Anonym (Inga) Trådstartaren

Wed 18 Mar 2020 11:13

1048 svar

Styvmamma-upproret

Anonym (Vilken dålig pappa!) skrev 2020-03-18 10:50:05 följande:

Det är nog något som bara vi som fått första barnet med en förstågångsförälder förstår. Det är speciellt. När man inte har barn så vet man inte vad man kan förvänta sig. Därför kan man inte greppa vad man går miste om. Bonusmammorna förstår att mannen inte känner likadant/upplever samma men förstår inte varför. Då är det lätt att anklaga bonusbarn eller exfrun. Känslan av ilska förstärks nog när man börjar ana att exfrun upplevt något med ens sambo som man aldrig kan matcha.

Du verkar ha prioriterat sunt. Både dina barn och ditt ex vann på din prioritering.

Det är precis detta som ofta återkommer i tråden och som du sätter fingret på: många av oss styvmammor som klev in i detta som barnlösa visste inte vad det var vi förlorade förrän vi fick vårt första barn. Vi visste helt enkelt inte. Före första gemensamma barnet så flöt allting på och vi knöt an till styvbarn och tvärtom. När vi sedan blev biologiska mödrar (nu talar jag för mig själv och mina vänner som är styvmammor) så förstod vi vad det innebar att vara kärnfamilj. Vad vi hade förlorat och aldrig skulle få mer än på deltid. För man ÄR ju som en kärnfamilj med sin man och sitt gemensamma barn varannan vecka. Man är det bara inte på heltid. Efter några år när särkullarna flyttar så är man en kärnfamilj varje vecka. Det är en ganska lustig situation. Däremot är jag inte så säker på att dom ensamstående föräldrar som väljer att leva själva efter skilsmässan väljer det sunda alternativet. Många lever som singlar efter skilsmässan i tjugo, trettio år. Det är sorgligt tycker jag. Det signalerar något till barnen som inte är bra. Dessutom hade knappast min man och hans ex en bättre upplevelse av att få en bebis än vad vi hade. Dom separerade ju efter ett par år och deras kärlek dog i och med deras barns födelse. Det var nog en stor sorg för dom båda att dom misslyckades med att hålla ihop sin familj. Jag anklagar inte heller exet eller styvbarnet i denna tråd, utan mest min sambo faktiskt. Och fenomenet med moderna familjer där man inte talar högt om problemen utan sopar saker under mattan. Jag är glad över att jag och min man vågade satsa och jag tycker att alla bonusfamiljer är modiga. Skulle vi bara prata mer öppet om de fallgropar som uppstår och göra upp med myten om den gamla elaka Styvhäxan så skulle nog fler styvmammor ha en bättre första tid som mammor också. Sen vill jag fråga dig: hur kommer det sig att du hänger i den här tråden om du hade en lycklig tid som förstagångsmamma och inte är styvförälder själv?

Anonym (Inga) Trådstartaren

Wed 18 Mar 2020 11:21

#776

Anonym (Vilken dålig pappa!) skrev 2020-03-18 11:13:40 följande:

En bra pappa sätter alla sina barn före flickvänner. Kärleken kan visst räcka till alla men som er män visat så måste man prioritera tid och pengar. När tid och pengar är begränsat så bör det läggas på alla barn innan det läggs på nya flickvänner. .Ditt barn blev välkomnat av dig men inte av sin pappa och syskon verkar det som. Livet är inte svart och vitt men det du beskriver är en nattsvart barndom och bebistid. Du ser kanske inte det då du inte vet hur det är i välfungerande familjer?

Oj vad du verkar ha svårt att se gråskalor. Min bebis var varken ovälkommen av min man eller halvsyskon eller fick en nattsvart första tid. Då har jag uttryckt mig slarvigt. Jag mådde dåligt under min bebis första månader men sedan repade vi oss. Vi är en lycklig kärnfamilj varannan vecka då vi bara är tre. Och både i en styvfamilj och i en kärnfamilj så blir alla familjemedlemmar prioriterade lika mycket, efter behov. Barn som vuxna. Det är så det fungerar i sunda familjer, men det kanske du inte känner till?

Anonym (Inga) Trådstartaren

Wed 18 Mar 2020 11:23

#777

Anonym (Vilken dålig pappa!) skrev 2020-03-18 11:18:40 följande:

Jag hänger i denna tråden så jag tycker fenomenet bonusfamiljer är intressant. Jag jobbar med barn med problemskapande beteende och mer än 9 av 10 barn som jag möter i jobbet lever i bonusfamiljer.

Du och din sambo verkar inte lyckliga. Du nöjer dig med något som du och ert barn omöjligtvis kan vara lyckliga i.

Vet du, jag tror faktiskt inte att det är anledningen till att du hänger i tråden. Hade du inte haft personliga motiv så hade du inte uttryckt dig så som du gör. Huruvida jag och min sambo är lyckliga har du inte en aning om. Och om du lägger en värdering i det så säger det mer om dig själv än om mig.

Anonym (Inga) Trådstartaren

Wed 18 Mar 2020 11:31

#779

sextiotalist skrev 2020-03-18 11:28:18 följande:

Fast det är inte alltid så. Sonen var verkligen välkommen, av sina halvsyskon, av sin pappa och även av sambons ex. Nu hade jag nog blivit rätt irriterad om sambon betett sig som din man, innan förlossningen. Men när vi kom hem så var han noga med att jag fick landa i min nya roll

Precis, det går inte att dra alla styvfamiljer över en kam. I den här tråden så diskuterar vi som har upplevt problem, av naturliga skäl vill vi utbyta erfarenheter. Självklart finns det många styvfamiljer som inte har upplevt dessa problem.

