Socialtjänsten har placerat min 8 åriga son i ett jourhem

Rektor, lärare och annan personal i min sons skola har sagt till mej att de ser mej som en bra förälder, och att de hört min son berätta att han hellre vill vara med mej än jour/kontakt-familjen. Han vantrivs i den familjen. 

Koordinatorn utsedd av familjerätten har sagt till mej att jag har en väldigt fin relation med min son.

Min ex. fru (som hatar mej över allt annat), skickade ett email till mej idag där hon skrev att hon tror att vår son har det mycket bättre hos mej än hos jour/kontakt-familjen.

Allt detta till trots hör jag av min son prata om socialtjänstens planer på att begränsa vårt umgänge till någon dag i månaden.

Hur kan detta vara möjligt?

Jag kan bekräfta att det som PappaBarn skriver även stämmer i mitt fall och ge en rad exempel från mina erfarenheter som stärker PappaBarn's påstående:

"Socionomerna på familjerätten som är en del av socialtjänsten har en otrolig förmåga att skapa en verklighet som passar dem"

Min son tycker det är jätte jobbigt att tvingas vara hos en familj han vantrivs i. Han har varit mycket orolig på senaste tiden över detta.

När socialtjänsten placerade min son i en kontaktfamilj för över ett år sedan, frågade de aldrig mej om jag kunde ta ökat ansvar för min son istället för att placera honom där. Jag frågade socialtjänsten varför de aldrig frågade mej, men jag fick aldrig någon förklaring från dem, trots flera påtryckningar från mej.

Föräldrarna i jour/kontakt-familjen har 4 egna barn att ta hand om. Barnen lär visst bråka mycket med varandra och mamman skriker på min son ibland.
 Min son är jättekänslig för bråk och skrik, vilket jag till stor del tror kan förklaras av att han under flera års tid växt upp ensam med sin mamma som troligen har någon allvarlig form av kluster B störning. Något som sjukvårdspersonal, privatpersoner, dagispersonal, skolpersonal, psykologer mm. har uppmärksammat, men som socialtjänsten hela tiden ignorerat och sopat under mattan, tyvärr.

Föräldarna i kontakt/jour-familjen har stoppat min son från att kommunicera med mej, hans egen pappa, under över ett års tid nu, bara det är ju psykiskmisshandel så det skriker om det. Jag har träffat föräldrarna vid ett tillfälle som hastigast och mamman var märkbart skadeglad av att hon kunde hindra min son från ringa mej. Jag har sagt så många gånger till socialtjänsten att jag vill att min son och jag ska kunna kommunicera med varandra när han är hos kontaktfamiljen, men de struntar i att göra något åt saken.

Ja, jag vill ta hand om min son på heltid, jag vill att han ska få träffa hans halvsyster på 2 år och växa upp tillsammans med henne, mej och min nya kvinna. Jag tycker, i rak motsats till vad handläggarna på socialtjänsten tycker, att min son är värdig att leva ett bra liv.

Jag kan bekräfta med ett exempel:

Handläggaren på socialtjänsten bokade in ett möte med mej kl 1700 igår, utan att ens fråga mej om tiden passade mej eller inte.

Eftersom min son hade umgängesrätt med mej samma dag, så ringde jag upp handläggaren istället för att gå till hennes kontor.

Socialsekreteraren skrek på mej att jag måste förstå att jag är oansvarig som förälder när jag vistas hos min familj på andra sidan jordklotet istället för i Sverige med min son. Och att jag måste förstå att min son är orolig för att han inte vet var han ska bo någonstans när han är med mej.

Jag har frågat min son tidigare om det stämmer att han är orolig över var vi ska bo, ja ibland kan han vara det sa han. Så frågade jag honom om han skulle vara mindre orolig hemma hos kontaktfamiljen istället för mej, då reagerade han starkt och sa att där känner han sig "100% mer orolig". Han vill absolut hellre vara med mej, inget snack om saken.

