Delat ansvar

Jag var ensamstående när jag var föräldraledig så har inga egna erfarenheter. Men tänker att det viktiga är att ni pratar igenom era egna behov.

Sätt er en stund dagtid när barnet sover och prata igenom det hela. Välj först vad du tycker är viktigt. Om det är viktigt för dig att få en natt med sammanhängande sömn säg 7 timmar tala om det så får ni hitta en lösning på det. Var då tydlig med att det är viktigt att han vaknarsjälv och tar hela matningen mm för att det ska fungera (om det är så).

Men du får ju också bestämma dig. Det dåliga samvetet som du har för att rutinen bryts när pappan tar över måste du hantera, du kan ju liksom inte få både och om din prioritet är att sova nattetid.

Städningen fpr ni väl också pratat igenom och dela upp tydligt.

Givetvis ska han ta minst en hel natt! Varför inte två?? Att inte få sova är farligt.

Han kommer fatta det där när han är föräldraledig. När ska han vara hemma?

Städning delar man på 50/50.

Många som arbetar, tar ju just helgerna och den som är föräldraledig tar vardagarna. Inget konstigt, men han behöver säkert vänja sig. Ert barn är väldig litet än så länge. Det tar tid att få till ruiner.

Se det som att när han jobbar, då är ditt jobb att ta hand om barnet. Städ, handla mat osv, det är ert gemensamma ansvar och det får ni antingen göra tillsammans på kvällar/helger eller så delar ni upp att du gör vissa saker när det går, under dagtid (kanske tvätta) och han kan sköta damsugning mm på lördagen då han är ledig. Alla gör som de vill men ni behöver kanske göra en lista? Som det låter på ditt inlägg finns en risk här att allt mer och mer hamnar på dig eftersom han "ser att du har tid". 

Vi pratade igenom våra behov vid båda graviditeterna. Jag har inga problem att vakna på nätterna, det gör jag ofta ändå, medan min sambo är urusel på att sova på morgonen. Han kliver glatt upp klockan 6, också när vi är barnlediga och kommit i säng sent. Båda våra barn har ätit en gång per natt, så jag tar nattmatningen och sambon kliver upp på morgonen. På jobbdagar förlägger han inga möten innan klockan 9 och låter mig sova tills han i princip står med jackan på i hallen.

Vi har heller aldrig jobba med millimeterrättvisa, utan mer efter vad var och en har för behov just nu. Är någon krasslig, extra trött, sovit dåligt, lite ledsen, trött på livet eller i behov av att vara själv - då ger vi varandra det.

Och det här med att inte vakna... Innan vi fick barn kunde man smälla en bomb bredvid vår säng, utan att sambon noterade något. Numera sover han med öronproppar när han inte har "jour" och vaknar i princip innan någon av barnet hunnit ge ljud ifrån sig, när han inte har jour. Jag, å mina sida, har alltid vaknat om grannen två våningar upp vänt sig i sängen. Efter barn kan jag istället sova mig igenom barnskrik och bomber, när jag vet att jag inte behöver vakna. Jag är övertygad om att det handlar om vana och lathet!

Om du pluggar 100% så har du redan ett heltidsjobb, då är det rimliga att han är hemma med barnet.

Eller får du vänta med plugget tills du varit FL.

Det mest rimliga är kanske att du fortsätter plugga, men att han är hemma ca 50% och FL 50 %, så du har barnansvar 2,5 dagar/vecka, han har barnansvar 2,5 dagar/vecka och utöver det så delar ni på 2 dagar eller tar en extra dag per person.
De dagar han har barnansvar så kan du gå iväg för att plugga om du inte kan sitta ostört hemma, det är alltså inte OK med att han frågar dej en massa eller kräver tex att du tar barnet för han ska dammsuga, gå på toa eller liknande.

Det är enklare att dela upp så ifall han jobbar och du pluggar.
Då blir det tydligt:
Mån, tis, halva onsdagen jobbar han = du är ansvarig för barnet.
Halva onsdagen, tors, fre pluggar du hemifrån = han är ansvarig för barnet.
Lör/sön delar ni enlig överenskommelse.

Då får ni tänka på att komma överens om nätterna med! Har man ansvaret för natten före man har barnsansvar?

