Anonym (Soctanten) Trådstartaren

Äldre 31 Jan 23:53

275 svar

Jag jobbar som socialsekreterare för barn och unga - Fråga mig vad du vill

Anonym (Noel) skrev 2020-01-31 02:33:46 följande:

Har du en snygg man?

Tycker inte alla att deras män är snygga?

Jag kan däremot säga att jag inte är en stereotypen soctant och min man således en ganska icke stereotypisk soctants man ;)

Anonym (Soctanten) Trådstartaren

Äldre 31 Jan 23:58

#124

Anonym (Anonymos) skrev 2020-01-31 23:44:33 följande:

Hej. Skolan har gjort orosanmälan på min son för att han bråkar i skolan med barnen som retar honom. Enligt min son så är det barnen som retar och säger extremt kränkande ord dessutom får han slag och sparkar från dem, ibland gör han inget tillbaka men ibland blir det nog för honom och börjar slå tillbaka. Jag har alltid sagt till han att prata med en vuxen eller lärare om något händer.

Men min son säger alltid mamma ibland finns det ingen vuxen på rasterna samt att skolan är låst när det är rast så ingen kan ta sig in, vad ska jag göra när jag får stryk då? Ska jag bara stå där? Frågar han?

Vill tillägga att skolan har många brister och flera barn i skolan är bråkiga. Min son har blivit sån som alltid slår tillbaka nu om det händer nått. Jag flera gånger tagit kontakt med lärarna angående bråk som sker mellan min son och andra barn i skolan. Bokstavligen kan lärarna inte lösa situationen mellan barnen. Det ända dom gör är att ringa föräldrarna sedan blir det inget mer.

Sonen har tidigare även berättat att 4 killar va på honom, fanns ingen lärare eller rastvakt på plats så han fick springa för livet, efter en stund ser han en lärare och han ber om hjälp och säger till läraren att barnen vill slå honom. Min son får svaret. DU FÅR KLARA DIG SJÄLV! Läraren gjorde inget och gick bara därifrån. Där och då fick han sparkar och slag från killarna. Självklart tog jag kontakt med lärarna men inget ändras.

Jag har funderat länge på att byta skola men min son älskar sina vänner där.

På fritiden samt på andra sociala ställen gör han absolut inga bråk. Han leker fint med alla barnen annars. Detta sker endast i skolan när barnen är på honom.

Vad gör socialtjänsten i det fallet? Är det fel att sonen gör självförsvar?

Ingenting förmodligen. De kan tillkalla ett möte tillsammans med skolan och det tycker jag att de BÖR göra. Kanske på ditt initiativ? Där kan soc också ligga på skolan att denna situation är ohållbar.

Jag är ingen förespråkare av våld. Oavsett om man själv blir utsatt eller inte. Våld föder våld. Men jag förstår såklart din sons situation. Risken är dock att han blir ett "roligt" offer eftersom de får en reaktion av honom. Jag hade satt ner foten gentemot skolan och sagt att detta måste få en lösning. Tycker även du ska kontakta Skolinspektionen kring din sons situation. Skolans agerande i detta är ABSOLUT under all kritik.

Sen vet man inte. Du har din sons version endast också. Det är värt att ta med i tanken också. Följ med en dag till skolan. Se hur det funkar. Hur många vuxna är ute? Vart är de placerade? Hur interagerar ungdomarna med varandra? Allt detta kan du ta upp med Skolinspektionen också.

I första hand bör du dock skicka ett mejl till rektorn med din upplevelse och se till att få svaret via mejl så du har all kommunikation skriftlig. Detta kan du också sedan använda i samtal med Skolinspektionen.

Anonym (Soctanten) Trådstartaren

Äldre 1 Feb 23:07

#129

QWERTYUIOPS skrev 2020-02-01 22:47:26 följande:

Vad gör socialtjänsten om de får in orosanmälan från skolan om ett barn som inte alls lyssnar på vuxna och gör som denne vill i skolan? Enligt läraren har hon Otroligt svårt att lyssna samt bråkar mycket o stör på lektionen. Hela klassen är ju bråkiga men just hon fick en orosanmälan.

Hemma samt på fritiden samt på olika aktiviteter vi går på är hon ju hur snäll som helst men klagomålen kommer endast från skolan att hon är hur dålig som helst. Jag får samtal och sms varje dag! Varje dag! Från läraren att hon inte sköter sig och gjorde si och så. Jag mår dåligt varje gång jag får ett samtal från hennes lärare =( Jag har tidigare bett dem om en personlig assistent till min dotter men skolan har ej råd.

vad kan socialtjänsten göra i det fallet vid anmälan?

