Hur ska vi kunna vara i en relation med alla barn?

Vi bor riktigt litet pga både bostadsbrist och ekonomi. Har en säng i vardagsrummet så att mina båda barn ska ha varsitt rum. Gick bra med inflytt av sambon eftersom han hade tid att komma och hälsa på korta stunder ett bra tag. Han är dessutom lugnet själv. Sambons barn kommer ju från annan ort och är jämngamla med mina barn så det är mycket svårare att de ska lära känna varandra "Lite försiktigt" eller fixa ännu mer folk på liten yta. De är ju dessutom just barn och därav har både energi och ljudnivå som gör det svårt.

Fjällstugan är bådas. Men skulle inte ge ens en bit ekonomiskt till att kunna köpa större. De bor gärna där när de kommer. Allt finns och det är enormt mysigt.

Till saken är nog också att han verkar sakna intresse att ha barnen mer än ett fåtal helger per år oavsett hur vi löser det. Han känner inte att vi borde köpa större eller att han kan köpa en egen lägenhet. Han tycker att det funkar bra. Problemet ligger hos mig och mina tankar på hur allt är och hur alla ska få det så bra som möjligt.

Ja kanske så, han kan säga såna saker men ser inte heller någon anledning till att han ska behöva flytta ut eller att vi ska försöka köpa något gemensamt boende. Jag har föreslagit båda dessa alternativ vid flera tillfällen.