Min fruktansvärda rädsla

Hej
Jag har aldrig tagit upp detta med någon annan i min omgivning men här är jag anonym och vill gärna veta vad ni tycker att jag bör göra åt mitt problem.

jag är en kille i 25 åldern, är singel nu för tillfället men jag har haft några förhållande. Men min största problem är att jag är ständigt rädd att öppna sms, ringa ett samtal eller öppna brev. Låt mig förtydliga det här med ett exempel, jag dejtade en tjej förra veckan via Tinder och det gick bra och vi hade en rolig kväll. Jag skrev till henne dagen efter och frågade vad hon tycker, om det här kommer funka eller inte men jag har inte öppnat hennes svar nu i en vecka, fattar ni en helt jävla veckan är jag konstant orolig och stressad, varje gång jag säger till mig själv att jag öppnar den ikväll, imorgon men det blir aldrig av. Jag vet att ni kanske säger att hon kanske skrivit något jättebra och förnekar jag inte att det är möjligt men jag är så jävla rädd att bemöta min rädsla och istället flyr jag från de.

Det här påverkat mitt sociala liv på ett väldigt negativt sätt och jag vet helt ärligt inte hur jag ska gå till väga. Till exempel när jag skriver till min chef och sjukanmäler jag vågar jag aldrig läsa vad han svarat, det har hänt att jag har blockerat mitt chefs nummer efter att jag sjukanmält mig bara för att slippa se svaret. Jag vet att det finns många där ute som känner att det är jobbig att öppna vissa brev eller sms men det här är extremt och jag verkligen lider mentalt. Tack om ni delar med er eran erfarenhet eller tips så jag kanske kan få tag i det här.

Jag kan verkligen förstå dig. Jag tror att jag är snarare rädd att få negativa feedback. Jag minns en gång när jag jobbade så kom en gruppledare till mig och sa att jag ligger lite efter( det antal som räknas i det här fallet) jag blev så ledsen att jag tappat fokus och den dag jag tog inget rast, ingen lunch rast och bara jobbade hela dagen utan rast för att uppnå deras krav trots att det är inte ett måste.

Jag är en sån tycker att det är viktigare att andra nöjd än mig själv. Till exempel och jag lånar pengar till någon så kan jag aldrig fråga om att få de tillbaka. Det känns att jag är konflikträdd. Jag förstår samtidigt att det är mycket bättre om jag tar tag på det på en gång för även om det är något negativt så kommer jag ta reda på det förr eller senare men ändå känns att det är bättre att JUST nu är bra och jag vill inte att någon förstöra det.

Jag tar väldigt illa upp om någon säger att jag gör något fel även om personen säger det vänlig och jag vet att jag gjort fel. Jag kan må dåligt i flera dagar av minsta negativ feedback.

Det här påverkar även min relation till nya människor. Jag har så svårt att bli ensam med någon som jag nyligen träffat som till exempel en kollega eftersom jag vet inte vad jag ska säga och det blir en pinsam tystnad. Ett annat problem är att jag tycker konstant att folk hatar mig och allt jag gör därför jag har helt slutat sitta med folk när det är rast på mitt jobb då sitter jag alltid på toa för det är enda stället jag kan vara ifred. Det här så jobbig och jag konstant tänker varför jag inte kan vara som alla andra, varför jag har så svårt och bygga relation med folk runt omkring mig.

Min fruktansvärda rädsla

INNEHÅLL