Nygift och otrogen

Men är det verkligen så? Många säger att han kommer göra det igen men jag litar på att det har var ett felsteg och han inte vill uppleva konsekvenserna igen.

Jag vet. Jag tänker varje dag vad han gjort mot mig men han är ju så mycket mer än din otrohet. Han är ju också han jag älskar..

Jag vet att han tänkt på henne och skrivit med henne när han varit med mig och det gör så brutalt ont men samtidigt var det mig han gifte sig med...

Men känslor går det ju inte att styra över... han älskar mig, varför skulle han annars kämpa så hårt för att ha kvar mig?

Hej ts!

Jag har varit med ett tag och upplevt en del, själv blivit utsatt för otrohet och har en del i bekanskapeskretsen som både blivit utsatta och varit otrogna själva.

Tyvärr är detta inte rätt forum för din fråga om du vill ha ett nyanserat samtal och få mer kunskap och förståelse för hur människor fungerar, hur otrohet fungerar.

I detta forum och till dessa trådar (med ordet otrogen i rubriken) flockas mängder av bittra bedragna, främst kvinnor (men även en del män), som tror de kommit över sina egna trauman - men som i själva verket "bara" kapat, fördömt och bestämt sig för att världen är svart eller vit, trogen eller otrogen, ond eller god..

"En gång otrogen alltid otrogen" är ett mantra som man tror på - trots att det faktiskt inte alls stämmer.

Jag personligen känner flera som varit otrogna, lärt sig, vuxit och hamnat i mer kompletta relationer där otrohet inte längre är ett alternativ.

Mitt ex som bedrog mig hade jag kunna förlåta och vi hade kunnat gå vidare om båda hade velat detta. Nu är vi i nya relationer och jag är helt övertygad om att exet, som nu är lycklig och nygift, aldrig kommer att vara otrogen mot sin nya.

Vi träffade en mycket bra terapeut som förklarade att det i otrohetssituationer finns en anledning, troligen en brist eller något som den otrogne saknar i sin relation. Det finns en anledning till otroheten.

Kan man prata ut, förstå sig själv och vad det är för brist som finns så finns också möjlighet att förlåta och gå vidare i relationen.

Att bara förlåta räcker nog inte, man behöver förstå vad som hände och varför för att komma vidare.

Om man kan och vill gå igenom den här processen kan man komma ut starkare på andra sidan, det finns en hel del såna exempel. Dessa finns dock knappast i såna här trådar utan lever sina liv utan att läsa om andra människors otrohet.

Frågar man familjeterapeuter så får man ett lite mer nyanserat svar.

Om man däremot inte orkar med processen, man är så sårad och ointresserad av att försöka gå vidare så är det lika naturligt och också helt ok. Det är ett val man gör.

Vad du kan och vill göra, ts, vet du bara själv.

För att kunna gå vidare från en otrohet behöver man stöd och full respekt från båda håll. Korten behöver komma upp på bordet och man behöver gemensamt komma fram till varför det hände och vad som krävs för att återfå förtroende och tillit.

Det är möjligt om man vill.

Men, ställ dina frågor nån annanstans än här är mitt tips.

Utan att mena något ont så är detta forum fyllt av människor som faktiskt inte kan hjälpa dig förutom om du önskar fördöma, dumpa, hata och fly.

Det kan du få hjälp med om du vill.

Lycka till!

Jag har aldrig tvivlat på att han inte älskar mig.. jag tror inte enbart otrohet handlar om sådant... skulle han inte älskar mig hade han väl lämnat mig för henne?

Jag tror inte han planerade att vara otrogen utan det bara hände. Så du menar att han kämpar med näbbar och klor för att vara med mig nu för att det är bekvämt och för allt behålla vårt ?liv? inte mig?

Skillnaden måste väl ändå vara att min man inte har någon älskarinna?