Nygift och otrogen

Tycker denna tråd är så oerhört tragisk. Nånstans tror jag kvinna86 vet att det aldrig kommer bli lika underbart som förr, men att hon troligtvis är så nedbruten och sargad att hon tror att hon inte förtjänar att vara lycklig.

Var med om en otrohet. Otroheten var planerad och pågick till och från länge samtidigt som han planerade ett liv ihop med mig. Jag försökte förlåta men kunde inte och han fortsatte dölja saker för mig mer eller mindre oskyldiga ibland. Vi harvade på 4 år efter men nu separerar vi. Tilliten är puts väck sen 4 år tillbaka och vi kunde aldrig reparera skadorna.

Med facit i hand skulle jag aldrig försökt ens efter otroheten. Det var mitt största misstag.

Men han hade inga problem att riskera att ge upp allt för sin älskarinna....

Skaffa inte barn med honom. Det är största risken att han faktiskt söker någon annan igen när du inte längre är tillgänglig. När vardagen åter blir trist och du är upptagen med barn och kanske motar undan honom.

Det var ju trots allt just därför han var otrogen från början..

Jag har känt precis som du under alla år. Innan jag berättade för någon i min närhet så mådde jag avskyvärt men mådde bättre när jag fick berätta för någon i min närhet. Jag har varit dum och gå på alla ursäkter, allt han sagt. Sista året kan jag inte ha sex utan att fundera på vart hans tankar är, så fort jag är ensam spelas allt upp. Hur det är kört för er eller inte vet jag inte. Men efter mina 13 år i äktenskap och många lögner så tror jag att det är svårt att få någon att sluta vara otrogen

Dessutom har jag känt under alla år att det måste vara mig det är fel på. Och gå med den känslan är inte nyttig. Jag har insett att jag hellre lever ensam med mina barn än med en man som fick mig att känna som om jag inte dög och all oro.

Frågan är, är du redo att verkligen släppa allt? Kan du gå vidare och aldrig tänka på det som hänt? Innan du kan det så skaffa inte fler barn. Kanske skaffa egen bostad och se hur mycket han kämpar för att få dig tillbaka då.

Hur kommer du må om du går vidare med honom och det händer igen?

Rättelse: du älskar det liv du trodde att ni byggt upp. Jag försöker inte vara elak men jag har varit den otrogna, älskarinnan och den bedragna. Olika förhållanden och olika män. Tro inte att ert förhållande är hans prio 1. Gå vidare och slipp krossat hjärta igen.

Jag tror du låter dina känslor ta över och dina instinkter att försvara det som är ditt. Du vill markera ditt revir genom att ha fler av hans barn, ta hans efternamn etc. Det märks att det som sägs i denna tråden rinner av dig helt så vet inte varför du fortsätter svara i tråden.

Jag vill åtminstone att du ska fundera på att tillfälligt separera, bo hos familj eller nån vän under en tid. Du verkar behöva distans, för ditt sätt att tänka på är inte hälsosamt och kanske om du skapar avstånd kanske du börjar lyssna din hjärna lite mer än ditt hjärta.

För sanningen är atr du förtjänar bättre, att han inte kunde kontrollera sig när ni nyss gift er tyder på dålig självkontroll, osäkerhet och omognad. Men jag vet att sannolikt spelar det jag skriver ingen roll men jag hoppas för din skull att det kanske skulle hjälpa.

Det kommer inte att hålla eftersom du lever i förnekelse och har mängder med ursäkter och bortförklaringar till hans otrohet.

Hans otrohet handlar om honom. Inte om dig.

Var är din ilska och din stake och självbevarelsedrift?