Nollvision skrev 2020-01-16 23:18:49 följande:
TS, är du på riktigt? Börjar tro att du är ett troll, maken till naivitet och dumma argument har jag aldrig hört.
För det första: HON har inte gjort något fel och vore du vettig skulle du tycka synd om henne som tvingats genomgå en abort för att ditt fega kräk till make valt att hoppa över skaklarna och av egna egoistiska skäl ville att konsekvenserna skulle bli så milda som möjligt (för honom). Om det är någon du ska vilja slå är det honom, inte henne. Henne borde du tycka synd om.
Vidare kan en man (människa) gråta, vara ledsen, böna och be om att få ha dig kvar och så vidare utan att det behöver betyda någonting alls egentligen, och definitivt utan att det behöver betyda att han älskar dig innerligt och inte vill annat än att vara med dig. Vanligtvis visar man det senare genom att vara trogen (om det är vad man lovat varandra), inte genom böner och tårar EFTER att man gjort bort sig.
Den här typen av handling, där han flera gånger felat, planerat och utfört är ju rätt utstuderat och han har definitivt inte varit i "en bubbla" som du verkar tro, vad för bubbla du nu syftar på? En vuxen, frisk människa har en viss nivå av möjlighet till konsekvensanalys och förmåga till självbehärskning, till den grad att sådant här inte "bara händer". Och hotell blir inte bokade av sig själv... Det faktum att han påstår, och du tror på, att hon varit "den drivande" och så på att han inte kunnat säga nej är bland det mest patetiska jag hört.
Sen förstår jag inte varför du så gärna vill dölja detta för er omgivning? Med tanke på till vilken grad du försvarar honom och hans handlingar verkar du ju inte tycka att han behöver skämmas.
Jag tror absolut att förhållanden kan klara otroheter och att det inte är dödsdömt bara så där och om du väljer att stanna kan ni säkert "hålla ihop" men jag tror ingen av er kommer bli lyckliga tyvärr. Om du varit fly förbannad, sett hans handlingar för vad de är dvs. sviniga, kastat ut honom och fått honom att jobba och be på sina bara knän för att överhuvudtaget få röra dig igen kanske det funnits en möjlighet men det faktum att du i princip försvarar honom, tycker att det är den stackars kvinnan som är boven och sväljer allt han säger med hull och hår gör att jag tror att han snart är någon annanstans och fular igen eftersom du "accepterar" det.
Vet du vad? Jag är inte naiv, jag är desperat! Jag vill lita på min man, jag vill inte låta mitt liv gå i kras!
Jo hon har gjort fel. Inte lika fel som min man men hon har gjort fel, framförallt mot min dotter. Att hon gjort abort är så klart fruktansvärt men den skedde en vecka efter att jag fick reda på deras otrohet, det fanns inte riktigt utrymme att prioritera henne då. Kanske elakt av min man också att inte erbjuda sig att följa med eller dylikt men då var det krishantering som gällde och då valde han att prioritera mig och min dotter. Vad han än gjort då hade det blivit fel.
Jag håller med dig i att kärlek visas bl.a. via trohet. Han brast som fan det. MEN för mig betyder det inte att han inte älskar mig, däremot kanske tog mig för given. Insåg inte att det gick att förlora mig. Det är han medveten om nu. Och varför skulle inte hon kunnat vara drivande? Hon hade inget att förlora. det innebär ju inte att han skulle gett efter. Han skulle berättat för mig långt innan det hände något. Dock är han inte helt samvetslös, vi båda har tillsammans gråtit så mycket ihop de sista månaderna. Hans ånger är genuin, däremot vet jag inte om det räcker.
VArför jag inte vill att folk ska veta? FÖR JAG SKÄMS!!! Jag skäms över mig. honom, situationen, allt.
Jag har varit så jävla ledsen, bett honom dra åt helvete, ställt honom till svars osv. Han har bönat och bett. Näst intill haft panik över att kanske förlora mig. Nästan blivit undergiven. Så, finns det mer chans för oss nu då?