Inlägg från: Anonym (Soctanten) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Soctanten)

    Jag jobbar som socialsekreterare för barn och unga - Fråga mig vad du vill

    Anonym (F) skrev 2020-01-09 10:40:07 följande:

    Hur ser man i sådana här fall på psykisk misshandel mot barnet? Antag att det inte förekommer något våld mot barnet, men att umgängesföräldern uttrycker sig hånfullt och nedvärderande mot barnet (t.ex. säger till barnet att hen är värdelös). Kan föräldern få umgängesförbud då också?

    En annan fråga, kan man tvinga barnet att träffa umgängesföräldern? Om föräldern har fått sin umgängesrätt fastställd av domstol, men barnet uttrycker oro och rädsla varje gång det är dags att träffa föräldern, ska man låta barnet slippa då eller ska man tvinga barnet att gå dit?

    Ytterligare en fråga. Varför anses det så oerhört viktigt att ett barn har kontakt med båda sina föräldrar, även i de fall där den ena föräldern bevisligen har skadat barnet (fysiskt och/eller psykiskt)?


    Psykisk misshandel är ju ofta svår att bevisa. Det är ju viktigt att det finns bevis för vad som sker också. Speciellt i domstol. Det gäller samma för dig om du ska skydda barnen. Att du har på fötterna att göra det.

    Ja. Tyvärr är det så. Det beror helt på hur stort barnet är också. Man ska alltid väga in barnets vilja, men. Det finns många föräldrar som försöker påverka barnen genom att baktala den andra föräldern. Förekommer ofta om föräldern själv blivit utsatt för våld eller blviit bedragen på något sätt. Bara för att en mamma blivit utsatt av en pappa betyder det inte att pappan utsätter barnet t ex. Därför är det viktigt att man som förälder, trots sin ovilja, pratar positivt om den andra föräldern och motiverar barnet till en kontakt. Barnet har rätt att få träffa båda sina föräldrar.

    Är det så att barnet blir utsatt för psykiskt våld och därför inte vill dit är det viktigt att barnet får prata med någon utomstående. Finns ofta samtalskontakt via BUP som är specialister på våldsutsatta. BUP kan då också bekräfta uppgifterna och ser lätt igenom om barnets uppgifter är påverkade av den ena föräldern.

    Barnets rätt till båda sina föräldrar är oerhört stark. Föräldern kanske har fått hjälp för sina problem och utsätter inte längre barnet. Att hålla barnet borta från den ena föräldern kan förstöra relationen livet ut och man vill inte riskera det. Oavsett om man tycker föräldern förbrukat sin rätt då denne utsatt barnet för våld kan annat ligga bakom orsaken t ex psykisk ohälsa som man kan få hjälp för. Det är viktigt att veta att ett barn sällan vill bli av med sin förälder oavsett om denne slår eller är elak. Att barnet uttrycker att pappa slog mig eller pappa sa att jag är värdelös handlar sällan om att barnet säger "Ta mig härifrån" utan snarare ett rop på hjälp där barnet säger "Fixa min pappa så han blir snäll". Barn älskar sina föräldrar villkorslöst och vill inte förlora dem.
  • Anonym (Soctanten)
    Anonym (F) skrev 2020-01-09 11:41:01 följande:

    Om den psykiska misshandeln sker i närvaro av umgängesstöd och alltså bevittnas, anses det som tillräckliga bevis och kan det i så fall leda till umgängesförbud? Om BUP kan bekräfta att anklagelserna om psykisk misshandel är korrekta och inte är påverkade av den andra föräldern, anses det som bevis och kan det leda till umgängesförbud?

    Man kan tvinga ett litet barn att träffa sin förälder, men inte ett större barn, är det så du menar? Var går åldersgränsen i så fall? 12 år? Hur ska man uttrycka sig när man talar positivt om den andra föräldern? Får man inte visa för barnet att man tar avstånd från det våld den andra föräldern tidigare har utövat och att man tycker att det var fel mot barnet?

    Hur ser ni på fall där den psykiska ohälsan hos den förälder som misshandlar inte går att bota? Om föräldern är exempelvis psykopat eller har narcissistisk personlighetsstörning? Om det helt enkelt inte går att ?fixa pappa så att han blir snäll?? Eller om föräldern vägrar söka hjälp för sin psykiska ohälsa?


