Nygift och otrogen

Kanske, men inte just då. Det var inte så att han vaknade upp en morgon och kände för att vara lite otrogen. Jag litar på att han under våra 10 år inte haft liknande känslor för någon annan. Dom fann varandra helt enkelt, först som bekanta, sedan som vänner. Hon var spännande, hade en sprudlande personlighet och enligt honom väldigt allmänbildad. Dom hade mycket gemensamt. Det kanske är en sån person han klickade med på ett sätt han inte gjort tidigare och den kemin gick inte att motstå typ. Hade han vetat det han vet idag hade han kanske avbrutit deras vänskapsrelation redan när han märkte att han tänkte på henne på dagarna men förstod väl inte då hur fel det skulle bli. typ "lite fantasier har ingen dött av". 

Där har du fel, jag känner honom och jag kan köpa hans resonemang kring henne (även om jag tycker det är vidrigt). Men jag tror inte det hade kunnat vara vem som helst. Det var känslor inblandat. Dom hade sex för att dom ville vara med varandra inte bara för att dom va kåta och ville ligga och råkade vara i närheten av varandra.

Ja när dom skulle träffas som vänner med flera andra. Jag visste ju att dom skulle ses då, jag visste ju att hon var hans vän. Kanske inte, men när dom började distansera sig från varandra (vilket dom gjort då) blev han mer och mer klar med att det inte skulle hända igen, att det var mig han ville vara med. Sen hade det med all sannolikhet uppstått spänningar mellan dem. Men jag tror han hade bestämt sig för att det faktiskt var över och det var mig och vår familj han ville satsa på. Lik förbannat hade han ju dock redan knullat henne så skadan var ju redan skedd men det verkade inte han fatta.

jo det gjorde han faktiskt. När allt uppdagades vände han helt mot henne, en vecka efter att allt kom fram skrev han ett långt meddelande där han skrev att hon var manipulativ och bekräftelsekåt. Jag bad honom inte göra det men jag fick se det efteråt och nu med distans förstår jag så klart hur fel det var. Men han försökte intala sig själv (och mig) från start att den andra kvinnan var en dålig kvinna som manipulerat honom.

Nej men hans fysiska otrohet varade i två veckor. Men att han fantiserat om henne ett år tror jag inte känner då de bara känt varandra ett halvår. Sedan tror jag säkert att det fanns något direkt mellan dem men absolut inte i epitet med hur det var i slutet, utan det växte fram. 

återigen så tror jag att hon är den enda och hon fanns i hans liv ett halvår, inte 20% av vårt förhållande. 

Jag köper ditt resonemang men återigen så litar jag på hans ångest och att han faktiskt inte skulle vara otrogen igen. Jag förstår tanken om att ett barn kan förena, locka fram känslor man glömt av osv. Jag tycker tanken är god. Men jag kommer inte testa det med risk för att det inte blir så. Hade jag varit gravid när jag fick reda på allt hade det varit annorlunda, då hade jag inte gjort abort. Men däremot måste jag få sörja barnet jag aldrig fick men var så redo för. Det är en enorm sorg för mig, att jag var helt inställd på att utöka vår familj medan han var helt inställd på att knulla gymkompisar. 

Hans otrohet var en "engångsföreteelse" (i den bemärkelsen att det enbart var den här relationen och jag tror aldrig att han kommer göra något liknande igen, många är faktiskt enbart otrogna med en person men sedan får ångesten och skammen dem att aldrig göra det igen). Därför tycker jag "trygg pappa" blir fel. Min dotter har en trygg pappa, han gjorde brutalt fel. Men jag tror inte han skulle utsatt ett nytt barn för samma. Han vet bättre nu. 

och som svar på det sista - nej. Han älskar mig, nu mer än någonsin kanske. Han skulle inte längta efter något annat. Men det spelar ingen roll för det är redan försent att göra rätt. 

Ja där är så klart en skillnad mot kanske andra otroheter. Samtliga äktenskap far illa men som du skriver så "var det så mycket falskhet" i själva giftemålet. Jag tror han menade det han sa, han ville säkert förtränga känslorna för henne för att bevara det fina vi faktiskt hade byggt upp. 

Det du skriver är nog också därför jag lämnade. Om vi hade det bra när han var otrogen kommer jag alltid vara orolig/bli påmind om detta i slentrian och svackor. Återigen - min logiska hjärna tror inte han kommer göra det igen men jag kommer så klart tvivla. det gör det ohållbart.