Herregud du har ju hittat bästa beviset. Nyckeln! Behåll den (det måste du våga). Åk dit och testa när du tror att hon jobbar. Eller be en kompis om du inte fixar det själv pga nerverna. Passar den vet du själv till 100% att han är otrogen och du har ett solklart bevis vid en konfrontation. Nyckeln kan han inte bortförklara utan att det blir löjligt.
Har kollat igenom hans telefon lite snabbt. Men hittade inget på sms, telefonlista, snapchat, Instagram, Facebook lr whatsapp. Kollade inte jättenoga då jag hade puls på 390 och skakade som fan.
Vi är ju lediga veckan ut nu med barnen så han ska inte jobba. Jag vet vart hon bor då jag ratsitat henne.
Behålla nyckeln vågar jag inte göra.
Har kollat igenom hans telefon lite snabbt. Men hittade inget på sms, telefonlista, snapchat, Instagram, Facebook lr whatsapp. Kollade inte jättenoga då jag hade puls på 390 och skakade som fan.
Vi är ju lediga veckan ut nu med barnen så han ska inte jobba. Jag vet vart hon bor då jag ratsitat henne.
Behålla nyckeln vågar jag inte göra.
Jag menar inte alls att det inte är så farligt, men det är såpass vanligt och sker på lite olika sätt så at man kanske inte ska överreagera och kasta bort allting och leva resten av sitt liv som det svikn abittra offret som brände upp allt som fanns. Dessutom tror jag inte alls att halva befolkningen är oemottaglig för att vara otrogna, att de är en sorts godare människor.
Det kan helt naturligt vara lite långtråkigt i långa relationer och man kanske söker spänning. Den ena i en relation får för sig att ensidigt ändra kärlekskontraktet och vill inte alls ha sex längre. Kärleken till en ny´kanske slår ner som blixten hos en partner osv.
Att det är vanligt gör kanske att vi inte ska betrakta det som en sällsynt naturkatastof av svek och ondska. Och var har förlåtelse och försoning tagigt vägen i vårt dramatiska samhälle? Kärlek är bra och otrohet är inte olagligt. Kanske behöver TS med partner prata om sitt förhållande ordentligt så att båda blir nöjda. De verkade ju dessuotm nöjda båda när sanningen inte låg i dagen. Man kan fundera över om de som skvallrar om sådan thär alltid är hjältar. De skapar konsekvenser om påverkar andra människor väldigt väldigt mycket.
Jag vet väl att FamiljeLiv är fullt av starkt svartvita otrohetshatare som vill att sanningen alltid alltid ska spridas till alla. Inte särskilt moget eller vänligt.
Och för att slippa påhopp - jag är den trogna typen (några snedsteg men int eblivit påkommen) och ja, jag har blivit lämnad och jag har lämnat.
Jag menar inte alls att det inte är så farligt, men det är såpass vanligt och sker på lite olika sätt så at man kanske inte ska överreagera och kasta bort allting och leva resten av sitt liv som det svikn abittra offret som brände upp allt som fanns. Dessutom tror jag inte alls att halva befolkningen är oemottaglig för att vara otrogna, att de är en sorts godare människor.
Det kan helt naturligt vara lite långtråkigt i långa relationer och man kanske söker spänning. Den ena i en relation får för sig att ensidigt ändra kärlekskontraktet och vill inte alls ha sex längre. Kärleken till en ny´kanske slår ner som blixten hos en partner osv.
Att det är vanligt gör kanske att vi inte ska betrakta det som en sällsynt naturkatastof av svek och ondska. Och var har förlåtelse och försoning tagigt vägen i vårt dramatiska samhälle? Kärlek är bra och otrohet är inte olagligt. Kanske behöver TS med partner prata om sitt förhållande ordentligt så att båda blir nöjda. De verkade ju dessuotm nöjda båda när sanningen inte låg i dagen. Man kan fundera över om de som skvallrar om sådan thär alltid är hjältar. De skapar konsekvenser om påverkar andra människor väldigt väldigt mycket.
Jag vet väl att FamiljeLiv är fullt av starkt svartvita otrohetshatare som vill att sanningen alltid alltid ska spridas till alla. Inte särskilt moget eller vänligt.
Och för att slippa påhopp - jag är den trogna typen (några snedsteg men int eblivit påkommen) och ja, jag har blivit lämnad och jag har lämnat.
Kan du inte gå efter hans kollega som han har affären med och ropa på henne och fråga om hon har tappat en nyckel? Har du tur så känner hon igen den och säger ja. Då vet du att nyckeln leder till hennes lägenhet.
Snedstegen var längesedan och ömsesidiga. Jag är så gammal nu, vet du. Otrohet var inte lika amerikanskt livsomvälvande då på 1900-talet - man behövde inte byta identitet till att vara den bittert svikna partnern i all evighet på den tiden. Social medier fanns ju inte osv..
Vi resonerar lika i övrigt. Jag har varit i flera relationer där jag just tagits för given och först efteråt har jag fått cred. Men jag har lärt mig allt eftersom att inte anpassa mig för mycket till kvinnor som bekvämt sunkar ner sig och tar en aktiv man för given.
Godmorgon!
Hur gick det igår Ts?
Usch vilken situation du är i. Jag tror inte det går att reparera det här sveket. Det är verkligen vidrigt på alla sätt. Han har valt henne i tre år, hon har varit hans fokus i tre år, hur tänker han att det ska gå att reparera?
Han har ju bränt alla broar. Det ni hade finns inte mer. Det har han förstört.
Förstår att du inte vill skiljas heller men det handlar om värdighet också. Ska du bara acceptera det här? Ska du leva med någon som har sårat dig så, i resten av ditt liv?
Vad hade hänt om den vänliga själen som skickade sms:et inte gjort det, i hur många år till skulle han valt henne?