Nygift och otrogen

Var är det sorliga i att vi hållt ihop en familj där vi älskar varandra? Ingen av oss såg något behov av att andra skulle ta del av våra problem och idag är jag glad för det. Jag likt TS tror inte det kommer ske igen då jag upplevt min makes smärta på nära håll och att han släppt allt för att kämpa för oss. Jag litar på honom och han på mig kanske ännu mer nu än innan. 

Jag tror läget förändrats och jag har en ny verklighet att förhålla sig till men som du ser i stinson här över går det ju att förlåta och faktiskt må bra och jag googlade mig till att 25% förlåter otrohet och går vidare. Det är ändå 1/4. Jag är ju inte heller ett vrak utan umgås med vänner, leker med min dotter, skrattar, jobbar, är social osv.

Ja han har förnedrat mig precis som alla otrogna gör. När jag tänker på det, vilket är varje dag, blir jag så klart ledsen. Men sätt inga diagnoser på min man, han är inte unik utan otrohet är relativt vanligt..

Ohjo hans känslor för henne är stendöda efter att hon visat sig vara som hon är. Är det något jag litar blint på så är det det.

Det han tänker på är nog snarare på vad han var/är påväg att förlora och vilket misstag hon var.

Jag känner min man och han gör allt för att ?sona sitt brott?.

Men det är det jag inte kan hålla med om. Jag känner honom. Och ja jag litade blint på att han menade att han skulle hålla sig trogen. Patetiskt nog trodde han det nog också men körde ändå in kuken i henne bara veckor efteråt. Men jag ser hatet han känner för henne i hans ögon. Allt jobbflirt efteråt men också för att hon på nåt sätt representerar allt han gjorde fel.

Du har rätt att han enkelt kunde lura mig. Men jag ser inte anledningen till att han nu skulle ångra sig så mycket för att sedan lura hans fru, mamman till hans barn igen. Det stämmer inte överens med vem han är..

Jo men inte tillräckligt grönt för att lämna mig för henne...

Men hon är inte frisk och anmäld på saklig grund.

Jag är väl medveten om att han haft känslor för en annan och haft sex med en annan. Jag kommer dock aldrig acceptera att han kommer agera på det igen, speciellt inte nu när han svart på vitt fått se hur det sårade. Ska vi vara tillsammans i fortsättningen så ska det vara monogamt.

Blir dom? Inte kommer vi berätta om anmälan för någon. Antagligen läggs anmälan ner men det är ändå en viktig markering

Hon har aldrig hävdar att han tycker illa om mig och haft hans kärlek för sig själv utan hon har ju alltid vetat att jag finns. Sen ja har han sagt saker om mig som gjort mig väldigt ledsen men med all säkerhet kryddar hon på det också

Nu fick jag rådet av en gemensam vän som vi berättade för att hon höll på (han vet dock bara att hon förälskat sig i min man inget mer) som är polis och som uppmanade oss att anmäla.

Jag resonerar likadant men vet ärligt inte om det är hållbart. Att allt ställts på sin spets och vi får utvärdera vad vi har och vill ha och det gör oss starkare.

Nej jag ser enbart med kärlek på mitt barn och jag kommer vara evigt tacksam för han gav mig henne. Jag vidhåller också att han är en fantastisk pappa och jag tror vi kan bli en varm, kärleksfull familj igen. Problemet är att jag nästan blivit mer kär i honom, JAG har blivit rädd att förlora honom. Vi har haft väldigt många fina stunder tillsammans de sista tio mån som varit väldigt viktiga. Jag brukar vanligtvis inte lägga upp kärleksförklaringar på Instagram men har gjort det under den här tiden. Jag älskar honom så otroligt starkt och vet att han älskar mig minst lika mycket. Tanken på att aldrig få vara nära honom igen, aldrig ha sex med honom, aldrig skratta med honom känns så himla fel...