• Anonym (Ts)

    Reagerar jag konstigt?

    Jag behöver skriva av mig och är lite i chock, så var gärna inte för hårda om ni tycker att jag reagerar konstigt. Min mamma dog för sju månader sedan, efter att ha kämpat mot cancer i sex månader. Jag är fortfarande i chock och sorg efter den hemska tiden.

    Min mamma hade en man. De hade varit tillsammans i runt 17 år. Idag fick jag veta (genom att läsa på fb) att han ska flytta ihop med någon ny, som han tydligen känt länge. Jag tycker att det känns jättekonstigt. Alla hanterar ju sorg olika och man ska inte döma, jag vet att det är fel av mig att känna som jag gör, men det känns bara fel. Även om min mamma inte lever känns det som ett svek, mot henne. Även om jag förstår att det är orimligt att tänka så, är det ändå så jag känner. Det känns tungt att min mamma kanske trots allt inte betydde så mycket för honom, som jag trodde. För mig är det helt obegripligt hur man kan gå vidare så snabbt. Om det var 5 år sedan hade jag nog tagit det på ett annat sätt, men just nu känns det här jättetufft. Hur hade ni reagerat tror ni? Är jag konstig som tar det så hårt?

  • Svar på tråden Reagerar jag konstigt?
  • Anonym (Ts)
    Anonym (H) skrev 2020-02-10 01:04:30 följande:

    En tanke som även slår mig är att han kanske har råkat ut för det där klassiska som deprimerade människor kan råka ut för med sin psykolog. Man blir förälskad i någon som lyssnar, förstår och finns där för personen när det är tungt och jobbigt. Håller det inte så håller det inte, men han verkar behöva det här just nu.


    ja så kan det säkert vara.. eftersom det var en gammal vän, och jag tror inte de haft speciellt mycket kontakt innan det här då de bor långt ifrån varandra också. Blev bara så väldigt chockad/ledsen men så som du beskriver kan det ju absolut vara.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Kvinna) skrev 2020-02-10 07:28:27 följande:

    Min mormor gjorde likadant.

    Min morfar dog i april, på hösten hade hon redan en ny.

    Efter 49 år tillsammans.

    Sen kom det fram en massa andra saker också.

    Vi har noll kontakt idag.

    Undrar om hon någonsin älskat honom.


    usch vad jobbigt, beklagar.
  • Anonym (Kvinna)
    Anonym (Ts) skrev 2020-02-10 14:22:51 följande:
    usch vad jobbigt, beklagar.
    Tack och detsamma till dig.

    Glömde årtal ser jag, detta var 2003, samma år som min dotter föddes, hon var 10 dagar gammal när min morfar dog.
  • Anonym (kärlek)

    Min mamma dog hastigt efter 35 år som gift med pappa. Efter ett par månader träffade pappa en ny kvinna som också förlorat sin man och de hjälpte verkligen varandra. Han måste ju leva vidare och jag ser mycket hellre att han är glad (i alla fall mindre ledsen och ensam) än att han missar år av sitt för att man SKA sörja. Alla sörjer på sitt sätt. Han älskade inte mamma mindre för att han har en ny nu. Livet måste gå vidare tyvärr.

    Beklagar verkligen sorgen. Du tänker inte konstigt, men det gör inte han heller.

    Ser att en del i tråden verkar så dömande. Vi är alla olika i hur vi reagerar. Jag är helt övertygad om att man kan ha älskat djupt och fortfarande sörja, även om man gör det bästa man kan för att leva vidare.

  • Anonym (Ja)
    Anonym (Diakon) skrev 2020-02-09 21:43:01 följande:

    Han kanske behöver en form av "rebound" för att orka igenom sorgen? Det är ändå hyfsat vanligt att människor som nyss förlorat någon i döden väljer en ny partner relativt snart. Det är en form av sorgearbete och har ingenting att göra med den avlidne och ev känslor där. Och är det någon han känner sedan länge är det heller inte så konstigt.