När jag försökte förklara för handläggaren vad min son hade sagt, att han känner sig "100% mer orolig" hemma hos kontaktfamiljen än hemma hos mej, la hon på luren i örat på mej.

Jag försökte ringa upp handläggaren ett par gånger utan att komma fram. Jag skickade email om att hon kunde ringa upp mej igen så att vi kunde fortsätta konversationen, men hon ringde aldrig tillbaka. Så jag ringde socialjouren och bad dem lämna meddelande till handläggaren att ringa upp mej igen. Efter det fick jag ett email från henne att hon skulle ringa mej idag, vilket hon aldrig gjorde.

Alltså man tror inte det är sant vilka människor man har att göra med när det gäller socialtjänsten, de kan göra precis vad de vill. Och skulle någon försöka granska deras arbete, ja då är de skyddade bakom sekretess.

Enlig mej och vad jag sett så är socialtjänsten en politiskt tillsatt organisation som inte har ett dugg med "barnets bästa" att göra alls. 

Varför måste min son absolut vara i Sverige?

Lyssna på vad de säger? 
Handläggaren ändrar ju sig hela tiden och lyssnar ju inte på ett ord jag säger. Och skulle det vara något hon finner intressant så vrider hon till det så det står härliga till.

Exempel:

I höstas var min son mycket orolig över att hans umgänge med mej blivit ändrat av socialtjänsten och att han inte fick vara med mej när jag hämtade honom i skolan. För att lugna ner honom gick vi tillsammans till socialkontoret, vi väntade ett par timmar på att träffa handläggaren, hon förlarade då att det är tingsrätten som bestämmer om umgänge, socialtjänsten lägger sig inte umgänget sa hon. Så då blev min son lugn och följde med mej hem efter det.

För 2 veckor sedan hände någonting liknande igen, min son var mycket orolig över att några "ändringar" skulle ha skett och att han inte fick träffa mej. Så jag kontaktade tingsrätten och socialtjänsten, ingen av dem kunde se att några ändringar skulle ha ägt rum. På fredagen kom min sons mamma till skolan och skulle hämta vår son, hon ställde till med kalabalik, både min son och jag blev skraja, hon hotades och ringde polisen för att ta med sig vår son hem till sig medan jag och min son gick in på lärarexpeditionen för att söka lugn och ro medan vi väntade på klarhet. Polisen kom till skolan, rektor, och personal ringde socialtjänst och efter mycket om och men sa polisen till min son att det är ok att han är med mej i helgen. Vilken lättnad!

I tisdags denna vecka, dagen innan överlämning till mej får jag ett email från handläggaren från socialtjänsten:

Kan du ringa mig på 0xxx. Har glömt min jobbmobil. Jag behöver informera dig om att din son är placerad i jourhem hos X, att vi behöver prata med dig. Umgänget kommer inte bli som vanligt denna helg. Din son behöver landa i lugn och ro. Kan vi ses imorgon kl 13.30? Mvh

Jag försöker ringa handläggaren flera gånger, inget svar. och emailar henne istället:

Dagen efter, onsdag denna vecka, hämtar jag min son i skolan enl. tidigare beslut från tingsrätten, min son är som vanligt mycket glad att se mej men orolig över "ändringen" som jag forftarande inte har fått någon klarhet i vad det handlar om. Skolpersonalen säger att de fått information om att jag inte får hämta min son, men kan inte visa några dokument som anger orsaken varför.
Så jag säger till dem, "Vad konstigt, jag trodde skolan inte lade sig i familjeanlägenheter" och tog min son och gick. 
 "Skolan lägger sig inte i familjeanlägenheter", det var det svar jag fick från rektorn när jag tidigare berättat för henne att mamman ständigt hindrar umgänget mellan mej och min son och undrade om skolan kunde hjälpa på något sätt så att umgänget blir av eftersom socialtjänsten inte gör ett dugg för att komma tillrätta med problemet.