Förmodligen ingenting. Konstatera att det är skolan det är fel på typ. Barnet har förmodligen svårt i skolan av olika anledningar och då måste skolan anpassa. Det är deras ansvar. Skolan har ansvar för barnet när denne är där. Inte ni. Så egentligen är det väl skolan som borde få en orosanmälan ;) Skämt och sido. Anmälan har de säkert gjort eftersom de tror att det finns problem hemma med anledning av barnets utåtagerande beteende. När soc konstaterat att så är inte fallet så kan de kalla till ett möte med skolan.

Skulle dock råda er att var på skolan att göra en kartläggning kring hennes lärande. Hon kanske har dyslexi eller liknande som gör det svårt för henne i skolan. Detta blir i sig ett misslyckande som kan leda till utåtagerande beteende.

Anonym (Soctanten) Trådstartaren

Äldre 1 Feb 23:09

#130

Anonym (?) skrev 2020-02-01 00:04:31 följande:

Tack för svar!

Jag begärde umgängesstöd i början men de ansåg att det var bra mellan dem o tog bort det för att det var enligt dem onödigt med resurser att ha.

Ang hans sporadiska kontakt får jag från familjerätten som svar att jag kan inte tvinga honom höra av sig men det är bra att han vill träffa sitt barn.

Jag förstår dem. Det är en avvägning det där.

Sporadiskt i den meningen att sonen väntar varje helg men pappa endast dyker upp var tredje skulle jag nog hellre se ett avbrott i umgänget för tillfället. Det skadar barnet mer än det ger. Besvikelse två helger och sen falska förhoppning när det tredje sker och sen samma sak igen... Sporadiskt i den bemärkelsen en gång per halvår utan desto mer planering innan skulle jag nog se som ok.

Umgänget är ju alltid till för barnets skull inte för föräldern. Så bsrnet ska ju må bra pga umgängen och inte tvärtom.

Anonym (Soctanten) Trådstartaren

Äldre 2 Feb 02:33

#132

Anonym (Titti) skrev 2020-02-01 23:32:44 följande:

Vad tycker du om anmälningsplikten för vårdpersonal, som medför att föräldrar inte vågar söka hjälp för sina problem med t ex psykisk ohälsa eller missbruk?

Jag tycker den är bra.

Tycker dock det är synd att föräldrar inte vågar söka hjälp.

Anmälningsplikten gäller ju vid inläggning på psykiatrisk vårdavdelning. Har man så pass svår psykisk ohälsa att man blir inlagd så är risken ganska stor att man även behöver någon form av stöd. Har man problem med missbruk ska man självfallet inte ha hand om sina barn fören man är drogfri.

Att söka hjälp för dåligt psykiskt mående t ex mild depression eller ångest gör inte att det blir en anmälan till soc. Anmälan som görs pga deras skyldighet leder ofta till att föräldern får stöd.

Anonym (Soctanten) Trådstartaren

Äldre 2 Feb 17:54

#139

Anonym (Soc.) skrev 2020-02-02 08:14:15 följande:

Anmälningsplikten gäller alla, alltid som arbetar inom sjukvården och får kännedom om nåt som skapar oro för ett barn inte bara vid inläggning. Därmed inte sagt att det med automatik uppkommer en sådan oro med automatik för att någon söker stöd för exempelvis psykisk ohälsa.

Anmälningsplikten är bra. Men order anmälan är dåligt eftersom det ger associationer till brott och straff och skrämmer människor.

Blir en förälder inlagd för psykisk ohälsa ska det göras en orosanmälan oavsett personalens oro eller inte. Precis som det ska göras en orosanmälan om en förälder blir LOBaf dvs får sova i fyllecell. Orosanmälan ska göras cis kännedom om missbruk också.

Däremot finns en skyldighet att göra orosanmälan om man upplever oro även vid besök hos BVC eller psykiatrin i stort. Men då görs orosanmälan baserad på oro och inte pga rutin.

Anonym (Soctanten) Trådstartaren

Äldre 2 Feb 18:01

#140

Prickigt block skrev 2020-02-02 11:24:08 följande:

Va? Nej, nu har du fel. Är du verkligen soctant, jag börjar ärligt talat tvivla på det.

Jag känner en psykolog, vi har pratat en del om just detta. Hon berättade för mig att hon anmäler till soc flera gånger varje månad. Och då handlar det inte om inliggande patienter utan om människor som besöker vårdcentralens psykolog!