    Precis vad jag tänkte.

    Hans kärlek rycktes snabbt ifrån honom och att gå från en relation där man lever med någon, står man plötsligt helt själv och i sorg.

    Att finna trygghet, närhet, kärlek och stöd hos någon man speciellt känner är inte konstigt.

    Hans värld har rasat.

    TS - du får känna som du gör, men försök att tänka att din pappa upplever stor sorg han med.

    Du har förlorat din mamma, men han har förlorat kvinnan han hade allt med
  • liiiiiie
    Anonym (kärlek) skrev 2020-02-11 00:19:17 följande:

    Min mamma dog hastigt efter 35 år som gift med pappa. Efter ett par månader träffade pappa en ny kvinna som också förlorat sin man och de hjälpte verkligen varandra. Han måste ju leva vidare och jag ser mycket hellre att han är glad (i alla fall mindre ledsen och ensam) än att han missar år av sitt för att man SKA sörja. Alla sörjer på sitt sätt. Han älskade inte mamma mindre för att han har en ny nu. Livet måste gå vidare tyvärr.

    Beklagar verkligen sorgen. Du tänker inte konstigt, men det gör inte han heller.

    Ser att en del i tråden verkar så dömande. Vi är alla olika i hur vi reagerar. Jag är helt övertygad om att man kan ha älskat djupt och fortfarande sörja, även om man gör det bästa man kan för att leva vidare.


    Jag tror allt beror på hur snabbt man går vidare. Det är skillnad på några månader och år.
  • Anonym (kärlek)
    liiiiiie skrev 2020-02-11 23:40:25 följande:
    Jag tror allt beror på hur snabbt man går vidare. Det är skillnad på några månader och år.
    Ja, som jag skrev så träffade min pappa en ny kvinna några månader efter att  mamma gått bort. Det har hjälpt honom att orka fortsätta. Ser inga problem med det. Folk bestämmer själva när de är redo.
  • liiiiiie

    Nej det är inga problem. Jag personligen tvivlar bara på hur mycket man älskade någon när man kan gå vidare, med en annan, efter några månader.

  • Anonym (kärlek)
    liiiiiie skrev 2020-02-12 19:50:51 följande:
    Nej det är inga problem. Jag personligen tvivlar bara på hur mycket man älskade någon när man kan gå vidare, med en annan, efter några månader.
    Att börja ifrågasätta hur mycket personen älskat partnern som dog, är att döma. Livet går vidare. Det måste det göra. Vill man vänta, så väntar man. Vill man vara tillsammans med någon för att man mår bättre av det, då tycker att man ska få vara det utan att folk snörper på munnen och börjar prata om att det är "för tidigt" och att man faktiskt tvivlar på hur stark kärleken egentligen var. Man glömmer inte, man lever bara vidare på det sätt man själv tror är bäst.
  • Teresiat

    Förstår det känns märkligt. Min mamma dog i cancer vid nyår. SAMMA vecka skaffade hennes sambo tinder..... och gick på dejt på söndagen. Helt sjukt. Men tolkar det som att han har panik över allt leva ensam. Även om det är märkligt och avsmakligt. De var tillsammans i 14 år innan hon dog..

  • Anonym (Ts)
    Teresiat skrev 2020-02-13 12:41:30 följande:

    Förstår det känns märkligt. Min mamma dog i cancer vid nyår. SAMMA vecka skaffade hennes sambo tinder..... och gick på dejt på söndagen. Helt sjukt. Men tolkar det som att han har panik över allt leva ensam. Även om det är märkligt och avsmakligt. De var tillsammans i 14 år innan hon dog..


    Beklagar verkligen. Cancer är ett rent helvete. Ja då måste han verkligen ha haft en panik över att bli ensam...

    Det är troligen så med min mammas man också, men jag kan inte hjälpa att det känns väldigt märkligt. Trodde faktiskt inte att han skulle gå vidare någonsin. Så det kom verkligen som en stor chock.
Svar på tråden Reagerar jag konstigt?