Är MIN man otrogen?

Tycker synd om barnen här. Om jag var du skulle jag nog försöka förlåta och gå vidare. 

Fått svar på mina prover jag lämnade, och dom är tack o lov negativa! Skönt, en sån lättnad, men ändå så äcklad att ens behövt sitta på helspänn och vänta på resultatet.

Nu väntar nästa sak då, får mina barn ett syskon inom snar framtid lr har dom kanske tom redan fått barn tillsammans?

Tre år!! Det är så sjukt länge! Jag har levt i en jävla lögn i tre år! Jag mår så illa av tanken. Jag förstår fortfarande inte! Kommer jag någonsin att förstå? Kommer jag kunna förlåta? Oavsett om vi fortsätter tillsammans lr går skilda vägar, kan man förlåta ett sånt här svek?

Han har ju verkligen levt ett dubbelliv. Han har levt ett liv i tre år, UTAN mig! Utan våra barn! Ett liv själv med en annan kvinna i tre år!!

Jag känner mig värdelös, värdelös för att jag inte hunna se att allt varit ett spel från hans sida.

Att han åkt hem till henne och levt livet medans jag slitit arslet av mig med extra timmar på jobbet för han va sjukskriven, medans barnen va på skola och förskola. Då va han där och roa sig.

När jag va på jobbet passa han på att åka tidigare till jobbet för att hinna sätta på henne. När han hade lunch på jobbet åkte dom hem till henne för att knulla istället för att sitta i lunchrummet och prata skit med alla andra kollegor. När han jobbat över va det i själva verket ett knull som lockade mer än att komma hem till sin fru.

Varför lämnade han oss inte bara när han börja träffa henne? Det hade gjort minst lika ont då att bli lämnad såklart,. Men att få reda på otroheten så här, från en helt främmande och okänd människa. Vem är ens den där människan, som propsa på att fortsätta leta efter nyckeln som va avgörande gör att jag skulle våga konfrotera istället för att vänta veckor och följa en gps på bilen?

Jag känner mig så tom, ledsen, arg, sviken, äcklad, sårad, förbannad, lurad, puckad, ihålig..

Har inte kollat upp om hon har barn, vågar inte riktigt, men vill ju ändå veta. Men orkar jag ännu en kollaps? Ska man ta allt på engång?

Han säger att hon ätit p-piller, så hon kan inte bli gravid. Ändå så blev vårt första till med just p-piller.. Jag åt p-piller regelbundet. Samma tid varje dag, och ändå blev jag gravid.

Barnen ringde imorse på FaceTime och dom undrar varför inte jag bor med dom på hotell. Men tankarna hoppa på nästa tåg utan att behöva ha svar då dom va exalterade över att få åka iväg på bio senare idag.

Nej, han säger att hon inte är gravid lr har fått barn. Men vad vet jag. Han har ljugit och levt dubbelliv i 3 år och mycket kan hända på 3 år. Under våra första 3 år tillsammans hade vi fått ett barn.. Och han har haft oskyddat sex med henne. Han har aldrig använt kondom med henne då hon ätit p-piller och han varit bombsäker på att hon tagit dom oxå.

Usch. Blir helt skakig och äcklig bara jag tänker tanken!

Jag vet påriktigt inte vad jag ska ta mig till! Imorrn är det två veckor sen jag konfrontera honom och han erkände direkt.

Jag älskar konstigt nog honom fortfarande och vill ha honom kvar, medans den andra delen av mig skriker att jag ska köpa flyttkartonger och kasta ut honom. Men vem ger mig rätten att behålla lägenheten och alla saker?

Jag gråter fortfarande dagligen! När nått minne dyker upp så bryter jag ihop. Jag som på riktigt trott vi haft det så jäkla bra tillsammans under alla dessa år! Alla semestra, utflykter, bus o lek med barnen, egentiden, ja men allt.