Missade helt att du pluggade! Stressar du inte ihjäl dig angående det? Eller funkar det med bebisen?

Jag har verkligen aldrig förstått resonemanget att om partnern jobbar så är det den som är föräldraledig som måste ta hand om barnet dygnet runt. Hur kan det bli så? Det är ingen dans på rosor att vara hemma med en bebis. Det är ett heltidsjobb det med. Varför tror folk att människor som är föräldralediga inte behöver sova?! Den som går till jobbet ska få sova helnätter för att orka på jobbet, men den vars jobb det är att vara hemma och ta hand om en bebis förväntas klara sig ibland helt utan sömn! Helt galet tycker jag. Det viktigaste jobbet på jorden är väl att ta hand om bebisen, och för att orka vara en bra förälder måste man få sova.

Jag känner ett par som delade upp det på det vis som TS beskriver. Kanske mer extremt, men inte ovanligt enligt resonemanget att den som yrkesarbetar behöver sömnen bättre än den föräldralediga. Mamman tog alla nätter med barnet och pappan flyttade in i gästrummet och sov där med öronproppar. Varje natt, vecka ut och vecka in. Deras bebis sov inte bra alls, och efter några månader berättade mamman för mig att hon kände sig helt förstörd av sömnbristen, hon beskrev det som att hon höll på att gå under och hon ville ibland skaka barnet av frustration och trötthet. Pappan visste om detta men eftersom han var tvungen att gå till jobbet så tyckte han att det var viktigast att han fick sova ut om nätterna. Trots att mamman höll på att bli galen av sömnbrist och det uppenbarligen gick ut över bebisens trygghet. Så sjukt och horribelt!

Seriöst. Nu får vi väl alla skärpa oss och inse att det inte är någon ledighet att vara föräldraledig, och att föräldralediga måste ha precis lika mycket sömn som de som går till jobbet! Om inte den yrkesarbetande är hjärnkirurg eller pilot så behöver den inte mer sömn. Att sitta på kontorsarbete eller liknande kan man göra även om man är lite mosig i huvudet av sömnbrist.

Här hemma hos oss delar vi nätterna. Antingen tar vi en halva av natten var, så att båda får sova lika mycket, eller så tar vi varannan natt. Båda måste få sömn.

Svarar alla lite allmänt.

Vi kommer troligtvis inte dela upp föräldraledigheten så mycket, pga våra jobb. I mitt yrke finns möjlighet till vikarie och ersättare, inte i hans.

Har inte ekonomisk möjlighet att han ska vara hemma delvis heller. Däremot göra lite som vi gör denna vecka, att han tar ut ngn dag då och då. Nu har han tagit ut föräldraledigt imorgon.

Jag har försökt prata, men han menar att han inte kan ställa om sig för en natt eller två... Hans lösning är att jag tar första uppvaket och han tar det runt 4-5,eftersom han ändå brukar gå upp då, sen kan jag sova så mkt jag vill därefter. Nackdelen att det blir inga sammanhängande timmar för min del och blir snarare för mkt sömn vilket leder till huvudvärk. Får fortsätta diskutera med honom och komma fram till en lösning, känner mig dock lite sviken på hur det blivit. Vi hade ingen direkt plan på detta innan, eftersom vi inte heller visste hur bebisen skulle vara, men trodde helt klart jag skulle få ett större stöd av honom.

Som nu, han var trött och hade lite ont i huvudet, han gick och la sig 18. Jag var uppe till runt 22, fixade allt inför kvällen osv. Kom in och la mig. Kunde inte somna på en gång, somnade runt 23. Vaknade runt halv 2 då bebis väckte mig. Matade och bytte blöja. Kunde inte somna om, brukar kunna ta mig runt ngn timme att varva ned igen och lyckas somna om, och nu ligger bebis och troligtvis snart ska bajsa. Ligger och trycker, hade full kissblöja. Knuffade på min man och sa att nu får du ta bebisen. Han säger ja, men ligger kvar och bebisen knorrar och har sig. Jag kan absolut inte slappna av och sova när bebis knorrar på så vis så går upp. Han vaknar till och frågar varför jag tar det, svarar bara för att han somnat om. Kommer tillbaka och får sätta mig i sängen med bebis i vagnen bredvid mig och peta in napp som trillar ut och invänta bajset, min man fortsätter gott att sova...