Är MIN man otrogen?

Jag förstår allt som du känner, men tycker synd om älskarinnan också. För om de hade ett förhållande i 3 år så var det mer än bara sex. Man har ett så långt förhållande bara om man älskar någon. Sen att han direkt efter konfrontationen direkt vill gå och lämna tillbaka nycklarna..? Alltså vad är det för man, i 3 år har han älskat henne, också, och när han blir ertappad då tar han direkt avstånd och vill få dig att tro att det inte betyder något..! Så feg. Sen att han väljer er, ja men det är ju klart, hade han inte velat ha sin familj så hade han inte gått bakom

Ryggen. Klart ni betyder mycket men verkar som han har haft behov av en denna andra kvinnan också. Sätt det i lite Större perspektiv, han har inte begått något brott, försök inte låta detta få dig må så dåligt. Människor är komplexa, och bara för att man älskar sin partner så betyder det inte att man inte kan älska en annan.

Edit: De flesta som väljer att stanna har nog i viss del redan tappat sig själva under förhållandet. Förlorat styrka, mod och självrespekt. Har inte självförtroendet och tror inte på sig själva, klarar inte av att vara ensamma eller leva utan en partner. Det är vad jag till stor del upplevt av otrogna förhållanden i min omgivning. 

Att därefter stanna fortsätter endast den negativa trenden nedåt...ännu mindre självförtroende, ännu mer livegen o.s.v 

Edit: De flesta som väljer att stanna har nog i viss del redan tappat sig själva under förhållandet. Förlorat styrka, mod och självrespekt. Har inte självförtroendet och tror inte på sig själva, klarar inte av att vara ensamma eller leva utan en partner. Det är vad jag till stor del upplevt av otrogna förhållanden i min omgivning. 

Att därefter stanna fortsätter endast den negativa trenden nedåt...ännu mindre självförtroende, ännu mer livegen o.s.v 

Edit: De flesta som väljer att stanna har nog i viss del redan tappat sig själva under förhållandet. Förlorat styrka, mod och självrespekt. Har inte självförtroendet och tror inte på sig själva, klarar inte av att vara ensamma eller leva utan en partner. Det är vad jag till stor del upplevt av otrogna förhållanden i min omgivning. 

Att därefter stanna fortsätter endast den negativa trenden nedåt...ännu mindre självförtroende, ännu mer livegen o.s.v 

Det kanske inte är fel men man ska vara väldigt medveten om att det kommer ske på bekostnad av en själv. De flesta klarar inte av det när misstankarna och självföraktet äter upp dem. Är det värt att förlora sitt självförtroende och självrespekt totalt för någon människa?

För övrigt, vad finns det för garanti att mannen inte gör om det när hans snedsteg inte får några negativa konsekvenser? 

Ja, han hade rätt i det. Jag ignorerade mitt beteende för jag "visste" att det skulle vara vi två för alltid, men det fanns mycket vi behövde diskutera och ändra på.

Ja, han hade rätt i det. Jag ignorerade mitt beteende för jag "visste" att det skulle vara vi två för alltid, men det fanns mycket vi behövde diskutera och ändra på.

Hur vet du att barnen skulle ta mer skada av att gå isär? Jag var ett av de barn som tog skada av att föräldrarna valde att inte gå isär. 

Det beror mycket på hur förhållandet vidareutvecklas. Men att se sina föräldrar hålla ihop bara för att lärde mig att förhållanden var kärlekslösa. För min pappa klarade inte av att förlåta , och min mamma klarade inte av att hålla sig trogen. 

Det är en myt att alla barn mår bättre av att föräldrarna stannar. Åtminstone om någon av föräldrarna mår dåligt i förhållandet (Vare sig det handlar om den bedragna eller den otrogna). Visst klarar man av att förlåta och allt bara flyter på så ...kanske. Men om det blir som i många fall, svartsjuka, misstänksamhet, gräl och känslokyla..vilket barn mår bra av det?

Hej TS!

Vad kämpigt för dig!

Nu får du försöka landa i det här och smälta det i din takt. Låt din ilska, förakt, svartsjuka och alla dina känslor komma fram om du känner att du behöver det. Du kommer säkert behöva en lång tid att bearbeta det här och samtidigt pendla mellan olika känslor och sinnesstämningar.

Det är inte fel av dig att vilja försöka igen i relationen, men det är inte heller fel om du bestämmer dig att lämna. Det är helt upp till dig vad du kan förlåta och vad du väljer att göra. Jag beundrar förstås dig om du skulle lyckas bygga upp en relation med en man som varit så bedräglig mot dig. Jag tror det blir väldigt svårt. Vad är det för en typ av person som kan ljuga för sin fru på i princip daglig basis i tre år och bedra henne under hela denna långa tid? Jag tänker att den personen sannolikt har någon typ av personlighetsstörning eller t.ex. empatistörning, narcissism, psykopati eller liknande. Det låter inte som en person som har de kvalitéer som krävs för att upprätthålla en fungerande relation med tillit och ärlighet.

