Jag har fyllt 40 och har 2 äldre barn, han har 2 sedan tidigare. Jag vill ha ett gemensamt men han är inte lika sugen. Jag känner klockan tickar och vill verkligen ha ett gemensamt. Vi har varit ihop i 2 år. Nån i liknande situation? Blev ni bittra när ni accepterade att han inte ville och valde att leva vidare utan barn ihop?
Jag hade inte blivit bitter om jag var över 40 år och min make inte ville ha fler barn.
Jag väntar på barnbarn istället 
Att din kropp ens kan bli gravid, med ett friskt barn o klara en graviditet o förlossning vid 40+ är inte givet. Har en bekant som måste genomgå abort i vecka 16 nu pga att fostret inte är livsdugligt, hon är 35,fullt frisk o har barn sedan tidigare.
Här är det väl lite tvärtom.
Jag är 42 och har två barn (6,5 åringar). Kände mig färdig, men så träffade jag en barnlös man som så gärna ville ha egna barn, så då fick det bli så.
Var beredd på att vi skulle behöva få kämpa och ev ta till medicinsk hjälp, men 4 cykeln tog det och i slutet på januari är lillskruttan beräknad.
Hej
Jag fyller 45 år och min pojkvän 44. Vi har varit tillsammans ett år och vill gärna försöka få ett gemensamt barn . Är rädd för missfall , att barnet inte är friskt , vad alla kommer att säga . Vi började förra veckan och jag är helt enkelt livrädd samtidigt som jag i hemlighet hoppas och ber att det går vägen . Längtar så efter en liten ??
Jag är 41år och vi har försökt.med syskon i 2 år. Har gjort 4 IVF också men äggkvalitet är så låg hos en 40plussare i allmänhet så det finns lite lite hopp. Blev spontant gravida också men valde abort.pga kromosomavvikelser, hemskt beslut att ta. Nu försöker vi tänka att det kanske.inte blir en till...i naturlig cykel är chanserna bara 5% i min ålder. Man får vara realistiskt...men ledsamt är det.
Jag är 41år och vi har försökt.med syskon i 2 år. Har gjort 4 IVF också men äggkvalitet är så låg hos en 40plussare i allmänhet så det finns lite lite hopp. Blev spontant gravida också men valde abort.pga kromosomavvikelser, hemskt beslut att ta. Nu försöker vi tänka att det kanske.inte blir en till...i naturlig cykel är chanserna bara 5% i min ålder. Man får vara realistiskt...men ledsamt är det.
Jag är 46, har tre barn sen tidigare och min nya man 41, har inga barn. För oss är inte problemet att den andre inte vill, vi båda önskar oss mest av allt ett gemensamt barn.
Men samtidigt måste vi vara realistiska. Oddsen finns men är mycket små, så vi har naturligtvis pratat igenom att det kanske inte fungerar och då får vi acceptera det.
Vi har ännu inte satt en gräns för när vi lägger ner försöken, men tanken finns i bakhuvudet hela tiden att man till slut får gilla läget.
Ja jag fyller ju 45 nästa månad och funderar på det här med tidsbegränsning för hur många försök man ska ge . Den här månaden försöker vi aktivt men det känns tröstlöst . En läkare sa till mig att vi har 1/60 chans att lyckas . Åh herregud . Känner mig gammal och infertil
Ja jag fyller ju 45 nästa månad och funderar på det här med tidsbegränsning för hur många försök man ska ge . Den här månaden försöker vi aktivt men det känns tröstlöst . En läkare sa till mig att vi har 1/60 chans att lyckas . Åh herregud . Känner mig gammal och infertil
Tack ! Ja hoppet är det sista som överger en . Jag hade dock fem missfall innan jag fick min dotter som fyller fem . Risken för missfall är stor.
Funderar ni på omgivningens tyckanden ? Vi har inte berättat för ngn om våra försök . Mest för att jag inte tror det kommer gå ...
Ja jag sätter också in samma spärr , mest för att skydda mig för att inte bli så ledsen . Ibland tänker jag att min kille och jag är så sent ute med allt ,varför träffades inte vi tidigare för ? Han ska dessutom bli morfar om ett par veckor och det påverkar mig också . Är det rimligt att skaffa barn när han sen är morfar ?