Han vägrar medans jag längtar vill bli gravid igen

Du vill ha ett barn till, han vill inte. Om ni ska fortsätta er relation måste en av er ändra inställning. Du behöver få klart besked från honom om han ALDRIG vill ha fler barn, sedan måste du välja vilken väg du vill gå.

Du kan fortsätt relationen och vara nöjd med ett barn, är du nöjd med relationen i övrigt så att det kan vara värt detta? Du kan avsluta relationen och ert nuvarande barn bor v/v, nu förutsatt att pappan vill ha det. Inleda en ny relation med någon som vill ha barn. Välja bli mamma på egen hand med donerad sperma.
Nej, det är verkligen inget lätt val att göra, alla val man gör innebär att man väljer bort något annat.

Hur är hans relation till första barnet? Kan du fråga vad det är han tänker ska bli jobbigt? Kanske är han som min man. Ljudkänslig, stort sömnbehov och inte uppskattar barn när de är pyttesmå och därför tycker det är jobbigt oavsett ansvar eller inte?

Det är jättesvårt... Vi skyddar oss inte...och de gångerna jag haft ägglossning och han kommit i mig en gång så har det inte blivit något...det är ändå under flera ägglossningar han kommit i mig här och där...och ändå fått mens.. blivit så besviken...men inte visat det..han blir bara sur då...detta är så frustrerande...
Jag är 32 år...
Ja, man vill bara bli gravid, jag har ingen ork heller att hitta en ny och satsa där...och för att det kanske blir barn... 

Som jag ser det så har du tre olika alternativ att välja mellan.

1. Fortsätt ert förhållande och acceptera att du bara kommer att få ett barn och att  ditt barn blir utan syskon.

2. Fortsätt ert förhållande och åk till Danmark för att få ett syskon och låt sedan mannen själv välja ifall han vill fortsätta förhållandet eller inte.

3. Lämna honom och hitta en ny karl som vill ha barn.

Personligen hade jag i ditt fall nog valt trean för han verkar inte vara något vidare vare sig som partner eller far.

Han jobbar och försörjer familjen, bidrar du ekonomiskt? Att ha ekonomiskt huvudansvar för en familj är krävande.

Såklart jag jobbar och är fast anställd, det handlar inte om ekonomin, utan min barnlängtan och hela familjesituationen.

Tyvärr måste jag säga att det här låter rätt knäppt.

Från din sida.

Du säger på fullaste allvar att en annan människa bör bli FÖRÄLDER mot dennes vilja? För att han älskar dig?

Du säger att han jobbar mycket "och det är ändå du som skulle ta hand om barnet"?

Du har ju t o m svarat på frågan själv! Han anser inte att han är förmögen att vara den förälder som han ska vara, men ändå ska han sätta ett barn i världen som inte har tillgång till sin pappa?

Hur egoistisk kan man bli? Det är inte så att du inte tänker på honom - du tänker inte ens på barnet.

Bara på dig själv.

Nej, du ska inte ha barn med honom. Prova med någon annan som faktiskt vill?

Tyvärr måste jag säga att det här låter rätt knäppt.

Från din sida.

Du säger på fullaste allvar att en annan människa bör bli FÖRÄLDER mot dennes vilja? För att han älskar dig?

Du säger att han jobbar mycket "och det är ändå du som skulle ta hand om barnet"?

Du har ju t o m svarat på frågan själv! Han anser inte att han är förmögen att vara den förälder som han ska vara, men ändå ska han sätta ett barn i världen som inte har tillgång till sin pappa?

Hur egoistisk kan man bli? Det är inte så att du inte tänker på honom - du tänker inte ens på barnet.

Bara på dig själv.

Nej, du ska inte ha barn med honom. Prova med någon annan som faktiskt vill?

Det är inte rättvist att säga att om han älskar dig så ska han ge dig ett barn, det funkar inte så.

Jag var själv i denna sits i många år. Jag valde att stanna och jobba med min sorg. För jag älskade min man mer än någon annan på denna jord (och gör än idag) och kunde inte rättfärdiga för mig själv och för vårt äldre barn att jag var beredd att lämna för någon som inte ens fanns. Det fick bli min sorg att bära

Men efter några år gick vi i terapi tillsammans och ytterligare något år senare så sa han en dag att han var redo. Så vi fick syskon till slut.

Ja det var ju kul för er, grattis..