Hur du än väljer så är det ett bra val att börja gå i familjeterapi. Kanske du även behöver gå i egen terapi för att bearbeta och hitta fotfäste i detta. Vänd dig också till vänner som du litar på och bearbeta med dem.

Ta hand om dig nu och lycka till!

Tack för alla fina stöttningar!

Det va inte lätt men nu är det gjort, och vilken jäkla lättnad att få ut sig det.

Jag började med och berätta hur trevlig vi haft det med barnen idag med semmelfikat och att barnen va så glada att få följa med Moster hem sen, och han höll med. Bad min syster ta bilder på oss, ett sista kort som familj.. Visade bilden och han titta länge på den. Fråga honom om han såg nått konstigt med den. Fick ett nej, för den va verkligen perfekt. Perfekt för vem som helst att se, men inte för mig, som nu skulle konfrontera min otrogna man!

Han blev helt tyst, kanske chockad. Jag vet inte. Jag bröt ihop! Jag sa inget om messet jag fått utan sa bara att jag visste. Visste att dom sågs, visste att det pågått i 3 år!, att dom haft sex, att dom varit där o där, osv osv. Han fyllde i för att bekräfta. Han ljög inte! Sen om han kanske lämna några godbitar för sig själv, det vet jag inte och jag vill heller inte veta.

Han sa att han kände en lättnad, att han inte visste hur han skulle bryta upp från henne. Jag gav som förslag att lämna tillbaka nyckeln. Ett steg åt rätt riktning. Han sa att han alltid älskat mig och barnen, och att han alltid kommit hem.. usch, kände mig så äcklad!

Hans händer som varit på någon annan, har tagit på mig. Hans läppar har rört vid någon annan, har även rört mig. Hans *** har varit i någon annan, och varit i mig. Jag känner mig våldtagen? Vet inte, äcklad!!

Han har pussat på en annan kvinna och sen kommit hem och pussat våra barn godnatt med samma läppar. Usch!!

Han sa att han vill välja oss, sin fru och sina barn. Jag vet inte. Jag vill inte, men ändå älskar jag honom.

Han bad mig följa med och lämna tillbaka hennes nyckel. Jag gjorde det efter mycket om och men. Han har blockat henne, säger han.

Han vill att vi ska lösa det här, och att han ska ta kontakt med att vi ska gå på familjeterapi lr vad nu heter. Han har smsat sin chef om att få byta arbetsplats alt säga upp sig, hans chef har messat tillbaka att han ev kan bli förflyttad, fått se sms.

Har gråtit konstant, vaknat i natt av att jag gråter. Allt känns så hemskt! Tre år!! Vår minsta blir fyra, han va alltså bara ett år när min man börja vänsterprassla. Vi har varit på mängder av resor och äventyr och han har haft sin älskarinna i tankarna? Tre år!!!

Jag dör sakta inombords!

Men när våra barn kommer hem, ska jag vara starka för dom! Jag ska aldrig svika min familj jag har kvar!

Han verkar ju älska dig! För hade han inte gjort det så hade han dumpat dig för länge sedan om han varit less och trött på era samtal. :)

Att man är otrogen är enbart ett symptom på att vara utsvulten i sitt egna förhållande. Man gör det inte för att vara elak eller för att såra. Vill man såra då berättar man otrohet och att man knullar med andra.

Han är fortfarande ihop med dig = älskar dig

Han gör det bakom din rygg = bryr sig om dig

Vad mer kan en kvinna önska sig?

Så kvinnor va tydliga i framtiden när ni träffar era nya framtida partners OCH berätta att ni inte gillar så mycket sex inom något år.. då kan mannen slippa känna sig lurad och på så sätt få ta ställning redan där och då om han vill inleda något dödfött.

Så jag anser att det är mannen i erat förhållande det är synd om, det är han som tråkigt nog måste smussla och gå bakom ryggen på dig för att få ut det han vill ha av ett förhållande. Tänk på hur hans psyke! Knappast kul att veta att man kan såra sin partner men egentligen inte vill göra det!!

Jädra idioter många lama kvinnor är! Blir irriterad på er

Det är fullt möjligt. Alla kan inte. Inte alla vill, men har man viljan att samtala, bearbeta och gå vidare tillsammans så klarar en del av det utan problem. Jag säger inte att det är lätt, men det handlar om sin egen inställning till vad som hänt, och hur man hanterar problem som uppstår. Man kan styra sig själv till att känna sig kränkt, sviken och som ett offer, eller välja att lösa problemet på annat vis. Självklart har man rätt till alla känslor och tankar. Man ÄR sviken och bedragen, men man behöver inte låta den känslan etsa sig fast.

Och priset för mest korkade inlägg februari 2020 går till.....*trumvirvel*....AochO!!!!

ATt det GÅR att göra säger egentligen inte så mycket, det går säkert att göra det mesta OM man är beredd att att betala priset för det. En intressantare fråga är om det är värt att betala ett så högt pris för ett förhållande? Eller om man kommer må bättre av att lämna.

Ett förhållande ska ju vara något man mår bra av, något som lyfter en och ger en styrka. Inte något som får en att må dåligt, sänker en och bryter ner en. Ett sånt förhållande är inte värt det.

