Nygift och otrogen

Jag ber om ursäkt om du tycker jag kritiserar dig, det är inte meningen.

Ja, hur går man vidare? Jag önskar såå att jag hade svaret till just dig. För du är inte värd det helvetet du går igenom. Jag vet verkligen inte vad och hur du ska göra. Äktenskapsrådgivning är bra, frågan är ju om det hjälper. Det är du som har det stora och svåra jobbet framför dig. Att kunna förlåta och se honom med dom ögonen du hade innan otroheten. Eller tom se honom med helt andra ögon men till det bättre.

Att lära sig att leva med taggen är nog något du antagligen måste göra, eller åtminstone med en liten sticka i framtiden. Frågan är ju om och/eller hur mycket det kommer att tära på dig. Tyvärr kan vi inte se in i framtiden, men jag hoppas att du kan, om tex 10 år, ärligt säga att du gjorde rätt i att stanna och att ert liv är lyckligt. Att du aldrig slog knut på dig själv för att rädda äktenskapet och känna dig misslyckad bara för därför.

Du är värd så mycket mer än ett "halvt" liv.

Hur man kommer vidare handlar ju om att ni båda två måste göra jobbet tillsammans. Det finns inga garantier för nånting alls.

Men som jag skrev några sidor bakåt så handlar det om om att ni måste hand i hand som två vuxna fortsätta behandla varandra som två vuxna. Uppvakta varandra, ha massa sex, bekräfta varandra, vara extra noga med att umgås som ett par. Ha barnvakt och ta hand om äktenskapet. Att komma ihåg varför ni älskar varandra.

Om vardagen och trist familjeliv, mobilsurf, Netflix och utslitna gympabrallor var fallgropen in i otrohet så måste ni aktivt båda två jobba er bort från det. Lägg bort mobilen på kvällen, säsongsstarter på Netflix får aldrig bli viktigt, gympabrallor och boxvin måste tas bort. Steppa upp och skärp er.

Ett nytt barn är därför livsfarligt. Då serverar du honom en ny kvinna på silverfat... Att DU vill skapa distans och komma vidare med barn och ny sysselsättning gör ju honom utestängd och han kommer ännu en gång att kunna frestas av sexiga kvinnor någon annan stans. Fastna inte där igen! (för att inte tala om vad graviditet, extrakilon, nattvak och kolik kan ställa till med i ett redan katastrofalt äktenskap...)

Ska ni skaffa en till bebis måste ni vänta och på riktigt göra rätt för att inte frestelsen ska återkomma på silverfat.

Jag hade lämnat. Gifter man sig så är det typ låst. Vågar man inte berätta det så kan det finnas fler saker han inte vågar berätta. :( 

Det är lätt för oss som blivit bedragna att skrika LÄMNA DET JÄVLA ASET NU!! Men så klart är det ju inte så enkelt, det var det nog få av "oss" som tyckte...

När jag läser vad du skriver om vad han gjort, hur du tänker så blir jag så jävla förbannad så jag vill ruska om både dig och honom...

Men nu verkar ju situationen vara så att du tänker inte lämna honom, så det spelar ju ingen roll om folk skriker sig blå om det...

Förlåt ts men jag har läst hur du säger emot på nästan allt folk skriver, du vill inte ta till dig det, och fine självklart, då är det så...det är ju du som tar besluten så klart, det är ju ditt liv och din man, men vad är det exakt du vill ha ut av att fortsätta sjabbla med folk på FL?

Jag förstår att du vill ha någon att ventilera med, gud vet att jag skrek efter det när jag blev bedragen, men frågan du vill ha svar på; hur kommer jag över detta?! kan nog ingen här inne hjälpa dig med.

Du får helt enkelt gå till någon professionell som kanske kan hjälpa dig (kanske du redan gör? Menar då inte parterapi.).

Jag vill verkligen verkligen inte "hacka på" dig, för jag vet hur det känns att bli så sårad och sviken, men måste fråga (ärlig fråga): är du verkligen så naiv som du ger sken av?

Det finns en del, ska vi säga, "klassiker" som otrogna kör med :

"jag tänkte inte, det bara hände..."

" jag ville inte egentligen men hen lyssnade inte utan bara fortsatte och till slut så..."

"Det är som att jag vaknat upp ur en bubbla..."

"Jag blev attraherad av hen men det är DIG jag verkligen älskar... "

" jag vill aldrig riskera att förlora dig igen, nu vet jag vad jag verkligen har!"

" jag kommer ALDRIG vara otrogen igen, det svär jag på..."

Det här har man hört mer än en gång av en som valt att vara otrogen, men det här är faktiskt första gången jag hör det från den som faktiskt blivit bedragen...

Menar inte att vara jävlig men om du ska klara av att gå vidare med honom och må bättre i dig själv så måste du faktiskt öppna ögonen och se allt för vad det är...

Lycka till vännen!

Fast det barn ni redan har hjälpte ju inte eller hur? Så hur skulle det hjälpa nu?

På vilket sätt skulle han förstå genom att hamna igen i det tuffa blöjträsket med vaknätter och ingen vuxen tid? Hur ska ni kunna prioritera varandra med ännu ett barn? Det gick ju inte med ett barn så hur skulle dubbelt jobb kunna ge er bättre möjligheter?

Det är just precis det här som är att ta konsekvenserna av att vara otrogen. Han splittrar en familj där alla är förlorare. Det är vad det kostar när han valde att vara otrogen. Det valet tog han åt dig. Han har redan valt. Det är just detta som är att vara den bedragna frun. Det finns inga förmildrande omständigheter. Han cashade in sitt äktenskap när han knullade henne och kvitterar ut några ören och ett krossat äktenskap i växeln.