Min fruktansvärda rädsla

Det är inte så att du snarare är rädd för själva meddelandet, och inte öppnandet i sig? Tolkar dig som att du är sjukt rädd för att få negativ feedback, om man förenklar det till en klump. Det går att bearbeta med fobiterapi.

Förstår att du har det tufft! Jag så känner väl igen mig i din beskrivning. Har nästan utvecklat social fobi sista åren, särskilt i situationer då jag ska ta emot feedbacken från de jag har kontakt med. Jag kan som exempel höra av mig till en god vän efter ett längre avbrott, det är oftast jag som dragit mig undan. Först blir jag så nöjd med mig själv att jag äntligen hört av mig, men sen får jag ångest fort de svarat eller dröjer med svaret. Känner kraven direkt, komma krypande och blir nästan glad om de bara skriver något neutralt eller inte har tid att ses eller föreslår något. Jag vill ha kontakt med människor men klarar inte av att uppehålla dem. Med chefer är det exakt samma som i ditt fall. Blir helt sjuk av att vänta och att öppna deras mail ,likaså myndigheter som har makt över mig eller svar från läkare på prover mm.

Också ovissheten mellan svaren gör mig i princip galen...

Jag kan också vänta med att öppna en dejts mail i minst en vecka, ibland 2 så rinner allt ut i sanden så klart, för den andre tror att jag spelar spel eller inte är intresserad. Detta började efter några år av nätdejting för mig, och mycket nitar, där man aldrig riktigt visste och ingen var ärlig. Ändå kan jag inte låta bli att inleda nya grejer, trots att jag avskyr att uppehålla kontakterna. Mår bara bra när det är upp till mig och de skrev sist. Då har jag liksom makten, men så fort jag svarat, får liksom de makten och då blir jag nästan knäpp av deras övertag och att aldrig veta vad som ska hända. Har tagit upp detta problem med en psykolog men de verkar inte kunna hjälpa mig med varför jag känner så, bara att jag ska sluta liksom eh?? Inget djupgående. För mig handlar det mest om kravbilden, inte så mycket rädslor för negativa besked, för det är jag väldigt van vid. Men att jag inte ska klara av att leva upp till det jag startat liksom. Eller att jag ska såra någon om jag inte blir lika intresserad tillbaks. Föredrar det andra.

Varför tror du själv att du är så rädd för att svara? Är du rädd för att bli sårad, sviken eller vad tror du?

Jag kan verkligen förstå dig. Jag tror att jag är snarare rädd att få negativa feedback. Jag minns en gång när jag jobbade så kom en gruppledare till mig och sa att jag ligger lite efter( det antal som räknas i det här fallet) jag blev så ledsen att jag tappat fokus och den dag jag tog inget rast, ingen lunch rast och bara jobbade hela dagen utan rast för att uppnå deras krav trots att det är inte ett måste.

Jag är en sån tycker att det är viktigare att andra nöjd än mig själv. Till exempel och jag lånar pengar till någon så kan jag aldrig fråga om att få de tillbaka. Det känns att jag är konflikträdd. Jag förstår samtidigt att det är mycket bättre om jag tar tag på det på en gång för även om det är något negativt så kommer jag ta reda på det förr eller senare men ändå känns att det är bättre att JUST nu är bra och jag vill inte att någon förstöra det.

Jag tar väldigt illa upp om någon säger att jag gör något fel även om personen säger det vänlig och jag vet att jag gjort fel. Jag kan må dåligt i flera dagar av minsta negativ feedback.

Det här påverkar även min relation till nya människor. Jag har så svårt att bli ensam med någon som jag nyligen träffat som till exempel en kollega eftersom jag vet inte vad jag ska säga och det blir en pinsam tystnad. Ett annat problem är att jag tycker konstant att folk hatar mig och allt jag gör därför jag har helt slutat sitta med folk när det är rast på mitt jobb då sitter jag alltid på toa för det är enda stället jag kan vara ifred. Det här så jobbig och jag konstant tänker varför jag inte kan vara som alla andra, varför jag har så svårt och bygga relation med folk runt omkring mig.

Hej, rädslan är jobbig att leva med. Jag tror att rädslan kan minska om du inte flyr ifrån det som gör dig rädd. Om det blir en vana kommer du märka att du klara så mycket mer än du tror. Peppa dig själv, beröm och belöna dig själv när du öppnat det där mejlet. Och om du är beredd på negativ kritik kommer det inte som en chock. Men det kan ändå vara tufft. Du behöver arbeta med din självbild, tänka positiva saker om dig själv. Så att du kan skilja på att du göra fel och att du får kritik inte betyder att du är dålig. Du bara gör lite dåliga saker ibland. Det gör vi alla. Vi gör så gott vi kan. Kanske har du varit med om något som också gjort att du blivit extra känslig för att ta emot sms och mejl etc.
Det finns folk som vill vara med dig som tycker att du duger som du är. Som ser det fina hos dig och som står ut med det dåliga.
Jag tänker på sinnesrobönen
Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan.
Och förstånd att inse skillnaden.
Jag tycker inte du ska skämmas eller vara rädd för att prata om detta med en kurator, för dem förstår och det är deras jobb. Det kan hjälpa dig. Även böcker om fobier och om självkänsla kan vara bra att läsa.
Lycka till!!

Hej, rädslan är jobbig att leva med. Jag tror att rädslan kan minska om du inte flyr ifrån det som gör dig rädd. Om det blir en vana kommer du märka att du klara så mycket mer än du tror. Peppa dig själv, beröm och belöna dig själv när du öppnat det där mejlet. Och om du är beredd på negativ kritik kommer det inte som en chock. Men det kan ändå vara tufft. Du behöver arbeta med din självbild, tänka positiva saker om dig själv. Så att du kan skilja på att du göra fel och att du får kritik inte betyder att du är dålig. Du bara gör lite dåliga saker ibland. Det gör vi alla. Vi gör så gott vi kan. Kanske har du varit med om något som också gjort att du blivit extra känslig för att ta emot sms och mejl etc.
Det finns folk som vill vara med dig som tycker att du duger som du är. Som ser det fina hos dig och som står ut med det dåliga.
Jag tänker på sinnesrobönen
Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan.
Och förstånd att inse skillnaden.
Jag tycker inte du ska skämmas eller vara rädd för att prata om detta med en kurator, för dem förstår och det är deras jobb. Det kan hjälpa dig. Även böcker om fobier och om självkänsla kan vara bra att läsa.
Lycka till!!

Jag får också fobi ibland för att svara när det ringer läsa sms och epost, brev lämnas oöppnade och räkningar blir obetalda. Det är oftast om det är något jag vet är jobbigt men senaste åren har det bara blivit värre. Jag har haft väldigt dålig ekonomi och blev misshandlad på stan för två år sedan, sen dess har jag haft alla möjliga fobier och depressioner. Det har börjat ställa till det i mitt liv riktigt ordentligt med inkassoavgifter mm, jag missar ju också positiva brev t.ex jobberbjudanden och roliga inbjudningar. Jag har inga bra råd tyvärr men följer gärna tråden. Du är i alla fall inte ensam.