Min man och jag hade varit gifta i 8 år när han inledde en relation med en kvinna. Hon var superpå och tog inte ett nej. Ville gifta sig och skaffa barn med min man direkt. Ville köpa en mobil till min man som bara de skulle ha kontakt på. Min man var tydlig att han inte ville skilja sig, utan bara ville ha bekräftelse. (Sjukt också och vi har hanterat vår relation med terapi och timtals samtal med varandra). Det fick han bigtime. Hon ringde till mig och historien uppdagades. I hopp att jag skulle skilja mig från hennes själsfrände.15 st kontantkort blockerades. Nummer från hennes arbetskompisar blockerades. Hon låtsades vara någon annan i sms. Hon smygtittade på min man runt huset. Hon listade ut vart han jobbade och dök upp. Hon dök upp på akuten och ljög sig in till undersökningsrummet som hans fru. Min man protesterade tyvärr inte, han blev överrumplad av det sjuka.Hon tog kontakt med min mans dotter för att vara fodervärd åt hennes häst osv. Vi har sparat fyra fullmatade sidor med hennes kontaktförsök. För att fortsätta det kreativa. där får jag verkligen imponeras av hennes lösningar, är att hon postar inlägg på facebook som offentliga, detta så min man ska kunna läsa och lockas. Hon använder även SPOTIFY där texterna talar om hennes situation och vad hon önskar. Hennes egna ord att min man ska läsa facebook och SPOTIFY, så det är inte något jag hittar på.
Fem år efter deras relation, hon är fortfarande singel, har det fortsatt på facebook och SPOTIFY. Hon har förföljt min man med bilen.
Att jag fortfarande har koll på detta, beror på att det gäller att känna sin fiende (hotet utifrån). Jag har mått fruktansvärt dåligt av varje kontaktförsök. Det är som en film som rullas upp varje gång.
Hur har jag och min man agerat?
Nytt mobilnummer, hemligt och blockning på sociala medier. Min man har nonchalerat kontaktförsök live och tittat åt annat håll när hon tutat och vevat med armarna.Äntligen helt lugn och ro. Det enda som stoppar är att vara ONÅBAR. Varje svar, även negativt man ger, är krydda åt en besatt människa. Det hjälper inte att skriva: kontakta inte mig. Då tror stalkern att man inte mår bra när man skriver så och vill vara den som gör att man mår bra, dvs hör av sig igen.
Jag tror att du får ge det tid om du nu har bestämt dig för att förlåta honom och se hur det känns. Det är inte så lätt att glömma en sån där grej och tilliten är svår att bygga upp igen. Men känner du att du inte vet så ge det tid. Du kommer att märka om du börja bli nojig när han kommer hem sent eller går ut på fest utan dig eller säger han ska hem till en kompis osv. Klara du dessa grejer utan att börja tänka om han är otrogen igen så finns det en chans i alla fall.. men om du inte klara det så är det dax att fundera på att separera.
Mvh
Nästan ett decennium senare och han kontakta henne igen?
jag vet inte. Jag vet helt ärligt inte hon av alla. Det hade fan varit bättre med en ny. Att han vänder sig till henne - och dessutom skriver att han saknar henne- måste ju innebära att han faktiskt åtminstone tänker på henne fortfarande. Sen är jag tacksam att berättade det för mig direkt dagen efter. Också glad att hon inte gjort en grej av det. Just nu vet jag inte helt vad nästa steg är. Det är ju inte bra mellan oss, samtidigt så är ekonomin som den är (även om vi båda har stabil inkomst) men vi bor i en storstad etc.
precis. För första gången känner jag att jag tycker lite synd om henne. Vet inte var hon är i sitt liv men kan inte vara kul för henne att hon efter flera år vill bekräfta honom.
jag håller med dig. Samtidigt känns det som om det är det enda vi gör.. pratar pratar och pratar. Försöker pussla vardagslivet. Men inte han då som saknar gamla knull?