• Majja86

    Inkludera barnen och erkänna

    Intenu67 skrev 2020-01-25 18:54:03 följande:

    Om han kastade ut dig efter 4 månader så förstår jag om han inte vill inkludera barnen. Han lär ju vara väldigt osäker på eran framtid ihop Sedan så fattar jag övht inte varför ni är ?ihop? låter väldigt fjortisaktigt i mina öron att böja med att vara av och på


    Barnen visste mycket väl vem jag var innan vi blev sambos, de blev tillfrågade och gav sitt samtycke båda två, äldsta sonen har fortfarande kontakt med mig, hans mamma med!

    Att vi är tillsammans beror väl på att jag älskar honom, jag hoppades att han var någon att bygga en framtid med, man brukar väl vilja testa allt innan man bara kastar in handduken? Älskar man någon så kämpar man väl för dem?

    Men nu börjar jag ju inse att Haninge är en seriös kille, utan någon som kanske bara ser ?någon som tar hand om skiten jag skapar runt mig så jag slipper själv? vad vet jag!
  • Majja86
    Intenu67 skrev 2020-01-25 18:54:03 följande:

    Om han kastade ut dig efter 4 månader så förstår jag om han inte vill inkludera barnen. Han lär ju vara väldigt osäker på eran framtid ihop Sedan så fattar jag övht inte varför ni är ?ihop? låter väldigt fjortisaktigt i mina öron att böja med att vara av och på


    Barnen visste mycket väl vem jag var innan vi blev sambos, de blev tillfrågade och gav sitt samtycke båda två, äldsta sonen har fortfarande kontakt med mig, hans mamma med!

    Att vi är tillsammans beror väl på att jag älskar honom, jag hoppades att han var någon att bygga en framtid med, man brukar väl vilja testa allt innan man bara kastar in handduken? Älskar man någon så kämpar man väl för dem?

    Men nu börjar jag ju inse att Haninge är en seriös kille, utan någon som kanske bara ser ?någon som tar hand om skiten jag skapar runt mig så jag slipper själv? vad vet jag!
  • Majja86
    Ess skrev 2020-01-26 09:41:21 följande:

    Nej det är verkligen inte det vanligaste att inte vilja bilda familj och flytta ihop med den man älskar, och det är verkligen inte vanligt att nöja sig med andras ungar som ersättning för egna.

    Ts vill ju dessutom bo ihop och bilda familj och skaffa egna barn.

    I ett förhållande där båda har barn sen innan så är det däremot vanligt att välja särbo, för att slippa allt krångel som det är med barn på olika håll och allt som måste jämkas.


    Det jag vill är att bygga upp en ?familj? med han och hans barn, vi var överens om att inte skaffa gemensamma barn, men jag bad han även för bara någon vecka sedan när vi hade en dispyt gällande situationen att helt enkelt släppa taget eftersom de är han som inte kan vara öppen och ärlig om att han är i en relation så jag kan få chansen att bilda min egen familj, men han vill inte leva utan mig påstår han och han älskar mig och detta är ?inte för alltid? men såhär 6 månader senare med frasen ?inte för alltid? så undrar jag när i hela helvetet något ska gå framåt?

    Visst vill jag att vi ska bo ihop, vi fungerar bra tillsammans även om jag gör allt hos honom så har de inte gjort mig något direkt men när man hela tiden måste stänga av ljudet på telefonen, höra honom ropa att någon ringer så var tyst och höra lögnerna han säger om att han inte kan äta pizza/snusa när allt finns hos honom så tappar man tålamodet på att vänta!

    Har jag fel?
  • Majja86
    Majja86 skrev 2020-01-24 15:05:57 följande:

    Hej!

    Har en fråga till alla er som lever eller är tillsammans med någon annan än barnets förälder!

    Har sedan 1 år och 6 månader varit tillsammans med en kille som har 2 barn, med olika mammor! I början så hette de ?Jag vill va säker på oss innan jag blandar in barnen och de utvecklar förtroende för någon de kanske inte håller med? visst de köper jag!

    2019 i april flyttade vi ihop, i hela 4 månader innan han kasta ut mig, och tog en paus... Sedan efter ett par dagar ifrån varandra så kom han på att jo han ville ju va tillsammans med mig! Nu 5 månader senare så är vi tillsammans men att inkludera barnen igen eller ens erkänna att han är i ett förhållande är omöjligt!!! Nu ?vill han va säker på att vi aldrig kommer bråka, att vi verkligen håller i framtiden? och jag börjar tröttna nu!!