Väl hemma med min son får jag följande email från handläggaren:
Hej

Jag kan inte se att du ringt men det kanske är din telefon. Din son är placerad och planeringen är att han ska få landa och ha lugn och ro, att det varit ganska mycket kring er föräldrar som gjort honom orolig. Din son har uttryckt oro att han aldrig vet var du planerar att ni ska bo. Det är bra om du kan tänka dig att avstå umgänge denna gång, att ni kan träffas dagtid men att han sedan får återgå till jourhemmet för att sova. Du kom inte på tiden, det hade varit bra. Mvh 

Jag svarar handläggaren: 

Hej,

 

Min son var mycket orolig under förra umgänget med mej om att några "ändringar" har hänt. Så jag ringde tingsrätten och kollade med dem, men inget nytt beslut från dem. Så då gick jag till socialtjänsten, de kunde inte se att min sons umgänge med mej skulle ha ändrats heller. Jag lämnade meddelande till dej att du skulle höra av dej till mej, vilket du aldrig gjorde förrän igår. 

 

 I höstas var min son också orolig över att socialtjänsten skulle ha minskat hans umgänge med mej, och då tog du dej tid att träffa min son och mej, och du förklarade att det är tingsrätten som beslutar om umgänge, inte socialtjänsten. Men nu vill du plötsligt förstöra umgänget mot både min sons min egen vilja?

 

Efter tingsrättens dom från 2017 anser jag att socialtjänsten inte ha lyft ett finger för att se till att dommen fullföljs. Min sons mamma har fritt kunna sabotera umgänget på ett eller annat sätt snarare som regel än undantag.

 

Urklipp från Dom 2017

 

"Umgänge

Pappan är en viktig person i sonens liv och det är mycket angeläget att sonen har god relation till honom. För att säkerställa detta och också för att i möjligaste mån motverka de risker som finns för sonen när mamman blir ensam vårdnadshavare, är det bäst för sonen att ha ett omfattande umgänge med sin pappa. Sonen ska därför ha rätt till umgänge med pappan i den omfattning denne begärt, d.v.s. från eftermiddagen onsdagar i jämna veckor till närmast följande måndag morgon. Hämtning och lämning ska ske på sonens förskola och senare i hans skola."

 

 Min son säger till mej om och om igen att han inte vill vara hos kontaktfamiljen. Vänligen lyssna på honom, ta hans vilja på allvar! Han står inte ut med allt bråk där säger han.

 

Jag har pratat med min son om oron han känner för var vi ska bo någonstans. Oron han känner för att vara med kontaktfamiljen är "100%" mycket värre än att vara med mej säger han.

 

Vänliga hälsningar

Handläggaren svarar:
Hej igen. Jag tänker att du visst är en viktig person för sin son men att omständigheterna vid beslutet och nu är olika. Jag vet att du inte har någonstans att bo, att sonen är stressad över detta. Han har varit en del i era konflikter och svårigheter så länge att han tagit skada av det. Sonen är placerad och hade behövt ta det lugnt i jourfamiljen. Nu blir det uppbrott och vad jag fått information om är att du involverar honom i vad du tycker om föräldrarna i kontaktfamiljen. Detta är heller inget som sonen ska ta del av. Min förhoppning är att du lämnar honom i jourhemmet, att vi kan ses imorgon och göra en bättre plan. Det är sonens behov som är det viktiga, inte dina i första hand. Mvh

jag svarar:

Så här brukar min son sitta i timmar, varje dag när han är hos mej. 

 

Du vet att vi inte har någonstans att bo skriver du, vad ser det här ut som då?

 

Image (bild på min son sittandes kolugn i mitt knä tagen i lägenheten där vi bor)

 

"Lungt i jourfamiljen" . Min son är mycket känslig för bråk och det är mycket bråkande i jourfamiljen enligt honom. Han tar skada av det. Titta igen på bilden ovan, ser min son lugn eller stressad ut hos mej?

 

Konflikterna mellan min sons mamma och mej beror uteslutande på mammans konstanta umgängessabotage och hemskheter hon utsätter vår son för. Detta vrider socialtjänsten till "konflikt mellan föräldrarna".

