• FrökenFors

    Min 11-åriga son har tics!

    Hej allihopa. Är en orolig mamma som bara egentligen vill skriva av mig lite. Kanske få lite stöd, hoppfulla kommentarer eller kanske någon som känner igen sig lite och kan ge lite tips eller råd.

    Det är nämligen så att min son har börjat ticsa( tror jag) Han började fladdra med näsvingarna ( lixom utvidga dem) för att sedan växla mellan att rycka med näsan ( rynka den i en stor rörelse) till att bara rycka med den o samtidigt pluta med munnen lite . Detta började för någon vecka sedan och har hållit i sig mer eller mindre hela tiden FÖRUTOM när han sover, äter, pratar, skrattar eller är väldigt fokuserad på något. Han rycker alltså oftast efter att han sagt något eller har en ?paus? mellan saker. Han säger att han själv inte kan styra det och om jag bett han att testa att sluta kan han lixom kontrollera det till viss del tills han ? släpper efter? för ticsandet. När han sover gör han inga ryckningar. Jag vet att man inte ska uppmärksamma ticsen för mycket och tjata på han men jag har iallafall pratat med han och frågat om han tycker att det är jobbigt, om han kan kontrollera det och hur han känner kring det osv. Han säger själv att han inte tycker det är jobbigt och han är för övrigt en härlig, glad, positiv och sprallig kille. Han är omtyckt bland vännerna och har det bra i skolan. Fungerar i alla slags sammanhang. Ett tag när han var mindre ( första skolåren) trodde vi ett tag att han kanske hade någon form av autism/ Aspberger då han hade svårt med att vara tyst ( nynnade när han koncentrerade sig) och hade mkt saker för sig. Svårt med toabesöken, svårt med att sköta bajsandet mm. Det har helt enkelt alltid varit mer ?jobb? med honom än med dottern. Ni kanske förstår vad jag menar. Inte så att jag kännt att vi behövt en utredning då han blivit mycket bättre med allt nu när han blivit mognare och fungerar bra i alla sammanhang. Han har inga läs eller skrivsvårigheter. Snarare tvärtom, jätteduktig i svenska och väldigt duktig på att skriva, berätta, skriva historier mm.

    Jag vet inte alls om detta hänger ihop men jag har sista tiden funderat jättemycket fram och tillbaka på om det är någon form av Tourette? Eller om det bara är en fas i hans liv där det händer mkt känslomässigt och psykiskt och tics kan komma av reaktioner på känslor /stress mm? Han känns som en väldigt ostressad ung tonåring som älskar att spela playstation, fotboll , prata med vänner osv. Han skrattar o skojar mkt. Känns inte alls deprimerad eller stressad i livet. Just nu har han en förkylning som för att han börjat ? dra in snoret i näsan? vilket känns som det triggat detta oxå. Sen har han haft uppehåll med fotbollen flera månader eftersom det varit vinter så han rör sig inte alls lika mkt som vanligt. Känns som han har svårt att sitta still o va helt still . Han är en väldigt flängig person . Han gnuggar händerna ofta och drar upp armarna över huvudet o sträcker på sig. Har svårt att bara sitta still. Han har massa energi som känns som den måste ut.

    Han nynnar ofta och sjunger ofta på låtar , är inte ofta tyst med munnen! Jag har alltid trott att det lixom ? han? som person. Han är så , det är hans sätt att vara. Men funderar och funderar. Vad ska vi göra? Ska man låta det va o se om ticsen går över av sig själv eller ökar? Behöver man söka för det? Vad skulle ni ha gjort/tänkt? Han håller alltså inte på att gapa, skrika, slå på nåt eller göra några såna ritualer.. kanske bara tics som är övergående?

    Någon som varit/är i samma situation? Tack för alla svar!

  • Svar på tråden Min 11-åriga son har tics!
  • Themis

    Vår son hade också tics i mellanstadiet, han harklade sig hrm-hrm hela tiden, gjorde nån knepig rörelse med halsen, störk sig över håret och lite så.

    Jag var bekymrad då ett tag men det växte bort på ett par år. Jag försökte att inte påtala det för mycket men ändå göra honom uppmärksam på det.