    Vi har de jättebra under veckorna, sover tillsammans varje natt, och umgås helgerna han är barnledig, men så kommer barnhelgen ytterligare en vecka går och psyket tar mer stryk...

    Är detta normalt? Hur lång tid kan han begära? Hur länge ska man stå ut? Och hur går man vidare från detta helt absurda förhållande enligt mig?


    UPPDATERING

    Han vill ha lugn och ro några helger, sen är han redo att gå ?all-in? som han kallar det!

    Vi har pratat gång på gång om detta och nu kom jag fram till att visst, jag ger han total lugn och ro i dessa veckor framöver (fram till första helgen i mars)..

    MEN:

    Det innebär även att jag tvättar inte, tar inte disken, handlar ingenting åt varken han eller barnen, han sköter sitt hem helt själv!

    Han vill ha lugn och ro och jag vill inte känna att jag är någon som tar hand om hans hem och hans barn som jag inte är delaktiga i, de vet inte ens om att försörjningen och städandet inte sköta av han! Men de kommer dem inse nu, att de är inte städat och fint när ?kossan lämnat båset?

    Men nu är han sur för det med! Men de får han vara, de är så de får vara nu i 5 veckor helt enkelt!

    Tankar???
  • Majja86
    Anonym (Brigit) skrev 2020-01-28 14:30:54 följande:

    Perfekt!

    Det där med att sura är en typisk manlig härskarteknik som kvinnor allt för lätt ger efter för, dvs män lär sig indirekt att det lönar sig att sura. Låt honom sura.

    Mycket bra beslut. Uppdatera gärna resultatet. Vad är planen efter dessa 5 veckor?


    Planen om dessa 5 lugna veckor som han vill ha är att han går ?all-in? de han behöver för att gå vidare med förhållandet är ?lugn och ro? han ska få lugn och ro, men sen är de all in eller lämna...
  • Majja86
    Ess skrev 2020-01-28 15:42:09 följande:

    Tankar!!

    Du tänker väl ändå inte komma springandes när han knäpper med fingrarna!?

    Använd dessa fem veckorna åt att hitta en riktig man, och nöj dig verkligen inte med den du förhoppningsvis dumpar nu.

    Hoppas du skämtar när du skriver att du bidragit till deras försörjning. Det är illa nog att du lekt hushållerska, för helvete vakna!!


    För det första så springer jag inte så fort någon knäppt i fingrarna oavsett vem de än kan va!

    Försörjt dem jag älskar ja, av ren natur är människor olika och jag är en människa som alltid sett att andra har de bra, till och med bättre än vad jag själv har det!

    Ja jag vet att det är helt sjukt men har alltid varit en som bryr sig mer om andra och sätter mig själv sist!

    Med de sagt så innebär inte de att jag låter människor utnyttja mig, köra över mig eller manipulera mig! MEN jag anser att människor som får någon trygg och lycklig är värd att lösa allt med! Oavsett om de är en partner eller kompis!

    Så jo jag har sett till att de finns mat, godis, ren tvätt och disk och att det är städat! För att jag hela tiden det sista halvåret skulle vara annorlunda i dagsläget!

    Nu är de likadant och nu får han chansen att bevisa att man vill detta lika mycket som jag vill, de handlar om 5 veckor och de ger jag honom, men jag stryper all hjälp med!

    Precis allting slutar jag med.. Så får han se varför man är ledsen över att vara den som skött allt, medans den som hållit ihop hans vardag/helg försvinner!

    Jag inser att jag gjort FÖR MYCKET de råder de inga tvivel om, men nu är de upp till han att bevisa om jag faktiskt betyder nått mer än bara en hjälp för att ha ett drägligt liv!!
  • Majja86
    Anonym (Sebben) skrev 2020-01-28 17:27:28 följande:

    Sorry, men jag förstår snubben. Stark och självständig och han har fokus på sina barn. Han kan inte dissa sitt ansvar för kärleks skull. Kärleken funkar om den funkar ihop med hans situation.

    Tjejer kan inte styra för mycket. Äkta jämställdhet innebär att vi killar måste ta mera plats. Bra tjejer kan klara det. Att vara särbo när man har ungar är bra. Då finns tid för kompisar och för lite lagom kärlek varannan vecka. Man vill vara fri och glad och ha bra kärleksliv utan kontrollbehov, negativitet och krav.

    Ta pausen och känn efter. Kanske du ska släppa snubben fri. Ni kanske inte är rätt för varandra som det ser ut rent praktiskt. Skiljs då i så fall som vänner.


    Har du läst att vi varit tillsammans i 1 år och 6 månader? Att vi var sambos förra året och att han kastade ut mig för att hans mamma spred lögner om mig? Att hans yngsta sons mamma inte godkänner mig? Vet du hela grunden?

