Kommer vi att orka?

Det är som du säger, ju mer ni ger desto mer tar han. Ni måste lära er sätta gränser, och se till att hålla dem! Man behöver inte bli arg för den sakens skull men räkna med att få upprepa er hundra gånger tills han börjar förstå att nej betyder nej.

Tack för ditt svar men jag kanske inte skrev så tydligt. Dagarna gär nästan ut på att ständigt sätta gränser just därför att han alltid försöker förhandla och få som han vill. Varje mening måste först tänkas ut i huvudet så att man inte säger något som är minsta oklart eller kan omförhandla. Måste tänka på vilket tonläge vi har och låta bestämd hela tiden, inte tveka minsta, då är det kört.

När jag bestämt något så har jag märkt att jag aldrig kan backa med honom, då försöker han få sin vilja igenom nästa gång

Jag skulle säga att det känns som en ständig maktkamp och att vi aldrig får visa minsta tvivel. Men det känns oerhört osunt och jag kan aldrig slappna av i mitt hem.

Jag har inte jättemycket erfarenhet av hur du beskriver din son men kan dela de lilla ja har. Jag har nyligen varit gravid och orkade då inte leka lika mycket som jag brukar med min äldsta son. Hade så dåligt samvete över detta... Satt mest i soffan medan han lekte i vardagsrummet (har lekrum i vardagsrummet som tur e).

Det jag märkt är att han faktiskt fått chansen att utveckla egen lek. Han tar fram saker på eget initiativ och leker. Annars har alltid vi fått starta leken så att säga. Så ni kanske måste backa undan lite och tvinga fram egenleken lite? Pappa kanske måste markera mer när er son följer honom som en skugga. Stänga och låsa toadörren så han får vara i fred. Säga ifrån att han får reda dig själv en stund så ni får andrum.

Tafatta tips, men har som sagt inte samma sits.

Hann inte se ditt svar innan jag skrev. Ser i det svaret att ni jobbar med gränssättning. Så då va mitt inlägg ganska onödigt.

Caliot tack för ditt svar. Ja jag har hört att han iaf på dagis är duktig att hitta på egna lekar och även leka själv, så han kan men han vill verkligen inte.

Går det att tävla/ utmana sonen?

Till exempel;

Kan du hoppa hopprep 500 ggr?

Kan du springa runt huset x antal ggr ( beroende på hur ni bor)

Kasta boll/ pricka boll/ hit eller dit x antal gånger.

Eller jag tar tid på hur lång tid det tar att...

Hur lång tid tar det att lägga pusslet osv.

Så kan du/ni berömma när han klarar utmaningarna men behöver inte kolla / leja med honom hela tiden.

Det bästa är om det går att ha fysiska uppdrag så att han samtidigt bränner en massa energi (vilket han verkar behöva.)

Finns det ingen föräldrarådgivning i kommunen? Vår kommun har det, jättebra. Helt enkelt för att stödja föräldrar i stort som smått, man får komma dit på ett eller flera samtal och fokus är stöd till föräldrarna, barnet är inte med.

Hur samspelar han med andra barn och i andra sammanhang?

Jag känner igen din beskrivning. Vår dotter är likadan och hon är nu 5 år. Jag vet hur uppgiven man blir av alla tips om att försöka sätta gränser eller försöka tävla med barnet eller försöka avleda eller göra ett schema. Men inget hjälper. Jag har insett att vår tjej bara är mycket mera intensiv än andra barn. Hon har ingen diagnos heller, hon fungerar bra på dagis. Men hemma är hon så intensiv. Skall höras och synas hela tiden, har börjat tävla mer och mer med lillasyster som är 1,5 år. Vi har skojat med min man att man kanske måste skiljas bara för att kunna dela upp veckorna så att man skall orka. Men skall ge dig lite hopp. För ca 1-2 månader sedan har hon börjat leka mera för sig själv. Jag har försökt hålla fast vid en timme på eftermiddagen då jag vägrar leka. Då städar jag och fixar. Har så satt fram pysselsaker till henne. Flickorna måste vara i olika rum, annors funkar det inte. Men hon har nu börjat leka mer för sig själv också utanför denna timme. Visst ropar hon på mig med jämna mellanrum men inte hela tiden. Redan det känns så skönt. Men det är en kamp.

Har gråtit och varit så ledsen pga att vårt familjeliv inte kännats glädjefyllt. Att man inte kunnat umgås som en normal familj utan det känns som en liten diktator tar över. Hatar att ha gäster hos oss så hon också skall vara i centrum då precis hela tiden. Vår andra dotter är helt annorlunda och med henne funkar alla vanliga tips. Det är en helt annan värld med henne och vi har nu insett hur tufft vi haft det med vår äldsta dotter.

