Jag jobbar som socialsekreterare för barn och unga - Fråga mig vad du vill

Hej. Jag förstår mig inte på er? Mina barns far har vart våldsam vid både mig och barn. Tom slagit mig inför barn! Han kastar in anmälningar på mig? Han får andra att anmäla mig för allt? Jag har försökt att hålla han kort. Inte ge respons mm. Men när det inkom anmälningar om våld mot mitt barn, från folk jag inte känner, så reagerar jag ju!? Av soc, fick han en coop utbildning han ej fullföljde. Efter detta sa soc, att han fått hjälp. Efter detta inkommer ytterligare anmälan från polis. Att han va våldsam vid barn? Då startar soc en utredning på mig? Och han slipper undan, då han tog på sig " offerkoftan" och att han haft det "stressigt"? Jag polisanmälde iallafall våld mot barn. Då soc vägrade det. ( dom hade ju erbjudit föräldrar utbildning). Nu blir han åtalad för misshandel. Ska upp i rättegång. Varför tror inte soc på det jag säger om våldet? Det var faktiskt inget " hittepå "... ?

Jag har inte gjort okynnes anmälningar till polis. Jag har anmält då jag vill att han ska sluta. Soc har köpt hans snyfthistoria rakt av. När det gällde våldet. Då han framställde vittnena som " otäcka". Hur kan soc bara strunta i att anmäla, om det handlar om våld mot barn? Varför köper dom hans ursäkter, och bort förklaringar? Varför kan han, sedan slänga in anmälningar på mig? Utan att soc ser ett samband med allt? Att han gör så, för att flytta focus från sig själv, till mig istället? Hur kan soc tro på allt detta?

Tycker du familjen är viktigaste grundstenen i samhället? Anser du att staten har för mycket inflytande kring familjerna. Borde mer resurser läggas på familjer så vi får tryggare samhälle eller vad anser du är de viktigaste att inte barn och unga hannar snett och kommer till er på socialen? Vad anser du är den viktigaste orsaken att unga hamnar snett i livet?

Hur ställer TS sig till påståenden enligt nedan, är det en rättvisande bild eller är det bara ett uttryck för förakt mot socialtjänsten i allmänhet och socialsekreteraren i synnerhet? 

I Sverige idag 2020 så är det inte ovanligt med nioåringar som uttrycker självmordstankar, tonårsflickor som hoppar eller blir utknuffade från fönster. Tonåringar som svälter sig till livshotande tillstånd. Hårt pressade ensamstående mammor som säger att de ska ta livet av sig när barnen har fyllt arton. Misshandlade kvinnor som tvingas flytta med barnen till sina barndomshem på grund av bostadsbrist. Etniskt skiktade grupperingar på skolgårdar där trakasserier är en integrerad del av vardagen. Barn klämda av vuxnas konflikter, och som ingenting hellre vill än att föräldrarna blir sams och få en normal familj. Detta visar på ett totalt förfall inom Svensk socialtjänst. 

Texten är skriven av en socialsekreterare, och är ett utdrag ur dokument som beskriver hur det fungerar / inte fungerar inom socialtjänsten

Hej

Är kvinna och har en sambo som är utsatt för psykisk press.

Jag undrar hur det kommer sig att familjerätten och barn och unga inte bryr sig om umgängessabotage och det som kallas för föräldraalienation?

Det finns tydlig påverkan av könsstereotyper och syn på mamma vs pappa ofta och den kritiken ignoreras

Familjerätten är en del av socialtjänsten, de har ingen makt juridiskt sätt att erbjuda annat än samtal mellan vårdnadshavare samt att på uppdrag av tingsrätten genomföra utredningar gällande vårdnad, boende och umgänge.

Är man pappa så är risken 90% för en ofördelaktig utredning om den genomförs av kvinnodominerade familjerätten och då är det bättre att begära att utredningen sker av annan opartisk person.

Umgängessabotage är något som domstolarna ser allvarligt på och det finns många fall där vårdnaden har flyttats över till den andra föräldern pga detta.

Du får lämna in en stämning i tingsrätten om du har problem med att få umgänget att fungera. 

Jag är inte riktigt säker på om du med ditt inlägg vill påvisa något fel i det jag skrivit, i så fall får du gärna klar göra vad det är.

Jag är inte riktigt säker på om du med ditt inlägg vill påvisa något fel i det jag skrivit, i så fall får du gärna klar göra vad det är.

Hur långt ska det behöva gå att jag kan bestämma barnets pappa är borta ur bilden?

Han har en orosanmälan från bvc- det viftade socialen bort.

Vi har utredningar som soc tant tyckt han är lite burdus, hen har fått dra ut tänder pga karies, har nagelproblem för pappan hjälper inte till med hygienen- men han har tyckts bra som flrälder ändå.

Han var borta ur barnets liv i några år pga han blev misstänkt för barnpornografi, hans lägenhet var långt ifrån en bra miljö för ett barn- soc tanterna tyckte han blev inte dömd- det är inget att bry sig om, han har bara mått dåligt.

Nu har barnet haft umgänge i ett halvår, de flesta problemen är tillbaka, hen snor, vägrar göra skoljobb, slåss, skriker, ljuger.

Ändå får jag inte ha hen hemma, för hen blir glad åka dit, så klart när man får se filmer för tonåringar, äta godis 24/7, sova hur man vill osv.

Pappan kan vara borta i flera veckor utan att höra av sig o plötsligt dyka upp.

Jag har vårdnaden men det kan jag lika bränna upp.

Så när får man egentligen hjälp från socialen när det gäller umgänge?

Finns det någon lag som ger mig mer rätt när jag har vårdnad, oavsett vad socialen tycker?