Änglamamma. Är det mitt fel?

Jag förlorade min son k v18 i måndags.

Jag gick på toa utan några känningar. Då gick vattnen och fostret bara ramlade ut. Han låg framför mig och jag kunde inte göra något!

Jag fick en chock!

Nu väntar vi på obduktion.

Jag funderar hela tiden om jag på något sätt har kunnat orsakat detta...

de säger att jag inte kunnat påverka detta på något sätt! Man vet inte vad man ska tro.

Det är svårt att gå vidare!

Man drömmer hela tiden om de små rörelserna man kände inom sig! Det är fruktansvärt tomt nu!

Så jag förstår dig!