    Jag vet att jag själv var likadan just i mellanstadiet, snodde med håret hela tiden, rättade till mina glasögon på näsan stup i ett. Mamma var på mig som en hök och då bytte jag tic för jag skämdes, och så fortsatte vi. Men så kom jag på en grej jag gjorde med händerna istället som hon inte såg. Supernöjd.

    Så var det dags för umgänge med pappa som jag träffade 2 ggr per år ca. Tog max tio minuter innan han utbrast: -SLUTA gör så där med händerna hela tiden unge!! Drömmer

    Så jag säger: Det är i den åldern som sådana beteenden ofta dyker upp, men det behöver inte betyda att något är fel. Varken jag eller min son har några diagnoser. Om du är orolig tycker jag du ska tala med någon som är utbildad inom barnpsykologi/barnhälsa, de kanske har bättre metoder för att adressera detta än "vi vanliga". 

    Här står också ungefär det som jag redan har kommit fram till genom att bara leva mitt liv:

    https://familjen.trygghansa.se/sjukdomar-barn/funktionsnedsattningar/tics-hos-barn/


    Never mind leg day. Don't skip brain day. /tips från coachen
  • Fillibom

    Har jag förstått det hela rätt?
    Han har "haft" det i en vecka och varit/är förkyld, samt att det inte händer när han äter, skrattar, pratar eller är fokuserad på något? Kan det inte helt enkelt vara en reaktion på förkylning? Infektion? En vana han lagt sig till med för att hantera snuvan? Jullov? Rubbade rutiner (ej skola etc)?

    Skulle vilja säga att det är alldeles för tidigt för att kunna säga om det är tics. Försök att inte lägga märke till det och låt det gå några veckor. Kanske alltihop försvinner av sig själv när han kommer tillbaka till skolan.

    Det bästa är nog att uppmärksamma det så lite som möjligt tills dess.

  • AndreaBD

    ALLT du beskriver som han gör, även nynnandet, "flängandet", sträckandet, allt det där är tics. Ingen autism eller något annat. Bara tics. Det finns motoriska tics, men även verbala tics (dvs. ljud). Det finns också komplexa tics, som är svåra att skilja från tvångshandlingar. Min son brukade ordna byxorna så att de ligger perfekt på skoarna och sedan även dra rosetten på skon till så att det är perfekt. Det är också ett tics. Han har spottat som tics, gäspat, skakat på huvudet, harklat, hostat, upprepat saker, olika ord..... Skrik-tics lyckades jag stoppa direkt. 

    Om din son har tics i perioder och om det är både motoriska och verbala tics så ÄR det Tourette per definition. Har du märkt perioder? Min son hade symptomen som värst i 10 veckor, sedan var det mycket lugnare igen ett tag, tills nästa period. Han hade då även haft ångest, psykiska symptom av något slags. Han brukade vara rädd för något, eller få för sig något konstigt. Min son är vuxen nu och ticsen blev så mycket bättre efter puberteten (oftast är det så) att han knappt besväras av det, förutom en språkblockering. Jag själv har också lite lindriga tics kvar. 

    Det finns tyvärr inga bra mediciner för Tourette. Det finns två möjligheter - neuroleptika eller ett blodtryckssänkande preparat som de brukar använda i USA, men det avrådde vår läkare ifrån. Mycket biverkningar, oftast inte värt det. Det bästa du kan göra är att vara förstående och att ge honom möjlighet att "ticsa av sig" när det går. Ticsen måste ju få komma ut. Man kan styra tics lite grann, men det tar ju mycket energi. Bra dock om han lär sig att styra/prioritera lite grann, för att undvika att ticsa för mycket i olämpliga situationer. 

    Jo, det är vanligt att det inte märks i sömnen. De allra flesta med Tourette är mycket musikaliska och kan spela instrument eller sjunga helt utan tics. Läs gärna på lite om Tourette. 

  • AndreaBD

    En vecka???? 

    Vänta om det håller i sig ett år. Annars kan man inte veta om det är Tourette, förstås. Jag missade det. 

  • FrökenFors
    Fillibom skrev 2020-01-01 22:38:30 följande:

    Har jag förstått det hela rätt?

    Han har "haft" det i en vecka och varit/är förkyld, samt att det inte händer när han äter, skrattar, pratar eller är fokuserad på något? Kan det inte helt enkelt vara en reaktion på förkylning? Infektion? En vana han lagt sig till med för att hantera snuvan? Jullov? Rubbade rutiner (ej skola etc)?