    Ja det kan det mest troligt. Men det är upp till rätten att avgöra så jag vill inte uttala mig mer än så.

    Finns ingen åldersgräns utan man ska ta hänsyn till barnets vilja utifrån barnets mognad. 12 år var en gräns förr, men finns inte längre. Man får absolut ta avstånd. Men inte svartmåla. Man måste finnas där om barnet behöver prata om det. Beroende på när/hur våldet skedde är det viktigt att påtala att våld aldrig är ok, men att pappa ska få hjälp för att veta hur han ska göra istället (om pappan ska få det). Är barnet rädd och inte vill fara till pappa på grund av våld kan man kanske säga "Jag förstår det. Det var inte ok av pappa att slå dig/dra dig i armen/etc därför kommer mamma/Kajsa/Lotta/Peter vara med vid umgänget för att se till så det inte händer igen under tiden pappa får hjälp för att veta hur han ska göra istället.

    Om pappan slår pga av egen njutning pga att han är psykopat skulle jag nog avråda starkt från umgänge utan umgängesstöd. Då får man förklara det för bsrnet. Att pappa har en sjukdom och beskriva hur den sjukdomen fungerar.
  • Anonym (Soctanten)
    Anonym (asdf) skrev 2020-01-09 20:20:39 följande:

    Nu handlar det inte om mig utan jag undrade vad som gäller rent allmänt när det handlar om våld i nära relationer (våld mot andra förälder och/eller barnen).

    I ditt inlägg och vad jag snappat upp rent allmänt verkar det ställas rätt höga krav på boendeföräldern att "fixa" umgänget. Antingen genom att övervaka det själv eller anlita anhörig/vänner. Men inga krav på umgängesföräldern. Boföräldern kan ju vara traumatiserad och vara rädd för umgängesföräldern. Det känns som överkrav att en brottsutsatt förälder ska ta ansvar för förövarens umgänge.


    Njae. Nog kan umgängesföräldern också fixa ett umgängesstöd. Men frågan är, skulle boendeföräldern lita på det umgängesstödet eller kommer umgängesföräldern välja någon som inte skulle berätta om våld sker?

    Vågar man själv inte ta ställning så kan man gå via familjerätten om båda är överens annars är det via tingsrätten som får döma ut umgängesstöd.
  • Anonym (Soctanten)
    Anonym (Ulle) skrev 2020-01-09 21:48:36 följande:

    Om det kommer mer än en orosanmälan samma månad på barn, leder det till strängare bedömning eller på annat sätt någon form av ändrad process/utredning, jämfört med om det läggs en anmälan?


    Återkommande anmälningar är alltid oroväckande.
  • Anonym (Soctanten)
    Anonym (Hmm) skrev 2020-01-09 21:47:51 följande:

    I min värld har en pappa som är psykopat och slår sina barn förlorat rätten att umgås med dem. Vad tjänar barnen på att utsättas för det?


    Barnets rätt till båda sina föräldrar är stark. Sen görs ju såklart bedömningar i varje enskilt fall.
  • Anonym (Soctanten)
    Anonym (F) skrev 2020-01-09 23:31:30 följande:

    Har denna uppfattning om vikten av att barnet har kontakt med båda föräldrarna någon grund i empirisk forskning?


    Ja och nej. Det finns väldigt lite långa studier kring hur barn upplever kontakten med en förälder som utsatt dem eller den andra föräldern för våld. Däremot finns det en del studier kring hur barn i nuet upplever kontakten med den föräldern som utsatt dem eller den andra föräldern för våld. Många barn är positiva till kontakt med föräldern trots våldet. Men det är ju set första vikt att barnet fortsatt blir skyddad mot våld.

    Det är en ganska komplex fråga egentligen att svara generellt på. Man hade behövt ett exempelärende. Handlar det om en förälder som blir aggressiv när denne dricker alkohol t ex oavsett mängd så behöver man säkerställa nykterhet innan umgänge. Handlar det om en förälder som anser att barnaga är acceptabelt så måste föräldern få gå föräldrautbildning för att lära sig hur man gör istället. När de handlar om barnaga är det ofta andra kulturer i vilka länder detta är lagligt och de har inga andra verktyg i sin verktygslåda och behöver då få detta.

