Bonus som ABSOLUT INTE vill ha syskon

Vad spelar det för roll vad ts eventuellt har för känslor inför barnet? Har partnern inte märkt det ännu så kommer han troligen ej märka det senare heller och om partnern vet så är det troligtvis inte så allvarligt eftersom han valt att skaffa barn med ts.

ag kan absolut relatera till ambivalenta känslor och bristande anknytning för bonusbarn, och då har jag känt mitt bonusbarn sedan hen var 3 år. Dessutom kan jag förstå känslan av att det inte skulle vara en förlust om en bortskämd och negativ familjemedlem flyttade hemifrån om hen ändå var i åldern för det.

Jag tänker inte att du kan göra så mycket ts, mer än att ta till dig av råden du fått här om att pappan pratar med sin tonåring om det och försöker få ungdomen att mentalisera sina aversioner och hantera dem därefter. Kärnan i budskapet från pappa bör vara att det inte är ungdomens beslut, att ni är lyckliga och förväntansfulla och att det såklart blir förändringar men att pappa inte slutar älska tonåringen för det. 

Sedan kan jag ändå tänka att ni drar en vinstlott i att ungdomen är så pass gammal som hen ändå är, dvs hen är/ska ändå bli självständig och vill troligen inte ha ensamrätt till sin pappa på samma sätt som exempelvis ett svartsjukt låg- eller mellanstadiebarn (som det är i vårt fall) kan känna inför kommande halvsyskon. 

Vi kommer minst vänta till RUL i vecka 20 för att berätta för min sambos barn om hens kommande helsyskon. Dels för att öka sannolikheten för att allt är ok och dels för att hen inte egentligen har någon anledning att få veta det tidigare. Då är det 4-5 månader kvar tills barnet kommer och personligen tänker jag att den tidsfristen räcker för utomstående som själva inte är föräldrar till det kommande barnet.