Anonym (Inga) Trådstartaren

Wed 18 Mar 2020 11:37

#780

Rudbeckius skrev 2020-03-18 09:25:38 följande:

Haha, men ska jag råda ungdomar så är det ändå att tro på livslång kärlek med hjärtat men med hjärnan förstå att man ska ha äktenskapsförord för säkerhete skull utifall att...

Man ska helhjärtat tro på kärlek men man får inte vara naiv. Människor och situationer ändras...

Ja, jag håller med. Men friskt vågat hälften vunnet :)

Anonym (Inga) Trådstartaren

Wed 18 Mar 2020 15:04

#802

Anonym (Vilken dålig pappa!) skrev 2020-03-18 14:43:42 följande:

Hon skriver att hon hade förlossningsdepression i ett år och fick sedan sjukskriva sig pga utmattning. Allt detta pga hur hennes sambo behandlar henne och hennes barn. Tror ni styvmammor verkligen att detta är normalt? Att alla kvinnor får stå ut med sånt och att barn mår bra i det?

Nej, det stämmer inte. Då har jag uttryckt mig slarvigt. Jag mådde dåligt under min bebis första månader och blev under den tiden sjukskriven för utmattning i en månad. Jag fick aldrig någon diagnos för förlossningsdepression. Däremot är det många andra styvmammor som får det. Och 20 % av alla förstagångsmammor drabbas av förlossningsdepression. Visste du inte det? Jag har knappast en unik erfarenhet i det och det är inte något som gör mitt barns bebistid eller barndom nattsvart. Det är ju bara trams. Det känns lite som om du vill sitta och läsa något snaskigt till eftermiddagskaffet på FL och förfasa dig. Att bilden som vi styvmammor ger varken är svart eller vit verkar vara svårt att förstå. Kanske därför som tråden är uppe i 800 inlägg?

Anonym (Inga) Trådstartaren

Wed 18 Mar 2020 15:06

#804

Anonym (Karin) skrev 2020-03-18 14:14:50 följande:

Mammans psykiska ohälsa? Vilken mamma pratar du om? Tänker du på de mammor som gick in i väggen under den första tiden som nyblivna mammor? Depressionen? Som jag förstår de började de säga ifrån när de hade repat sig ifrån den värsta chocken. Eller vad tänker du på?

20 % av alla förstagångsmammor drabbas av förlossningsdepression i Sverige, och ännu fler om man är styvmamma i en familj där det redan finns barn. Våra erfarenheter är knappast ovanliga. Tyvärr.

Anonym (Inga) Trådstartaren

Wed 18 Mar 2020 15:09

#806

Anonym (Vilken dålig pappa!) skrev 2020-03-18 12:11:30 följande:

Man kan kämpa men när ens egna barn bli lidande och man inte ens kan vara en bra mamma eller arbeta pga relationen så bör man bryta. Ett barn bör inte släpas genom vad som helst och ett barn som blir bortprioriterat av sin egen pappa bör åtminstone ha en mamma som ser till hens bästa.

Du är så svart-vit, kan du se det själv? Jag anar personliga erfarenheter bakom det du skriver. Vi skriver ju i den här tråden just för att ventilera våra problem och försöka lösa dom. Det är ingen här vad jag har läst som har skrivit att dom inte klarar av att vara en bra mamma eller klarar av att jobba. Bara pga att dom är styvmammor. Vem har skrivit det? Hur ser du på familjer i allmänhet, en tredjedel av alla småbarnsfamiljer skiljer sig i Sverige och hälften av alla äktenskap spricker? Är det nattsvarta trauman för barnen där med?

Anonym (Inga) Trådstartaren

Wed 18 Mar 2020 15:34

#809

Anonym (Vilken dålig pappa!) skrev 2020-03-18 15:09:26 följande:

Hur annars kan man tolka detta?

Tråden har pågått i nästan två veckor och har över åttahundra inlägg. Jag uttryckte mig slarvigt. Men för enkelhetens skull så kan jag förtydliga: jag blev sjukskriven för utmattning när mitt barn var nyfött, i en månad. Jag fick aldrig diagnosen förlossningsdepression. Man kan säga att jag var glad över mitt barn, full av moderskärlek, men förtvivlad över styvfamiljen. Utmattad av sömnbrist. Det tog ungefär ett år att repa mig helt men det gick successivt. Jag mådde bättre redan då min bebis var några månader. Jag vill dock inte förminska mina upplevelser på något sätt. Jag vet inte om hag ska kalla det förlossningsdepression men allvarligt var det. Det är något av det värsta som jag har upplevt som vuxen. Jag skriver dock i tråden för att kunna prata med andra med liknande erfarenheter, och förhoppningsvis kunna förlåta och gå vidare.

Anonym (Inga) Trådstartaren

Wed 18 Mar 2020 15:37

#810

Anonym (***) skrev 2020-03-18 15:32:26 följande:

Tycker du är tydlig:

Jag fick en förlossningsdepression när mitt första barn var nyfött. Det höll i sig i ett år ungefär.

Vad är otydligt, menar du?

Se mitt inlägg där jag förklarar. Det är extremt tröttsamt att behöva redovisa sitt liv för några förståsigpåare som inte ens är styvföräldrar själva. Tråden ör till för styvföräldrar som vill stötta varandra. Men jag hoppas att du är nöjd med min förklaring och har något snaskigt att läsa till ditt eftermiddagskaffe.

Styvmamma-upproret

INNEHÅLL