Det har du rätt i, så har jag inte tänkt innan. Just det perspektivet kommer jag att lyfta med honom. jag förstår inte att han inte vågade säga att han inte ville gifta sig med mig om han nu inte ville det. När jag frågar honom kommer såklart "du är mitt livs kärlek och bla bla bla". men ändå...
Det är lite det du skriver som jag ser återkommer och som jag säkert själv kommer hamna i. Det känns som om jag är i chock fortfarande och det tar säkert tid innan det lägger sig. Nu är det så närvarande men om några år när det kommer bara vara ett minne så kommer det på något sätt vara svårare.. när vi faller tillbaka i gamla vanor. Jag står på mig i att jag inte TROR han kommer göra det igen men det spelar ju egentligen ingen roll för han har ju redan gjort det en gång för mycket..
Jag vet att förklaringen att han inte förstod inte är helt hållbar men jag är ändå tacksam för att han FÖRSÖKER förklara. Och såklart var det genomtänkt eftersom det också var han som bokade in sig på ett hotell. Vi har pratat otroligt mycket de senaste månaderna, om hur han fick känslor för en annan och hur han lät det ske. Även om det inte låter så på mig så har han ju bett om ursäkt. han har typ sagt "jag fuckade upp, jag är så otroligt ledsen. Du måste förlåta mig" tillsammans med allt det andra..
Du har rätt, han hade antagligen inte berättat för mig och ibland önskar jag att jag faktiskt inte sett något. Jag förstår att det för er som läser detta ser allt som svart eller vitt men för mig är det så klart mer komplext. Det här är en man jag levt med i snart ett decennium som aldrig någonsin gjort mig illa och som alltid innan behandlat mig respektfullt och med värdighet. Det är en god människa. Därför passar han för mig inte in i rollen som den otrogne mannen, jag kan liksom inte greppa det.
Vill bara säga att jag känner med dig, TS! Jag kan inte ens tänka mig hur jag själv skulle må om min man hade gjort samma sak mot mig, men jag tror att jag precis som du hade kämpat och kämpat för att få det att funka ändå. Har dock svårt att se att det skulle hålla i framtiden, för även om jag inte är svartsjuk nu så skulle det nog äta upp mig inifrån tills jag blir paranoid och sabbar förhållandet.
Så väldigt tråkig läsning, jag lider med dig. Min man nekade dock aldrig sin otrohet och jag tror också att det bara är den här kvinnan och att det skedde under en rätt samlad tid. Sedan har det så klart byggts upp och gränser flyttades för vad som är okej att säga/skämta/flörta om.
Hon har också gjort klart att dom inte träffats en enda gång sedan hon blev gravid och han visar mig allt hon skriver. Det litar jag på att han gör för att återfå mitt förtroende. Jag tror inte han är notoriskt otrogen utan jag tror den här kvinnan tog honom med storm på ett sätt han inte var beredd på helt enkelt. Det gör honom dock inte rätt att köra kuken i henne så klart. Så även om jag inte tror att han kommer vara otrogen igen så vet jag ju inte om jag kan lita på honom.