    Nu frågade jag inte om att vi skulle bo tillsammans eller inte, men har man barn och en flickvän sedan 1 år och 6 månader så borde de väl inte vara en hemlighet för hela familjen? För vännerna eller är de okej att din partner går ut och är ?singel? bland sina vänner?

    Ligger mer bakom än de jag skrivit, det är jag som sett till att tvätten är tvättad, handlar så hans barn kan äta sig mätta, jag ser till att han har frukost med sig till jobbet, jag städar, diskar och lagar mat! Jag gör allt och han erkänner mig inte!!

    Så samboskap är verkligen inte aktuellt alls på låååång tid!!!
  • Majja86
    Anonym (Brigit) skrev 2020-01-28 18:33:34 följande:

    Till Sebben: lägg därtill att tjejen här har bett killen att släppa henne fri så att hon kan gå vidare. Men du missade kanske att läsa det?


    Det har jag gjort, senast i söndags då vi hade denna diskussion igen!

    Jag undrar Sebben om du har partner? Bor ni tillsammans eller sköter hon bara ditt hem, dina barn och i stort sett ditt privatliv med?

    Anser du att de är rätt att någon annan du inte vill vara offentlig med sköter allt detta?

    Ska en kvinna bara se till att mannen kommer hem till ett städat hem, en välfylld kyl och dunsta? Att tvättkorgen tömmer sig, för att du ska kunna ha din limma hemlighet i fred när de duger åt dig??
  • Majja86
    Anonym (Sebben) skrev 2020-01-28 22:12:51 följande:

    Sorry Majja, det är ju du som är TS! Ber om ursäkt. Liten mobil och för snabbt svarande. Mitt fel.


    Sebben: då måste jag fråga dig!! Vem av er är de som håller den andra en hemlighet?

    Och varför gör du det mesta när de ska vara så jämställt?

    Aldrig påstått att jag har husmorskomplex eller nått kontrollbehov då jag inte kontrollerar honom på nått sätt!

    Jag uppmuntrar honom till allt här i livet och har gjort hela tiden! Aldrig ställt krav på honom, aldrig tvingar mig på honom heller varken i sociala sammanhang eller som förhållande!

    Men han hävdar att vi gjorde slut i somras vilket vi INTE gjorde utan vi löste problemen och gick vidare!! Men att erkänna de för familj, barn och vänner de går inte än de serru!! Men vi får väl se vad kul han tycker att de är med ett ?jämställt? förhållande där han sköter sitt själv och sina barn!

    Apropå barnen de älskar ja lika mycket dem, äldsta sonen blev en helt annan person fram tills sommaren, så slutade han vilja va med sina vänner och har inte tagit hit en enda kompis på 6 månader för att jag inte är kvar! Innan var de kompisar hela sommarlovet och helgerna, de va med å laga mat och skötte om hemmet!

    Nu å andra sidan sitter äldsta sonen bara ensam och instäng och han vill inte ta dit kompisarna som är hos hans mamma
  • Majja86
    Anonym (Sebben) skrev 2020-01-28 22:12:51 följande:

    Sorry Majja, det är ju du som är TS! Ber om ursäkt. Liten mobil och för snabbt svarande. Mitt fel.


    Sebben: då måste jag fråga dig!! Vem av er är de som håller den andra en hemlighet?

    Och varför gör du det mesta när de ska vara så jämställt?

    Aldrig påstått att jag har husmorskomplex eller nått kontrollbehov då jag inte kontrollerar honom på nått sätt!

    Jag uppmuntrar honom till allt här i livet och har gjort hela tiden! Aldrig ställt krav på honom, aldrig tvingar mig på honom heller varken i sociala sammanhang eller som förhållande!

    Men han hävdar att vi gjorde slut i somras vilket vi INTE gjorde utan vi löste problemen och gick vidare!! Men att erkänna de för familj, barn och vänner de går inte än de serru!! Men vi får väl se vad kul han tycker att de är med ett ?jämställt? förhållande där han sköter sitt själv och sina barn!

    Apropå barnen de älskar ja lika mycket dem, äldsta sonen blev en helt annan person fram tills sommaren, så slutade han vilja va med sina vänner och har inte tagit hit en enda kompis på 6 månader för att jag inte är kvar! Innan var de kompisar hela sommarlovet och helgerna, de va med å laga mat och skötte om hemmet!

    Nu å andra sidan sitter äldsta sonen bara ensam och instäng och han vill inte ta dit kompisarna som är hos hans mamma
Svar på tråden Inkludera barnen och erkänna