Och sen när det kommer till missbruk så är inte alla missbrukare som du verkar tro. Det finns missbrukare som ingen har en aning om att de missbrukar, de sköter jobb och familj och är sällan, om aldrig, totaldäckade eller stupfulla.

Menar du alltså att om en person med det missbruk jag tar upp här ovan ska bli a med sina barn?

Nej du, nu gjorde du allt bort dig. Du kan omöjligt jobba på soc. Inte en chans.

Vet inte riktigt vad du vill säga?

Jag syftade på de där det per automatik görs en orosanmälan dvs inliggande patienter eller vid kännedom om missbruk. Där görs det anmälan oavsett personals oro eller inte. Sen har all vårdpersonal anmälningsplikt. Dvs de har en skyldighet att göra anmälan om de känner oro. Med det sagt så är det ingen självklarhet att en orosanmälan görs för att man söker hjälp för psykisk ohälsa utan det handlar om personalens oro. Gör din vän som psykisk orosanmälningar varje vecka så upplever denne oro för de patienter anmäler hen gör det inte på rutin. Det är skillnad.

Det finns missbrukare av alla slag. De som sköter jobb, hem och hus och barn blir ju sällan anmälda, eller hur? Men ja. Jag anser inte att man bör ta hand om sina barn när man är i missbruk. Även om man sköter hem och hus så är man påverkad av ett narkotiskt preparat som gör att hjärnan kanske inte funkar helt optimalt i t ex en nödsituation. Man försätter sina barn i fara genom att göra med dem drogpåverkade i bilen etc. Det talar för en bristande föräldraförmågan.

Om du vill tro att jag jobbar på soc eller inte är upp till dig. Huvudsaken är att jag vet sanningen :)

Anonym (Soctanten) Trådstartaren

Äldre 2 Feb 18:06

#141

Bananböjaren skrev 2020-02-02 11:29:42 följande:

Hur sover du om nätterna? Mår du bra av att riva upp familjer och förstöra liv?

Jag sover bra på natten. Hur tänker du att jag river upp familjer och förstör liv?

Jag ser det som att jag hjälper de barn som är utsatta och inte har någon som kan föra deras talan i situationer där de är väldigt utsatta. De bor ofta tillsammans med dem som brister i omsorgen för dem och sviker dem på det sättet. Ofta saknas insikt i sin egna problematik också.

Föräldrar gör allt för sina barn. Utifrån sin förmåga. Ingen vill att ens barn ska fara illa, men ibland räcker inte det till. Det kanske finns missbruk som gör att föräldern är väldigt svajig i mående och föräldraskap. Det kanske finns en funktionsnedsättning som gör att de inte förstår eller kan ta till sig utbildningar etc och inte kan tillgodose barnets behov. Det kanske finns psykisk ohälsa som gör att kylen jämt är tom, föräldern ligger under täcket och orkar inte göra någonting. Eller en förälder som utsätter sitt barn för våld eller stannar kvar i en våldsam relation där barnet bevittnat våld dagligen. Nu vet jag inte din historia. Men det är ju alltid socialnämnden/rätten som bedömer om ett omhändertagande ska ske eller inte.

Anonym (Soctanten) Trådstartaren

Äldre 2 Feb 18:09

#142

Anonym (PA) skrev 2020-02-02 11:46:25 följande:

Hur ser ni på orosanmälan för föräldrar med psykisk ohälsa ?

Var drar ni gränsen? Dvs lägger ner eller går vidare?

Har själv jobbat länge inom socialpsykiatrin och vi brukade inte orosanmäla på de grunderna medan det är rutin i andra kommuner.

Svårt att säga vart gränsen går. Föräldern måste ju ändå kunna tillgodose barnets behov trots sin psykiska ohälsa. Sjukdomen i sig är inget skäl för omhändertagande t ex utan endast en faktor. Det kan vara en förälder med svår psykisk ohälsa men som medicinerar och kan tillgodose barnets behov. Eller en föräldern med mild depression som inte vill medicinera men sover hela dagarna och därför inte kan tillgodose barnets behov. Eller en förälder med bipolär sjukdom som i depressiva skov har föräldrar som kan tillgodose barnets behov under de sämre perioderna t ex. Det beror helt och hållet på hur föräldern hanterar sin situation och ser till att barnets behov är tillgodosedda.

Anonym (Soctanten) Trådstartaren

Äldre 3 Feb 14:51

#164

Prickigt block skrev 2020-02-02 19:14:55 följande:

Nej, du anser inte det nej.

Ett missbruk behöver inte vara narkotika heller, alkohol går ur kroppen efter några timmar så att sitta drogpåverkad i bilen är inte aktuellt om man kan "hantera" bruket/missbruket.