Scrollade igenom mina bilder på telefonen tidigare idag, och varenda bild ser han så lycklig och glad ut. Vi ser lyckliga och glada ut. Hur har jag kunna missat hans mörka hemlighet? I tre år?! Hur kan jag ha missat att min man bedragit mig i tre år? Levt dubbelliv i tre år?

Vad ska jag göra? Just nu så tickar våra sparpengar iväg på hotellnätter och det blir dyrt i längden. Men jag vet inte vad jag ska göra. Han bor på hotell och äter måltiderna ute.

Både han och jag har tittat på lägenheter i andrahand. Även kontaktat bostadsförmedlare men finns inget nu, med så kort varsel med i flytt med det samma. Därav hotell. Bor i en liten stad. Finns visserligen rum att hyra. Men eftersom han ändå vill kunna ha barnen så känns inte inneboende hos främmande människor så lockande för min del. Då får han hellre bo på hotell och pengarna skena iväg. Förstå mig rätt.. Men jag vill oxå att mina barn ska känna sig så trygga som möjligt, det är trots allt inte deras fel att vi står här vi står i dags läget.

Jag är tacksamma för alla era inlägg. Jag får lite tips och idéer, bolla mina tankar. Det känns bra. Därför fortsätter jag att skriva här.

Tack för att ni är så många som vill hjälpa mig i denna svåra stund.

TS: Kom ihåg att du bäst känner dig själv, du vet själv mera om ditt liv och om vad som är bäst för dig själv och för dina nära.
Du vet alltid så mycket mera och så mycket bättre än vad några människor här på FL inbillar sig att de vet!

Jag har inte läst hela tråden, jag känner dig inte, jag känner inte till alla omständigheter och jag känner inte till din kärlek till din man och er ömsesidiga kärlek till varandra.
När jag skummar bara ett par sidor i tråden så ser jag att många kommer med rådet till dig att du måste lämna.
Flera verkar inbilla sig att de vet mera och bättre än du själv.

Men för att nyansera det hela vill jag också påminna om att de flesta förhållanden klarar av att gå vidare efter otrohet. En hel del par klarar av att övervinna och gå vidare även efter mycket stora problem i förhållandet.

En av de saker jag har lärt mig är att den otrogne ofta har egna personliga problem.
Om hon eller han kan komma tillrätta med dessa problem, och man tillsammans ömsesidigt komma till rätta med problemen i förhållandet, så kan man gå vidare, vissa kan gå vidare stärkta och mer kära än någonsin tidigare.
Jag påstår absolut inte att det är enkelt men jag tycker det är påkallat i denna tråden att någon nyanserar lite och också kommer med lite andra infallsvinklar.

Många har senare bittert ångrat att de lämnade alltför snart och alltför lättvindigt i stället för att försöka komma tillrätta med problemen.
Jag tror att det kan finnas några sådana bittra exempel här i tråden?
Och först om detta misslyckats, om man verkligen uttömt alla möjligheter, sedan bestämma sig för att lämna.

Jag förstår allt som du känner, men tycker synd om älskarinnan också. För om de hade ett förhållande i 3 år så var det mer än bara sex. Man har ett så långt förhållande bara om man älskar någon. Sen att han direkt efter konfrontationen direkt vill gå och lämna tillbaka nycklarna..? Alltså vad är det för man, i 3 år har han älskat henne, också, och när han blir ertappad då tar han direkt avstånd och vill få dig att tro att det inte betyder något..! Så feg. Sen att han väljer er, ja men det är ju klart, hade han inte velat ha sin familj så hade han inte gått bakom

Ryggen. Klart ni betyder mycket men verkar som han har haft behov av en denna andra kvinnan också. Sätt det i lite Större perspektiv, han har inte begått något brott, försök inte låta detta få dig må så dåligt. Människor är komplexa, och bara för att man älskar sin partner så betyder det inte att man inte kan älska en annan.