    Skulle vilja säga att det är alldeles för tidigt för att kunna säga om det är tics. Försök att inte lägga märke till det och låt det gå några veckor. Kanske alltihop försvinner av sig själv när han kommer tillbaka till skolan.

    Det bästa är nog att uppmärksamma det så lite som möjligt tills dess.


    Ja precis. Lite så jag tänker med. Ja just det här med näsan är nåt han börjat med sen förkylningen. Men det är så ofta han gör det så det är lixom inte bara att han ?snorar ? till ibland..
  • AndreaBD
    AndreaBD skrev 2020-01-01 22:46:37 följande:

    En vecka???? 

    Vänta om det håller i sig ett år. Annars kan man inte veta om det är Tourette, förstås. Jag missade det. 


    Samtidigt beskriver du ju också en massa andra tics, som han haft innan han fick förkylningen. Du har bara inte känt igen dem som tics. 
  • Fillibom
    AndreaBD skrev 2020-01-01 22:51:18 följande:
    Samtidigt beskriver du ju också en massa andra tics, som han haft innan han fick förkylningen. Du har bara inte känt igen dem som tics. 
    Vilka andra tics tänker du på? Jag läser bara det där med nynnandet och det behöver inte alls vara tics, många barn som nynnar eller småpratar för sig själva när de koncentrerar sig på något. Men jag har nog missat en del i ts text. (Att ha problem med toabesök är väl inte tics?)
  • AndreaBD
    Fillibom skrev 2020-01-01 22:53:39 följande:
    Vilka andra tics tänker du på? Jag läser bara det där med nynnandet och det behöver inte alls vara tics, många barn som nynnar eller småpratar för sig själva när de koncentrerar sig på något. Men jag har nog missat en del i ts text. (Att ha problem med toabesök är väl inte tics?)
    Jo, faktiskt. Det kan vara det. Att hålla tillbaka t.ex. Som sagt gränsen mellan tics och tvång är flytande. Sedan det här:

    "Känns som han har svårt att sitta still o va helt still . Han är en väldigt flängig person . Han gnuggar händerna ofta och drar upp armarna över huvudet o sträcker på sig. Har svårt att bara sitta still................då han hade svårt med att vara tyst ( nynnade när han koncentrerade sig) och hade mkt saker för sig"

    Det kan finnas ganska många tics i den beskrivningen. Man märker inte det själv oftast, och de närmaste märker inte heller, för att man är så van. Jag gjorde själv försöket att sitta helt still - då märkte jag först vilka tics jag gör, om jag ska hålla mig stilla med flit. 

    Och det beror på hur nyannandet är. Svårt att beskriva men man märker om det bara kommer eller om det är medvetet. 
  • AndreaBD
    FrökenFors skrev 2020-01-01 22:58:47 följande:
    Okej. Har aldrig hört talas om pandas. Läste symtomen på detta o han har egentligen inget av dessa som beskrivs förutom lite tics..
    Han verkar ju också ha haft tics innan, så jag tror egentligen inte heller det. 
  • FrökenFors
    AndreaBD skrev 2020-01-01 22:49:30 följande:

    Om sånt dock dyker upp plötsligt i samband med en förkylning, då kan det handla om PANDAS.

    www.specialnest.se/forskning/pandas-en-autoimmun-sjukdom-med-neuropsykiatriska-symtom


    Okej. Har aldrig hört talas om pandas. Läste symtomen på detta o han har egentligen inget av dessa som beskrivs förutom lite tics..
    AndreaBD skrev 2020-01-01 23:10:44 följande:

    Han verkar ju också ha haft tics innan, så jag tror egentligen inte heller det. 


    Ja precis. Han har nog haft fler tics bara att jag inte tänkt på det som tics!! Men det här med näsan blir jag helt gaaaalen av. Det är så stressande att titta på och inte kunna göra något åt. Så frustrerande. Men han verkar må superbra för övrigt!!
  • vadskamanhetatro

    Hej!

    Hur har det gått såhär ett tag efter trådstarten?

    Min son debuterade med tics för ett litet tag sedan och jag är förkrossad. Han har en hel del problem sen innan, är lite utanför i skolan och behöver verkligen inte mer motgångar (tics behöver ju såklart ingen). Har din sons tics förändras med tiden?

Svar på tråden Min 11-åriga son har tics!