Att vara salongsberusad är inte synonymt med att vara knallfull eller hög på andra droger.

Anser du att även dem som självmedicinerar med alkohol ska fråntas sina barn?

Så fort man är påverkad av droger när man är med sina barn är man inte en lämplig förälder. Droger är olagligt. Alkohol är inte olagligt. Men. Är man full var och varannan dag i sjävlmedicierande syfte så bör man inte ha sina barn heller. Det är en övervägning. Att vara berusad tillsammans med barnen när det finns en vuxen nykter som har ansvar för barnen ser jag inte problem med. Som förälder måste man vara beredd i olika situationer. Att sitta och dricka sig salongsberusad flera kvällar i veckan är inte ok. Vad sker om det händer en olycka? Du måste ta barnen till akuten, men det går inte för du är berusad?

Nu syftade jag på droger när jag skrev om bilkörning. Men de finns även de som har promille kvar i blodet dagen efter och tror att de är körredo.

Sen spelar det ingen roll om man vill missbruka både alkohol och droger så länge man inte utsätter sina barn för det. Finns föräldrar som är varannan vecka alkoholister t ex. Där kan man ju inte göra så mycket. De tillgodoser barnens behov den veckan de är där. Ta droger varje helg om du vill, men se till att barnen är hos någon annan vuxen tills du är drogfri.

Är man i missbruk ska man inte ha hand om sina barn. När det handlar om droger har vi (inom vår förvaltning i alla fall) inga ord såsom bruk, riskbruk etc utan använder man droger är det ett missbruk eftersom det är olagligt. Vet att detta är en delad fråga där många anser att.man ja ett normalt bruk av narkotika utan att det är ett missbruk etc. Men inom vår förvaltning är det bestämt att eftersom narkotika är olagligt klassas allt bruk som missbruk. Då ska man inte ha hand om sina barn fören man uppvisar drogfrihet en längre tid.

Anonym (PA) skrev 2020-02-02 19:16:44 följande:

Ja barnets behov kanske oxå är svårbedömt? Om den personen inte tar barnet till skolan, inte kan sätta gränser tex?

Barnets behov är inte särskilt svårbedömt när man utgår från BBiC och Signs of saftey. Barn behöver omsorg både fysiskt och psykisk, trygghet, förutsägbarhet och skydd. De behöver tillgång till utbildning. De behöver nära och långvariga relationer till vuxna som är bra för denne. Detta SKA uppfyllas.

Om en förälder inte får barnet till skolan begår denne brott mot skollagen. Det finns risk att barnet hamnar efter och såsmåningom måste gå om en klass. Detta är en mycket allvarlig brist i föräldraskapet som kan leda till omhändertagande. Detta om det inte finns problematik hos barnet. Finns många hemmasittare där det inte beror på bristande föräldraförmåga utan på funktionsnedsättningar, utsatthet i skolan etc hos barnet.

Inte kan sätta gränser. Ja. Det blir nog ett problem småningom. När barnet blir större. Men, det är väl inte ett jätte allvarligt problem så länge föräldern inte tillåter att barnet försätter sig i fara. T ex inte kan säga ifrån när 1 åringen klättrar på köksbänken eller inte kan säga nej när 12 åringen vill köra bil. Allt handlar om vad för typ av gränssättning. Jag har haft klienter som inte kunnat sätta gränser till sina jätte små barn utan de har fått gräva i toalettstolen, äta rå kyckling från frysen, äta godis till frukost/lunch/middag. De har inte fått barnet till förskolan när denne sagt nej, har barnet vaknat på natten och hela gå till lekparken har de gått dit. Detta är ju ganska allvarligt. Men jag har också haft föräldrar som har svårt att sätta gränser kring skärmtid, tider för när barnet ska bara hemma, gränser för hur man beter sig mot varandra etc och det är ett mindre problem.

Men. Det finns något som kallas Good enough. Det är tillräckligt men inte helt 100. Då är det lite halvers men barnets behov är ändå uppfyllda. De kanske är vakna lite sent på kvällen. Äter lite halvtaskig mat och lite för mycket socker. Läxorna görs, men ofta sent. Mamma är inte alltid helt närvarande och pappa jobbar mycket. Mamma sitter ofta i telefon timme ut och in och 4 åringen sköter sig själv t ex genom att långa perioder leka ensam. Är sällan ute och gör aktiviteter. En del konflikter hemma med barnet. Detta är inte helt ok, men ändå good enough och inte skäl för omhändertagande.

Jag jobbar som socialsekreterare för barn och unga - Fråga mig vad du vill

INNEHÅLL