Ni som fått MA / missfall. Har er BM ringt upp efteråt och beklagat missfallet o typ gett ett avslut på er kontakt? Fick ma i vecka 7 som kom ut i vecka 11 o spelade in på min bms telefonsvarare för 2 v sen o hon har inte ens brytt sig att ringa upp o beklaga missfallet.. ringde receptionen idag typ o bekräftade missfallet o min bm har fortfarande ej brytt sig att ringa el messa. Känns okänsligt på nåt vis
Har era barnmorskor hört av sig o beklagat?
Ni som fått MA / missfall. Har er BM ringt upp efteråt och beklagat missfallet o typ gett ett avslut på er kontakt? Fick ma i vecka 7 som kom ut i vecka 11 o spelade in på min bms telefonsvarare för 2 v sen o hon har inte ens brytt sig att ringa upp o beklaga missfallet.. ringde receptionen idag typ o bekräftade missfallet o min bm har fortfarande ej brytt sig att ringa el messa. Känns okänsligt på nåt vis
Har era barnmorskor hört av sig o beklagat?
Jag tycker snarare att det hade varit konstigt om vi la resurser inom vården på att ringa till patienter för att beklaga missfall eller annat. Bättre att lägga de resurserna på faktiskt vård. Det är ju ingen privat relation man har. Och tänk hur många missfall som inträffar i Sverige varje år...
Jag tänker att hon har fått prioritera annat. Att missfall tyvärr är vardag i hennes jobb och att även om hon skulle vilja så finns inte tiden för allt.
Bara en gång jag hunnit skriva in mig på Mvc och sen fått missfall. Och ja, den gången ringde hon upp. Fick MA v.14 efter att ha försökt få barn i 9 år. Det betydde jättemycket att hon tog sig tid till det. Hon hade tyvärr slutat nästa gång jag blev gravid och faktiskt fick behålla barnet.
Jag fick sent missfall. Blev inte uppringd. Om det hade varit en barnmorska jag kände att jag verkligen hade bra kontakt med hade jag uppskattat att bli uppringd, nu gjorde det ingen större skillnad.
Jag tycker snarare att det hade varit konstigt om vi la resurser inom vården på att ringa till patienter för att beklaga missfall eller annat. Bättre att lägga de resurserna på faktiskt vård. Det är ju ingen privat relation man har. Och tänk hur många missfall som inträffar i Sverige varje år...
Hur många gånger hann ni ses?
Låter inte så konstigt att hon inte hörts av, vården är rätt pressad redan så tror inte de lägger resurser o tid på att ringa såna samtal
Missfall kan bryta ner den starkaste och det borde höra till rutinen att en kvinna som förlorat ett foster slussas vidare till en kurrator (om hon vill). Vi kvinnor prioriteras så lågt i vården generellt, hur mycket ska man behöva härda ut?
Min syster förlorade sitt barn i v 23. Hon har fortfarande inte hämtat sig. Får gå till en liten grav istället för att rulla vagn och hon och maken kämpar för fullt med ivf som inte tar. Hon är en skugga av sitt forna jag. Samtidigt ska hon prestera på jobbet och fungera i vardagen. Känner knappt igen henne och relationen med maken har blivit väldigt ansträngd. Lämnar han henne kommer hon falla in i djup depression. Och sjukvården vägrar remittera henne till terapeut eller kurrator. Som sagt, de har fullt upp. Men hur mycket ska man som kvinna behöva genomlida utan hjälp?
Ja missfall är en del av livet, men livet är jävligt brutalt också
Ja jag håller med .. vi har försökt fått barn i flera år o hae fått missfall på missfall o med detta gick jag längre till v11 o tyckte det var jobbigast .. kan förstå att vården har fullt upp o inte har tid att ringa upp den som fått missfsll men om man hunnit skriva in sig o kommit lite längre i grav kan dem väl ta 5min att ringa upp o beklaga eller nåt men men.. tack för alla svar
Ja livet är brutalt o ett missfall / MA kan verkligen sätta sina spår