Nygift och otrogen

Du som tipsade om Laila Dahl TACK! Jag har sträckläst boken och ser hur mycket fel jag gjort under det här året men också att det finns en väg framåt och att förlåtelse är möjligt. Tack!

Fast där har du fel, det är skillnad på att vilja förstå hans agerande och komma med ursäkter för det. Jag ursäktar honom inte, jag äcklas så mycket av vad han gjorde och att han kunde göra det. Men enligt de flesta här är enda sättet här för att möta det han gjort är att lämna honom. Annars är jag svag. Och då får jag vara svag, jag vet att vi fått hjälp. Jag har ställt kritiska frågor. Jag vet att valde att vara otrogen men jag köper inte att han låg med henne för att han inte älskar mig. Det är att förenkla otrohet. Vi har massor att arbeta med det är jag medveten om, och den största delen kommer ligga på jojo. Vad är det mest smärtsamma som du anser att jag blundar för?

Jag har kommit långt sen i december. Det har gått över ett år sedan han sist träffade henne.

Nja det är ju du som ganska ofta förenklar hans otrohet och jag kan förstå det då det är enklare att argumentera då.. vi har sagt många gånger är ju att han valde att vara otrogen FAST han älskade dig. Att det är DET som är utmaningen i er vardag att han har förmågan att bli kär i flera än en. Att hans kärleksförklaringar inte i sig betyder särskilt mycket eftersom han kan bli kär i andra i alla fall. Han har ju klart och tydligt bevisat just det. Att han inte går att lita på trots kärleksförklaringar. Hur skulle dom orden kunna betyda något nu när de inte ens gjorde det framför prästen?

Han gjorde sig skyldig till värsta sveket ever då han valde henne även på er bröllopsdag. Han valde att ha kontakt med henne på den dagen, tänka på henne, prata med henne och valde att gå vidare med sina känslor och valde henne om och om igen ÄVEN fast han var nygift. Och han tänkte medvetet låta det förbli en hemlighet. Lägre än så kan man inte sjunka. ERAT BRÖLLOP FÖR SJUTTON! Det mest intima som bara ska vara er dag valde han att besudla och äckla ner. Det finns inte ord för hur illa han behandlade dig. Och han gjorde det fullt medvetet samtidigt som han älskade dig...

Hur kan du inte se detta?

Nej självklart väljer han ju inte henne igen men det finns andra som kan dyka upp och på samma sätt trollbinda honom och han blir kär. Han kanske inte gör något men likväl kan han få känslor på avstånd och det kan vara illa nog i er sits. Det kan få honom att börja tänka och jämföra. Och det är ju den sortens bristande tillit som gör att det ändå barkar åt helvete för många par. Man vet helt enkelt inte vilken nästa kvinna blir eller när. Det är det som äter upp en till sist. Att ständigt i bakhuvudet ha vetskapen att "rätt" kvinna när som helst dyker upp i "rätt" sammanhang. Och då spelar det ingen roll hur kär man än är.

Jag räknar med att både han och jag kommer falla in i svackor igen. Tvivla och vara ledsna... det är ju en lång process. Kanske lever jag i lite falsk trygghet nu när vi gett det ett nytt försök. Vi har bestämt att börja kolla nytt boende för att få en nystart och det känns befriande.

Våra nära har varit väldigt stöttande och rationella - åt båda håll. Det känns skönt att han inte blev dömd.

1. Han kommer inte vara otrogen igen.

2. Vår dotter mår bra, bättre än på länge. Vi alla mår bättre än på länge. Vi har det värsta bakom oss, det har tagit tid och kommer fortsätta ta tid men det är vi.

3. Ja jag vet vad han går för - i vårt och i torrt, nöd och lust osv. Han gjorde ett brutalt fel som han kommer få leva med. Jag kommer få leva med dig och därmed kommer han också få leva med hur otroligt sårad jag blev/är. Men jag vet också att han är villig att lyssna på mig, älska mig och kämpa för mig livet ut. Att påpeka att han inte är en bra pappa till vår dotter för han hade sex med en annan för över ett år sedan är inte schysst...

Enligt dig ja. & jag vet flera som inte ens klassar en kyss som otrohet utan att för flera i ett långvarigt förhållande är det sex som klassas som otrohet. Hade min man bara kysst någon hade jag så klart blivit ledsen men inte ens övervägt att lämna. I de allra flesta otrohetstrådar här på FL verkar sex vara återkommande och flera av trådstartarna väljer också till syvene och sist att förlåta. Det är inte så enkelt att bryta upp ett helt liv med småbarn osv som flera här gör sken av.

Ja han var förälskad, men han älskade och älskar mig. Det är till mig kärleken finns. Och lite ändringar i det du påstår - de hade sex vid två olika tillfällen inte mer. Han pratade med henne som vän inte för att trashtalka mig. Och jag har sett delar av deras konversation, att påstå att han inte hade dåligt samvete stämmer inte. Hans dåliga samvete äter upp honom även i tidiga diskussioner med henne. Han har gjort så brutalt fel men det behöver heller inte överdrivas. Sanningen är svår nog den. 

Nej han slutade träffa henne redan innan han fick reda på att hon var gravid. HAN avbröt det. 

& återigen - läs tråden "Är MIN man otrogen?" för att förstå att det min man gjorde är inte döden. Kan hon förlåta en otrohet som pågått i 3 år tror jag att jag kan förlåta en 2 veckors romans. 

Jag skulle inte påstå att det gör det i dom första trådar. Dom som dock återvänder till sina trådar verkar göra det av den anledningen..

Men jag förstår vad du menar, jag gör verkligen det och jag har ju själv tänkt så 1000 ggr. Men tror du inte ångesten och skammen över att man sårat sin familj på värsta tänkbara sätt kan vara genuin? Jag förstår trots allt han förklaring och en ?bubbla? och när den spräcks så hinner verkligheten ikapp. Jag skulle aldrig kunna hamna där själv men jag köper hans resonemang. Är det så otänkbart att verkligheten gav honom en rejäl käftsmäll och är verkligen är ångerfull? Och att faktiskt aldrig mer göra något sådant? Det skadade ju både honom och mig (och flera). Merparten som blir upptäckta är inte otrogna igen. Merparten lär sig leva med ångesten men håller också sitt ord om att aldrig mer göra det igen för att det är det värsta dom genomlevt. I tråden diskuteras bara vad som ger om han gör det igen men vad sker om han inte gör det igen då? Ska jag lämna honom enbart av principskäl?

Men någonting måste hans agerande vara överspelat också? Jag måste ju komma vidare från ältandet och förmå mig själv att må bra igen, är det så fel? Han ville både ha kakan och äta upp den. Hans förklaring på det är att han inte trodde jag skulle få reda på det och därmed inte såg det som om han skadade mig. Däremot åt hans ångest över vad han gjorde upp honom. Och jag ser det inte som att han är kapabel att göra något. Han var kapabel att vara otrogen även innan, vi alla är kapabla till det. Han älskar mig och kommer göra allt för att aldrig såra mig igen!! Jag litar på honom i det annars hade jag aldrig gett honom en chans till. Nu får vi en ny bostad, en omstart att vara blicka framåt. Gå vidare.

Du svarade inte på frågorna - tror du inte ångesten och skammen kan vara genuin? Är det otänkbart att han ångrar sig och inte kommer göra det igen?