    Inte sällan handlar det om att det är barn med NPF problematik som blir utsatta för våld pga att man inte kan hantera utbrott och liknande. Då behöver föräldern stöd och kunskap kring detta för att kunna bemöta barnet rätt. Ofta handlar det om enstaka händelser där barnet blivit utsatt också.

    Vad som är värt att veta är att det är ytterst sällsynt att barn regelbundet blir utsatta för våld i betraffande syfte. Våldet som barnen utsatta för är väldigt ofta pga att föräldern saknar rätt verktyg för att hantera en situation. Jag har aldrig under min karriär varit med om en förälder som slagit sitt barn utan förklaring för att denne tyckt det varit roligt utan våldet har ofta alltid en förklaring från föräldrarnas sida och det är ytterst sällsynt att en förälder VILL skada sitt barn utan istället har mycket ångest och mår dåligt över det inträffade.

    Dessa föräldrar behöver rätt stöd och hjälp för att kunna hantera konflikter med sina barn och i majoriteten av alla fall upphör våldet när de fått rätt kunskap.

    Tycker du att en förälder som under ett barns utbrott slitit barnet i armen så pass att barnet fick och ont och sedan gav denne en örfil aldrig ska få träffa sitt barn igen? Eller borde föräldern istället få rätt kunskap för att kunna hantera en sådan situation nästa gång den uppstår?

    När det handlar om rena psykopater som slår sina barn för sin egen njutnings skull så är det en annan sak. Har aldrig stött på en sådan människa under min karriär men finner det otroligt att denne skulle få ha ett umgänge med sitt barn efter det uppdagats. I alla fall inte utan övervakning, om barnet vill träffa föräldern.
  • Anonym (Soctanten)
    Anonym (Titti) skrev 2020-01-10 17:22:49 följande:

    Jag undrar, hur känns det att veta att människor verkligen hatar dig pga beslut du tagit?


    Ärligt så struntar jag i det.

    Det är sällan någon blir arg över de beslut jag fattat, men det händer och då är det oftast föräldrar som saknar förståelse för sina svårigheter. Jag VET att de beslut jag fattar är för barnets bästa där och då.
  • Anonym (Soctanten)
    kattis71 skrev 2020-01-11 15:20:06 följande:

    Hej!

    Jag har delad vårdnad om min 7 åriga pojke. Han bor ca 60% hos mig. De 40% han bor hos pappan är han ALLTID hemma från skolan. På 2 terminer har han alltså 39 st frånvarande dagar. Vi har haft möten och flera möten både med skola och soc. Inget blir bättre. Jag har nu sagt upp mig från mitt älskade arbete med oregelbunden arbetstid och söker dagjobb så att pojken bor hos mig på veckorna. Pappan motsätter sig detta. Jag har nu bestämt mig för att söka ensam vårdnad pga detta och annat. Hur ser soc på att en förälder håller sitt barn från skolan? Är det samarbetsproblem då han lovar att pojken kommer till skolan när jag jobbat natt men ändå håller honom hemma?

    Pojken vill till skolan men pappan vantrivs på sitt jobb så han vabbar och spelar tv-spel med sin pojke ist.


    Jag jobbar främst med utredning gällande oro kring barnets livssituation. Upplever att du främst söker svar på en fråga rörande familjerätt.

    Vad säger pojken? Om han är tillräckligt stor för att gå i skolan borde han också kunna uttrycka till soc och skolan att han är frisk men inte får gå till skolan för pappa.

    Tycker du borde rapportera detta till Försäkringskassan. Det är bidragsbedrägeri det han håller på med.

    Det är även skolplikt i Sverige så det är ett lagbrott att hålla barnet hemma.

    Rent generellt. Frågan kring om det är samarvetssvårigheter så är det en fråga för familjerätt. Men är ganska insatt i det också och skulle nog säga nej. Det handlar inte om samarbetssvårigheter utan om en bristande föräldraförmåga. Det ingår i de grundläggande omsorgen att se till att barnet kommer till skolan. Det är inget som ska behöva vara en överenskommelse er emelllan utan en självklarhet.

    Jag skulle inte låta barnet vara hos pappan under skoldagar. Prata med din chef. Du kanske har möjlighet att arbeta dagtid en period tills du hittat nytt arbete. Hans frånvaro kan göra så han får gå om en klass, tappa alla vänner etc och påverka hans självkänsla hela livet. Jag skulle inte låta detta fortgå. I vilken klass går barnet? Du har ingen annan anhörig som kan vara med honom medan du arbetar natt?

