Delat ansvar

Vi pratade igenom våra behov vid båda graviditeterna. Jag har inga problem att vakna på nätterna, det gör jag ofta ändå, medan min sambo är urusel på att sova på morgonen. Han kliver glatt upp klockan 6, också när vi är barnlediga och kommit i säng sent. Båda våra barn har ätit en gång per natt, så jag tar nattmatningen och sambon kliver upp på morgonen. På jobbdagar förlägger han inga möten innan klockan 9 och låter mig sova tills han i princip står med jackan på i hallen.

Vi har heller aldrig jobba med millimeterrättvisa, utan mer efter vad var och en har för behov just nu. Är någon krasslig, extra trött, sovit dåligt, lite ledsen, trött på livet eller i behov av att vara själv - då ger vi varandra det.

Och det här med att inte vakna... Innan vi fick barn kunde man smälla en bomb bredvid vår säng, utan att sambon noterade något. Numera sover han med öronproppar när han inte har "jour" och vaknar i princip innan någon av barnet hunnit ge ljud ifrån sig, när han inte har jour. Jag, å mina sida, har alltid vaknat om grannen två våningar upp vänt sig i sängen. Efter barn kan jag istället sova mig igenom barnskrik och bomber, när jag vet att jag inte behöver vakna. Jag är övertygad om att det handlar om vana och lathet!