Är MIN man otrogen?

Man måste inte automatiskt lämna någon efter en otrohet. Ge det tid, prova terapi och se om ni kan fixa det. Familj är det bästa vi har. 

Han verkar ju älska dig! För hade han inte gjort det så hade han dumpat dig för länge sedan om han varit less och trött på era samtal. :)

Att man är otrogen är enbart ett symptom på att vara utsvulten i sitt egna förhållande. Man gör det inte för att vara elak eller för att såra. Vill man såra då berättar man otrohet och att man knullar med andra.

Han är fortfarande ihop med dig = älskar dig

Han gör det bakom din rygg = bryr sig om dig

Vad mer kan en kvinna önska sig?

Så kvinnor va tydliga i framtiden när ni träffar era nya framtida partners OCH berätta att ni inte gillar så mycket sex inom något år.. då kan mannen slippa känna sig lurad och på så sätt få ta ställning redan där och då om han vill inleda något dödfött.

Så jag anser att det är mannen i erat förhållande det är synd om, det är han som tråkigt nog måste smussla och gå bakom ryggen på dig för att få ut det han vill ha av ett förhållande. Tänk på hur hans psyke! Knappast kul att veta att man kan såra sin partner men egentligen inte vill göra det!!

Jädra idioter många lama kvinnor är! Blir irriterad på er

Varit på familjerådgivning, kändes sisådär. Den vi prata med tyckte jag tog parti för min mans sida när jag förklara varför jag inte hade tillit och vad/hur jag upplever allt just nu.. Kan ha uppfattat fel då som sagt alla tankar inte är samlade.. Flyger lätt iväg. Känner mig trött och utmattad. Sover knappt. Det låter ju så himla bra när min man sitter där och säger att han ångrar sig och älskar mig och barnen. Att han vill komma hem och vara med oss. Att det aldrig mer kommer att hända. Att han kommer vara mig trogen. Han är färdig. Jo, men jag trodde även att han skulle vara mig trogen när vi gifte oss oxå..

Varit till läkare som ska fixa samtalsstöd, han måste själv ha varit otrogen då jag förklara vad som hänt, hur jag mår, att hela mitt liv har rasat samman, att jag kanske sover 10-15min o sen vaknar. Får inge längre sammanhängande sömn och känner mig stressad nu när barnen är hemma. Har varit hemma från jobb pga situationen sen förra veckan och behöver ha läkarintyg för att fortsätta vara hemma. Men han tyckte jag skulle gå och jobba för att få tankarna på annat. Men jag vet inte om jag ens klarar av att jobba. Jag klarar inte ens av att vara hemma utan att när som helst att bryta ihop. Men läkaren tyckte som sagt att ?gå och jobba, känn efter, en otrohet händer så lätt, man måste tillåta sig själv att förlåta?.

Fick lämna blodprov för att kolla så inte min trötthet och nedstämdhet berodde på typ järnbrist..

Vet inte hur jag ska göra, vad jag vill göra.

Fått en ny läkartid imorgon, få se hur det går.

Måste ringa min chef och berätta att jag tyvärr blir hemma imorrn, oavsett intyg lr ej. När jag ringt tidigare har jag bara sagt att jag inte mår så bra. Borde jag berätta över telefon den egentliga orsaken till mitt mående? Att jag mår så som jag gör pga min mans dubbelliv som håller på o får mitt liv att falla sammans?

Saken är den att jag precis, bytt jobb. Så jag känner inte min chef särskilt bra. Vi har jobbat ihop en vecka..

Tänker att orsaken till mitt mående påverkar ju knappast giltig sjukskrivning lr ej om nu läkaren varken vill sjukskriva mig en vecka till lr ge mig något för att få sömnen tillbaka. Ställde mig på vågen. Och sen jag fick reda på det här, när allt startade så har jag gått ner 5kg. Jag får verkligen inte i mig nått, mår illa konstant.

Planen är ju inte att vara sjukskriven 2 år, utan några dagar till för att försöka få ordning på tankar och mig själv.

Läkarbesöket avklarat, läkaren skrev ut sömntabletter han tyckte jag behövde. Han rekommendera även att åtminstone försöka få i min nån proteinshake lr liknande eftersom aptiten är som bortblåst. Fick även en ny tid nästa vecka då han vill kolla hur jag mår. Ny tid med kurator inbokad. Samt sjukskrivning veckan ut, den här läkaren förstod att jag hamnat i en akut stress pga hela situationen, därav sjukskrivning men även uppföljning som sagt.

Sjukanmält mig till jobbet, men har inte berättat än, jag skulle ringa tillbaka nästa vecka för avstämning.

Ihelgen ska barnen äntligen träffa pappa, som dom längtar. Dom ska på bio och stora godisbutiken. Dom är nog för små ännu för att förstå att mamma och pappa, framförallt mamma genomgår en kris vilket känns skönt.