Jag känner igen din beskrivning. Vår dotter är likadan och hon är nu 5 år. Jag vet hur uppgiven man blir av alla tips om att försöka sätta gränser eller försöka tävla med barnet eller försöka avleda eller göra ett schema. Men inget hjälper. Jag har insett att vår tjej bara är mycket mera intensiv än andra barn. Hon har ingen diagnos heller, hon fungerar bra på dagis. Men hemma är hon så intensiv. Skall höras och synas hela tiden, har börjat tävla mer och mer med lillasyster som är 1,5 år. Vi har skojat med min man att man kanske måste skiljas bara för att kunna dela upp veckorna så att man skall orka. Men skall ge dig lite hopp. För ca 1-2 månader sedan har hon börjat leka mera för sig själv. Jag har försökt hålla fast vid en timme på eftermiddagen då jag vägrar leka. Då städar jag och fixar. Har så satt fram pysselsaker till henne. Flickorna måste vara i olika rum, annors funkar det inte. Men hon har nu börjat leka mer för sig själv också utanför denna timme. Visst ropar hon på mig med jämna mellanrum men inte hela tiden. Redan det känns så skönt. Men det är en kamp.

Har gråtit och varit så ledsen pga att vårt familjeliv inte kännats glädjefyllt. Att man inte kunnat umgås som en normal familj utan det känns som en liten diktator tar över. Hatar att ha gäster hos oss så hon också skall vara i centrum då precis hela tiden. Vår andra dotter är helt annorlunda och med henne funkar alla vanliga tips. Det är en helt annan värld med henne och vi har nu insett hur tufft vi haft det med vår äldsta dotter.

Det är en intensiv ålder om inte annat. Jag tycker du fick ett bra råd där förut om att backa lite grann, att låta honom få egentid i leken osv. Man är tydlig innan så klart; nu sitter mamma med dig 20 minuter, sedan måste mamma göra annat. Och så låter man honom styra leken, fråga snarare än att dirigera. Tanken är att man ska vara en passiv deltagare.

Det finns bra sidor på internet om du googlar på "toddler independent play" och liknande.

Det låter som om du beskriver min äldste när han var tre. Jag har ingen lösning, men väl några tips om vad som hjälpte oss att överleva:

- Lek lekar som uppmuntrar lite avstånd och självständighet: skattjakt, kurra gömma (även om du gissar var barnet gömmer sig bara med rösten), spring till skjulet och tillbaka som en elefant/uggla/monsterbil

- Starta barnet i en lek och säg sedan "Vi ska vila/städa (eller någon annan mindre rolig aktivitet) när du har lekt färdigt. Kom och hämta mig när du har lekt klart." Nu vet barnet dels att du väntar på henne, och dels att det är roligare att leka än att gå och lägga sig. Det gör det mycket lättare att välja lite lek på egen hand.

- Bjud in barnet att hjälpa dig med hushållssysslor. Det visar att du inte har tid att leka hela tiden och att barnets närvaro är uppskattad och välkommen. Lite på samma tema som förra tipset så kan det också uppmuntra barnet att hitta på något roligare på egen hand.

- Vissa lekar är lättare att göra själv. För oss var det framförallt vattenlek (jag stoppade sonen i badet och satt och jobbade på toalettstolen, eller så fick han diska och slabba vid diskhon, och på sommaren så var trädgården välvattnad och vi hade en badbalja som han kunde leka med i ute), men även sandlådan och lera. Min teori var att om han fick chansen att leka med dessa saker så skulle det spilla över till andra lekar med.

- Rollspelslekar. Här är du fortfarande väldigt aktiv i leken, men du styr upp det så att barnet får en självständig och samarbetsvillig roll. Sonen var som Byggar-Bob tex väldigt kompetent och duktig och jag kunde göra mina grejer så länge jag bara slängde in ett "Bra jobbat, Byggar-Bob!" eller skickade ut honom på något uppfunnet räddningsäventyr då och då.

- Ställ lite krav på barnet och ha en agenda - detta gör att det är roligare och friare att leka självständigt. Introducera grunderna i piano och be barnet öva, träna på alfabetet och på att räkna, sit ups och armhävningar - haha du kan känna av vilken nivå som passar. 

- Sociala lekar med gosedjuren. Det här uppmuntrar kanske inte självständig lek direkt, men låt gosedjuren leka om koncept som att vänta på sin tur, använda artiga ord och hjälpa varandra (givetvis gör man det roligt genom att låta gosedjuren misslyckas och bryta mot reglerna).