Hur njuter man och unnar andra gravida lyckan?

Väldigt hög igenkänning. Såg fram emot jul och ledighet men har haft alldeles för mycket tid själv för att fundera, googla etc. Dessutom en ovälkommen mens på nyår efter hormonbehandling med letrozol så väldigt mycket negativa tankar under de senaste dagarna. Man blir påmind var och varannan dag genom vänner som blir gravida/får barn och familj/släktingar som har noll känsla och ställer frågor som ?När ska ni ha barn?? Och öppet pikar när man väljer alkoholfritt etc. Är så trött på ensamheten och sorgen. Jag tycker det är väldigt svårt att bara leva på. Jag älskar att resa, dricka vin etc men tyvärr tar detta lite udden även av det eftersom man helst ska sluta dricka vin medan man försöker bli gravid och något Zika-land kan man inte besöka när man håller på med utredning etc.

Fråga - hur tacklar ni taktlösa kommentarer från folk i er omgivning som man kanske inte orkar vara helt öppen med? Och TS - jag har tyvärr inget superbra svar på frågan hur man tar sig igenom en sån här period i livet. Man bara tar en dag i taget. Det känns som en hela tiden väntar på något och att en samtidigt skjuter på mycket annat, ofrivilligt.