Inlägg från: Anonym (jaha) |Visa alla inlägg
  • Anonym (jaha)

    Nygift och otrogen

    Rebecca1987 skrev 2020-03-05 08:51:05 följande:

    Jag tycker du och din man är dom som verkar galna inte den andra kvinnan. Jag tyckte synd om dig i början men när jag läser hur känslokall du är mot henne så tycker jag att ni förtjänar varandra


    Om din bästa kompis och någon annan gör inbrott hos dig, river ner halva kåken och snor allt av värde. På vägen ut halkar kumpanen och bryter benet, skulle du tycka synd om personen eller skulle du tycka det var rätt åt henne/honom?
  • Anonym (jaha)
    molly50 skrev 2020-03-05 08:29:02 följande:
    Men varför vill du ha den kontrollen?
    Jag tänker att det snarare får dig att må sämre. Att det blir svårare för dig att släppa taget och blicka framåt om du fortsätter ha kontroll.

    Ja,de försatte sig i situationen tillsammans. Och hon visste vad hon gav sig in på.
    Så i det avseendet får hon ju skylla sig själv. Det håller jag med om.
    Men han är den som är gift med dig och hade det största ansvaret gentemot dig och er dotter.
    Och gör han en kvinna gravid så borde han visa sitt stöd,oavsett hur hon väljer att göra, och oavsett om de har en relation eller ej.
    Annars är det känslokallt,tycker jag.
    Allt det där tror jag TS redan förstår, men eftersom hon är vek och vågar inte ge sig på sin man för hårt för då kanske han drar (och det verkar hon vara mest rädd för av allt) så tar hon ut det på älskarinnan istället. Jag tror inte det spelar någon roll vad vi säger, allt detta vet hon redan, hon är bara för rädd att mista sin man så hon kommer nog sätt att intala sig själv att stanna och hitta sätt att rättfärdiga det för sig själv... den här diskussionen kommer gå runt runt i flera år.
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-03-05 15:54:50 följande:
    Så klart jag vet att det är min man som begått "mest" fel men det fråntar inte det att hon använde graviditeten mot honom vilket i förlängningen gör att hon återigen visade noll respekt för mig och framförallt för min dotter. Jag känner inte den här kvinnan, det enda jag vet om henne är att hon legat med min man. Det gör det ganska lätt för mig att ha en åsikt om henne. Min man är ju såklart mer komplex, han känner jag och älskar. Jag vet hans goda sidor. Så klart han kvinnan det också men dom vet jag inte om. 

    Jag har som sagt vad lämnat honom, men behöver ha någon form av relation med honom pga barn. Henne önskar jag bara ett liv i misär. Hårt så klart men jag avskyr henne som pesten. 
    Ojdå, sorry missade att du hade lämnat honom.

    Nejdå, jag tycker inte alls det är hårt, hon deltog trotts allt gladeligen i att såra och förnedra dig så lite karma har hon gjort sig förtjänt av.
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-03-06 17:24:42 följande:
    Vad fina ord, och kanske har du rätt. Jag har dock väldigt svårt att se mig med någon annan. Och vårt förhållande var väldigt bra och fint enda fram till hans otrohet, vilket gör det hela ännu konstigare. Kanske t.o.m. för bra.. jag kommer aldrig anse att han behandlat mig illa, däremot svek han mig. Kanske hade ett till barn varit det bästa, förenande.

    Kanske är det som du säger att det kommer bli bättre. Samtidigt som jag nu väljer bort någon jag litar på för alltid skulle välja mig..
    Men snälla TS, han är ett svin 1 eller 20 barn till hade inte spelat någon roll. Vad ska krävas för att du ska inse att han är ett svin? Hans svinaktiga handlingar räcker tydligen inte, du sitter ju ändå och tycker att han nog är snäll innesrt inne och bara ni haft en unge till så....