    Du måste sätta ner foten och visa åt pappan att detta inte är ok.

    Hur tänker du enskild vårdnad ska förändra situationen? Hans umgängesrätt försvinner inte pga det. Han har fortfarande den kvar. Du blir endast ensam ansvarig för de juridiska beslut kring din son.
  • Anonym (Soctanten)
    Anonym (förskollärare) skrev 2020-01-18 01:25:42 följande:

    Jag jobbar på förskola och har haft kontakt med socialsekreterare i en del ärenden under åren. Ibland har föräldrarna önskat gemensamt möte mellan förskolepersonal och föräldrar, vilket vi självklart har beviljat. Jag förstår ju givetvis att socialsekreterarna är på föräldrarnas "sida" eftersom ni är till för att hjälpa dessa, men jag blir ändå mycket förfärad över att vi som personal vid så många tillfällen har suttit och gett råd kring konflikthantering med barn, där socialsekreteraren (flera olika) inte verkar veta någonting alls och nickar och håller med föräldrarna när de talar ogenerat om sina "bestraffningar" och liknande otyg och socialsekreteraren avslutar mötet med att råda föräldrarna att gå en föräldrautbildning, så blir allt bra. I många fall hoppar föräldrarna av utbildningen, och vänder sig till oss i personalen för råd och stöd istället eftersom utbildningen inte var vad de hade hoppats på eller i värsta fall flyttar de till en ny kommun och byter förskola/skola. (Jag vet vad utbildningarna innebär och tycker att de är bra, men om föräldrarna själva tycker att socialsekreteraren har hållit med dem i allt de har sagt om sina uppfostringsmetoder, så krockar det totalt för dem, när föräldrautbildningen är ungefär lika de råd som vi i förskolan ger.)

    Har ni socialsekreterare över huvud taget någon utbildning kring barns utveckling, lärande och konflikthantering, så att ni kan rådgöra föräldrar efter polisförhör och/eller möten med förskolan/skolan kring barnets situation?


    Ärligt så skulle jag säga att det där är kraftigt varierande bland socialsekreterarna. Jag själv är överlag intresserad av barn, barnuppfostran, NPF problematik etc och har utanför arbetet gått utbildningar etc i dessa ämnen. Har MÅNGA kollegor som inte har en aning om att struktur och rutiner kan underlätta för ett barn med autism t ex. Många av mina kollegor saknar kunskap kring vad skolans ansvar rörande barns behov av särskilt stöd innebär osv.

    Jag är en socialsekreterare som ofta sätter ner foten gentemot föräldrar som jag anser har ett felaktigt bemötande gentemot barnen. Speciellt om det finns misstanke om NPF. Jag har långa "föreläsningar" till föräldrar om bemötande och ett felaktigt bemötande konsekvenser t ex. På ett konsuktivt sätt såklart inte som någon uppläxning. Jag tar ofta strid mot skola och förskola kring barns rättigheter till särskilt stöd etc. MEN jag skulle nog säga att hur mycket man vet och kan är högst individuellt och väldigt beroende av hur intresserad man än faktiskt.
  • Anonym (Soctanten)
    Anonym (Titti) skrev 2020-01-19 12:55:18 följande:

    En mardröm att möta om man inte gör exakt som du vill alltså.


    Hur tänker du nu?

    Absolut inte!

    Men om jag träffar en förälder som uppenbarligen inte kan bemöta barnet utifrån dennes behov t ex slänger in ett barn med ADHD med våld på rummet när denne får utbrott eller slår barnet eller sliter denne i armarna när denne inte lyssnar och jag utifrån beskrivningen av bsrnet får känslan av att detta är ett barn med diagnos så brukar jag förklara det. Jag brukar förklara lite kort kring olika strategier man kan använda sig av, rekommenderar litteratur att läsa etc. Sen om man ger dina ungar utegångsförbud eller datorförbud eller liknande (som jag inte förespråkar) så är det ingen diskussion jag går in i. Det får man göra som man vill.

    Men när ett barn far illa av det bemötandet föräldrarna har så säger jag till. Det är mitt jobb. Tycka vad du tycka vill.
Svar på tråden Jag jobbar som socialsekreterare för barn och unga - Fråga mig vad du vill