Mycket tankar och jag har varit hos en vän. Har dock inte berättat egentligen vad som hänt då hag själv knappt kan förstå. Sover som en kratta och mår illa konstant.

Ikväll kommer barnen hem och första lögnen för dom blir att pappa jobbar sent och imorrn till skola så får jag väl hoppas på att du är för uppspelta för att få träffa kompisarna i skolan o förskolan igen efter ett fint sportlov hos mormor och Moster.

Vet inte hur jag ska göra. Vad jag ska tänka. Jag älskar trots allt denna människa! Jag hatar honom konstigt nog inte. Jag är bara arg, arg och besviken.

Imorrn har jag iallafall bestämt mig för att ringa skatteverket för att se om hon kanske tom hunnit blivit gravid under dessa 3 år och att min man kanske tom är trebarnsfar, vad vet jag. En tanke som gnager sönder mig innefrån o ut.

Sen längtar jag efter egen psykologtid samt familjenrådgivningen.

Mycket starkt och bra gjort av Dig, du gjorde det enda rätta och jag hoppas verkligen Er lycka till , känn Dig för vad Du vill i framtiden, det är inte ett lätt beslut. jag har varit i samma situation som din man, och fick chansen att stanna kvar hos min fru, och för mig var det rätt val, nu är det mycket lugnare och kommer aldrig att trassla in mig igen.. Än en gång lycka till du verkar vara en riktig pärla.

Tack för alla inlägg!

Den största anledningen till att jag kanske stannar är för att jag inte vill skiljas. Men å andra sidan vill jag heller inte bli sviken igen. Vi hade mycket motgångar när vi inleledde vår relation. Jag hade inprincip hela min släkt emot då han inte va tillräckligt bra och kom från en ?bra? familj.. Det är väl den största anledningen skulle jag gissa på, att inte släkten ska få ?rätt?. Just nu vet jag knappt vad jag heter... allt är rörigt.

I andras ögon har vi varit perfekta. Vi gör mycket tillsammans, delad ekonomi utan krångligheter, unnar oss själva och familj. Har ett bra liv.

Och sen kom detta som en riktig käftsmäll.

Han har svarat på mina frågor och funderingar när jag har velat veta något.

Anledigningen till att han inledde en relation med den andra kvinnan va för att han inte har velat tvinga mig till vissa sexuella handlingar vilket hon då har gjort frivilligt. Låter hemskt och äckligt. Men ja det verkar vara så. Och att det hållt på i så många år gör så nå fruktansvärt ont. En annan anledning till att han inte bröt med henne tidigare är för att inte ville/våga berätta för mig och va rädd att hon skulle berätta och att jag då skulle lämna honom. Men oavsett hur sanningen kom fram har den sårat, och nu kanske då ännu mer eftersom det pågått i så många år.

Varit på familjerådgivning, kändes sisådär. Den vi prata med tyckte jag tog parti för min mans sida när jag förklara varför jag inte hade tillit och vad/hur jag upplever allt just nu.. Kan ha uppfattat fel då som sagt alla tankar inte är samlade.. Flyger lätt iväg. Känner mig trött och utmattad. Sover knappt. Det låter ju så himla bra när min man sitter där och säger att han ångrar sig och älskar mig och barnen. Att han vill komma hem och vara med oss. Att det aldrig mer kommer att hända. Att han kommer vara mig trogen. Han är färdig. Jo, men jag trodde även att han skulle vara mig trogen när vi gifte oss oxå..

Varit till läkare som ska fixa samtalsstöd, han måste själv ha varit otrogen då jag förklara vad som hänt, hur jag mår, att hela mitt liv har rasat samman, att jag kanske sover 10-15min o sen vaknar. Får inge längre sammanhängande sömn och känner mig stressad nu när barnen är hemma. Har varit hemma från jobb pga situationen sen förra veckan och behöver ha läkarintyg för att fortsätta vara hemma. Men han tyckte jag skulle gå och jobba för att få tankarna på annat. Men jag vet inte om jag ens klarar av att jobba. Jag klarar inte ens av att vara hemma utan att när som helst att bryta ihop. Men läkaren tyckte som sagt att ?gå och jobba, känn efter, en otrohet händer så lätt, man måste tillåta sig själv att förlåta?.

Fick lämna blodprov för att kolla så inte min trötthet och nedstämdhet berodde på typ järnbrist..

Vet inte hur jag ska göra, vad jag vill göra.

Nej, ingen hjälp med sömnen. Han tyckte som sagt att jag skulle rycka upp mig och gå o jobba imorrn. Men det kan jag inte. Bryter ihop titt som tätt, ibland är det över så fort två tårar fått falla, o ibland så gråter jag så hag knappt får luft i 20minuter.

Känner mig trött, ingen focus, lätt irriterad, illamående, svårt o äta, ingen matlust, får knappt i mig mat, gått ner 4kg sen förra veckan.

Ska ringa tillbaka och se om jag kan få en tid till nån annan läkare. Behöver ha intyg om jag ska vara hemma, är jobbet som betalar första 2 veckorna.