 

"Vad jag tycker om föräldrarna i kontaktfamiljen" Jag känner inte dem, vi har ju knappt träffats. Däremot så har de hindrat min son från att kommunicera med mej i över ett års tid nu. 

 

Jag hörde att min son spydde efter överlämning till mamman sist. Så jag frågade honom varför, han sa att han var orolig för "förändringen" och att mamma skulle bli arg.

 

Vad skulle bli bättre plan menar du? 

 

 

Jag upprepar, min son trivs inte hos kontaktfamiljen/jourfamiljen.

Rektorn på skolan säger att jag nu inte får visstas på skolans område längre för att hämta/lämna min son. Något dokument som förklarar varför har jag inte fått se, rektorn och personalen hänvisar till socialtjänsten. 
 Jag kontaktade skolans jurist igår för att få klarhet i saken och väntar fortfarande på svar. Handläggaren på socialtjänsten har fortfarande inte hört av sig sedan hon la på luren i örat på mej igår.

Får det verkligen gå till så här?

På andra sidan jorden ja, i Sverige är det bara temporärt boende fn.
Jag försöker dock bo på samma ställe så mycket som möjligt under våra umgängestillfällen.

Jag är i Sverige totalt kanske 5 månader om året.
 Lägenheten som min son bor i tillsammans med sin mamma har jag betalat insatsen för en gång i tiden.
 Efter skiljsmässan antar jag att socialtjänsten tog över min roll som mammans plånbok och fortsatte betala hennes hyra, räkningar, impulsköp, inkasso, krav, indrivningar, skulder mm. 

Jag får olika besked från olika juridiska ombud,
endel säger att fast boende + jobb i Sverige är ett måste för att de ska tänka sig att ta sig an en ny vårdnadstvist medan andra säger att de ser inget problem med att jag bor utomlands och saknar jobb och fast boende i Sverige.

Inneboende, min son och jag delar rum de få dagar vi har umgänge tillsammans. Ibland dyker ägaren till lägenheten upp, men det är inget som stör. Tidigare har vi bott inneboende hos en familj med barn och periodvis även under motell liknande former, även om det är länge sedan så är väl det som socialtjänsten hänger upp sig på nu med sina planer på att kraftigt inskränka vårt umgänge.

Då missar jag ju min dotters uppväxt.
Att få visa för mamman för att komma till Sverige är en lång process. Vi har allt vi behöver, fast bostad, nära till skola, affärer, sjukvård etc. där vi bor på andra sidan jorden.

Pojkens bästa är jag intygad om att få vara med mej, hans egen pappa och få växa upp med hans halvsyster, omgiven av personer som bryr sig om honom på riktigt. Självklart också få ha kontakt med hans biologiska mamma, även om jag tror att hon kommer tappa intresse för vår son om hon märker att hon inte längre kan kontrollera mej via honom.

Att isolera ett barn från sin pappa så som mamman i kontaktfamiljen har gjort i över ett års tid, och dessutom visa skadeglädje över det, tycker jag är helt förkastligt.

Din inställing är alltså, fortsatt psykisk misshandel i Sverige är bättre än ett kärleksfullt liv utomlands.

Jo, men han känner sig tryggast med mej. Han behöver mer tid med mej. Det har ingenting med att jag skulle vara egoistisk eller inte.

Vad menar du med att "han behöver landa" och att jag ska "backa lite nu"?

Min sons mamma, tillsammans med socialtjänsten och föräldrarna i kontaktfamiljen har gjort allt i deras makt för att få bort mej ur min sons liv under flera års tid.

Hade jag "backat lite" tidigare och inte slitit som ett djur så hade jag varit borta från min sons liv för länge sedan.

Det är konstigt att det ses som att "bråka" och "ställa till det" när jag kämpat för är att tingsrättens beslut för umgänge ska respekteras så att min son och jag kan träffa varandra.

Min son har tagit skada av att växa upp ensam tillsammans med sin mamma som troligen har någon allvarligare form av kluster b störning och vuxna runt omkring honom som hjälpt hans mamma att stöta bort hans pappa ur hans liv.