Hej
Jag fyller 45 år och min pojkvän 44. Vi har varit tillsammans ett år och vill gärna försöka få ett gemensamt barn . Är rädd för missfall , att barnet inte är friskt , vad alla kommer att säga . Vi började förra veckan och jag är helt enkelt livrädd samtidigt som jag i hemlighet hoppas och ber att det går vägen . Längtar så efter en liten ??
Ja jag fyller ju 45 nästa månad och funderar på det här med tidsbegränsning för hur många försök man ska ge . Den här månaden försöker vi aktivt men det känns tröstlöst . En läkare sa till mig att vi har 1/60 chans att lyckas . Åh herregud . Känner mig gammal och infertil
Tack ! Ja hoppet är det sista som överger en . Jag hade dock fem missfall innan jag fick min dotter som fyller fem . Risken för missfall är stor.
Funderar ni på omgivningens tyckanden ? Vi har inte berättat för ngn om våra försök . Mest för att jag inte tror det kommer gå ...
Ja jag sätter också in samma spärr , mest för att skydda mig för att inte bli så ledsen . Ibland tänker jag att min kille och jag är så sent ute med allt ,varför träffades inte vi tidigare för ? Han ska dessutom bli morfar om ett par veckor och det påverkar mig också . Är det rimligt att skaffa barn när han sen är morfar ?