Min 11-åriga son har tics!
Hej allihopa. Är en orolig mamma som bara egentligen vill skriva av mig lite. Kanske få lite stöd, hoppfulla kommentarer eller kanske någon som känner igen sig lite och kan ge lite tips eller råd.
Det är nämligen så att min son har börjat ticsa( tror jag) Han började fladdra med näsvingarna ( lixom utvidga dem) för att sedan växla mellan att rycka med näsan ( rynka den i en stor rörelse) till att bara rycka med den o samtidigt pluta med munnen lite . Detta började för någon vecka sedan och har hållit i sig mer eller mindre hela tiden FÖRUTOM när han sover, äter, pratar, skrattar eller är väldigt fokuserad på något. Han rycker alltså oftast efter att han sagt något eller har en ?paus? mellan saker. Han säger att han själv inte kan styra det och om jag bett han att testa att sluta kan han lixom kontrollera det till viss del tills han ? släpper efter? för ticsandet. När han sover gör han inga ryckningar. Jag vet att man inte ska uppmärksamma ticsen för mycket och tjata på han men jag har iallafall pratat med han och frågat om han tycker att det är jobbigt, om han kan kontrollera det och hur han känner kring det osv. Han säger själv att han inte tycker det är jobbigt och han är för övrigt en härlig, glad, positiv och sprallig kille. Han är omtyckt bland vännerna och har det bra i skolan. Fungerar i alla slags sammanhang. Ett tag när han var mindre ( första skolåren) trodde vi ett tag att han kanske hade någon form av autism/ Aspberger då han hade svårt med att vara tyst ( nynnade när han koncentrerade sig) och hade mkt saker för sig. Svårt med toabesöken, svårt med att sköta bajsandet mm. Det har helt enkelt alltid varit mer ?jobb? med honom än med dottern. Ni kanske förstår vad jag menar. Inte så att jag kännt att vi behövt en utredning då han blivit mycket bättre med allt nu när han blivit mognare och fungerar bra i alla sammanhang. Han har inga läs eller skrivsvårigheter. Snarare tvärtom, jätteduktig i svenska och väldigt duktig på att skriva, berätta, skriva historier mm.
Jag vet inte alls om detta hänger ihop men jag har sista tiden funderat jättemycket fram och tillbaka på om det är någon form av Tourette? Eller om det bara är en fas i hans liv där det händer mkt känslomässigt och psykiskt och tics kan komma av reaktioner på känslor /stress mm? Han känns som en väldigt ostressad ung tonåring som älskar att spela playstation, fotboll , prata med vänner osv. Han skrattar o skojar mkt. Känns inte alls deprimerad eller stressad i livet. Just nu har han en förkylning som för att han börjat ? dra in snoret i näsan? vilket känns som det triggat detta oxå. Sen har han haft uppehåll med fotbollen flera månader eftersom det varit vinter så han rör sig inte alls lika mkt som vanligt. Känns som han har svårt att sitta still o va helt still . Han är en väldigt flängig person . Han gnuggar händerna ofta och drar upp armarna över huvudet o sträcker på sig. Har svårt att bara sitta still. Han har massa energi som känns som den måste ut.
Han nynnar ofta och sjunger ofta på låtar , är inte ofta tyst med munnen! Jag har alltid trott att det lixom ? han? som person. Han är så , det är hans sätt att vara. Men funderar och funderar. Vad ska vi göra? Ska man låta det va o se om ticsen går över av sig själv eller ökar? Behöver man söka för det? Vad skulle ni ha gjort/tänkt? Han håller alltså inte på att gapa, skrika, slå på nåt eller göra några såna ritualer.. kanske bara tics som är övergående?
Någon som varit/är i samma situation? Tack för alla svar!