Delat ansvar

Jag har verkligen aldrig förstått resonemanget att om partnern jobbar så är det den som är föräldraledig som måste ta hand om barnet dygnet runt. Hur kan det bli så? Det är ingen dans på rosor att vara hemma med en bebis. Det är ett heltidsjobb det med. Varför tror folk att människor som är föräldralediga inte behöver sova?! Den som går till jobbet ska få sova helnätter för att orka på jobbet, men den vars jobb det är att vara hemma och ta hand om en bebis förväntas klara sig ibland helt utan sömn! Helt galet tycker jag. Det viktigaste jobbet på jorden är väl att ta hand om bebisen, och för att orka vara en bra förälder måste man få sova.

Jag känner ett par som delade upp det på det vis som TS beskriver. Kanske mer extremt, men inte ovanligt enligt resonemanget att den som yrkesarbetar behöver sömnen bättre än den föräldralediga. Mamman tog alla nätter med barnet och pappan flyttade in i gästrummet och sov där med öronproppar. Varje natt, vecka ut och vecka in. Deras bebis sov inte bra alls, och efter några månader berättade mamman för mig att hon kände sig helt förstörd av sömnbristen, hon beskrev det som att hon höll på att gå under och hon ville ibland skaka barnet av frustration och trötthet. Pappan visste om detta men eftersom han var tvungen att gå till jobbet så tyckte han att det var viktigast att han fick sova ut om nätterna. Trots att mamman höll på att bli galen av sömnbrist och det uppenbarligen gick ut över bebisens trygghet. Så sjukt och horribelt!

Seriöst. Nu får vi väl alla skärpa oss och inse att det inte är någon ledighet att vara föräldraledig, och att föräldralediga måste ha precis lika mycket sömn som de som går till jobbet! Om inte den yrkesarbetande är hjärnkirurg eller pilot så behöver den inte mer sömn. Att sitta på kontorsarbete eller liknande kan man göra även om man är lite mosig i huvudet av sömnbrist.

Här hemma hos oss delar vi nätterna. Antingen tar vi en halva av natten var, så att båda får sova lika mycket, eller så tar vi varannan natt. Båda måste få sömn.