    Varför har du så svårt att acceptera att han är ett svin?
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Stinsson) skrev 2020-03-10 12:20:35 följande:
    Någon måste ju nyansera debatten. Att lämna är inte enda alternativet och det går att förlåta och glömma en sådan otrohet och att, som även Ts skrivit, kan leda till ett starkare förhållande. 
    Du vet inte vad du pratar om, ja det går säkert att komma över det, nej väldig få förlåter ett sånt svek man hittar bara vägar runt det... nej INGEN glömmer ett sånt svek...nej väldigt få förhållande blir starkare av ett svek. Det är som att påstå att överleva en bilkrasch, bryta varje ben i kroppen, ligga i koma ett par och och sen vakna gör en starkare.... jag tror att INGEN någonsin tyckt att "va bra att min partner förrådde mig så vi kunde bli starkare"... överleva är inte nödvändigtvis  detsamma som att ha ett bra liv.
  • Anonym (jaha)
    Oerhörd skrev 2020-03-10 18:26:54 följande:
    Hur tänker du nu? Tror du läste mitt inlägg fel. Den allra mesta otroheten upptäcks aldrig, så de allra flesta relationer som det förekommer otrohet i avslutas inte pga otroheten. Upptäckt otrohet däremot innebär ofta ett slut för relationen, men det finns väldigt många andra orsaker till att relationer tar slut.
    Men nu upptäcktes den så du kan sluta tjata om din sk "sanning"
  • Anonym (jaha)
    Oerhörd skrev 2020-03-10 18:29:11 följande:
    Det får väl vara upp till var och en tänker jag, att stanna eller gå. Känns löjligt när somliga här försöker övertyga någon om att denne ljuger för sig själv som påstår att det fungerat att stanna. Det vet väl var och en bäst själv, vi fungerar inte alla exakt likadant.
    Ja det är upp till var och en att hoppa framför ett tåg oxå men de flesta med normalt funtad empati vill oftast övertyga folk att inte göra saker som de förmodligen kommer ta skada av.
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-03-11 20:08:46 följande:
    Gillar att du skrev "hitta vägar runt", för jag antar att det är så det på något sätt blir. Acceptera att han var ett as och sen arbeta utifrån det. Men oj vad svårt alltså! Vad finns det för vägar runt? Sveket kommer som du skriver alltid finnas kvar, än så länge har jag inte accpeterat att det kommer göra det och det är nog också det som avgjorde att jag lämnade min man. 
    Så klart ingen tycker att det var tacksamt med en otrohet eller önskar att det ska ske igen men jag förstår ändå var stinsson menar med att det kan stärka ett förhållande, gör inte du det?
    Människor kan anpassa sig till det mesta OM man är villigt att helt göra om sig själv och sina värderingar. Men en intressantare fråga är varför man skulle vilja göra det? Vad har man tjänat på att få ett förhållande att överleva om du till slut bara är en skugga av den du var, om du lag dig platt och format om dig själv helt och hållet för att passa någon annan? Är det ett friskt förhållande?

    Jag tror att tragiska händelser kan stärka människor, lite sådär som utsatt hur utvecklar valkar. Man lär sig saker om sig själv och människor, man blir mindre naiv och mer realistisk. Men jag tror aldrig svek, lögner och manipulation stärker ett förhållande.
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-03-11 19:53:35 följande:
    Kanske inte, eller så är det just villkorslös kärlek för en liten bebis som gör att vi kan lägga detta bakom oss. (ja, jag hör hur naivt det låter). Alla pratade om den tuffa barntiden när vi väntade vår dotter men vi upplevde inte den, jag svor aldrig över vakna nätter eller skrik - jag älskade det. Att inte få dela ett till barn med den jag älskar känns brutalt. Och som sagt vi försökte få barn när han var otrogen, tänk om det hade tagit sig. Inte hade jag gjort abort då.. jag önskar nästan att de tagit sig så det inte funnits några andra alternativ än att fortsätta leva med varandra och börja om 
    Att skaffa ännu ett oskyldigt barn som han kan svika genom att knulla andra är väl ingen bra idé. Du verkar inte kunna acceptera att han inte var den du trodde han var utan tror att han är snäll innerst inne och yttre faktorer får honom att agera på olika sätt. En annan kvinna får honom att svika, ett nytt barn får honom att stanna... andra kvinnor kommer alltid finnas, ska ni hålla på och göra nya barn på löpande band för att han inte ska dra menar du?
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Stinsson) skrev 2020-03-12 14:20:43 följande:
    Vill du leva ditt liv med din make måste du förändra dig och även om han gjort felet så beror det ju på något. Hon - älskarinnan - kommer alltid att ha funnits i era liv och av och till kommer du bli påmind om henne men det kommer inte längre göra ont på samma sätt. Jag var lika nedbruten som du men som sagt vårt barn förenade oss. Att få skapa nya, kärleksfulla minnen i ett nytt hem som inte förknippades med hans otrohet gjorde att vi kunde gå vidare. Jag tror inte som många här skriver att det vanligaste är att lämna utan jag tror att flera faktiskt tar sig igenom det. det blir inte större än vad man gör det till. 
    Jaha så nu ska du lägga skulden för hans idioti på TS?
    Skulle det vara TS fel att han är dum i huvudet och inte kan hantera ett eventuellt missnöje på ett bättre sätt?

    Det var nog inte ert barn som förenade er, det var ditt sätt att lägga dig platt och ta på dig skulden för hans idioti som gjorde det. Det är väl klart att det inte blir "större än vad man gör det till" om den ena är beredd att agera dörrmatta och låta sig bli överkörd som det passar den andra och dessutom ta på sig skulden för den andras idioti.

    Men du behöver inte tro, det är bara att slå upp hur många par som är tillsammans 2-3 år efter en otrohet?
Svar på tråden Nygift och otrogen