Gjorde abort som jag ångrar så fruktansvärt

Hej,

Jag gjorde en abort i september som jag ångrar. Direkt efteråt insåg jag att gravidhormonerna gjorde mig knäpp och mer deprimerad/negativ. Jag har bearbetat detta mycket och nyligen börjat hantera det skapligt. Jag valde bort en graviditet och chansen till ett barn. Det är en förlust och jag kallar det att det var en misslyckad graviditet fast på ett annat sätt än ett missfall. Min kropp kanske hade klarat graviditeten, men mitt psyke svek mig. Men vi själva bestämmer när vi är redo att försöka igen. Jag har också lärt mig hur jag kan reagera av en graviditet, så förhoppningsvis kan jag hantera negativa tankar om det blir en nästa gång, vilket jag hoppas. Jag ville också bli gravid direkt efter, det var också hormoner. Barnlängtan har lagt sig något nu när kroppen stabiliserats. Har läst på massa om fosterutveckling för att försäkra mig om att embryot inte ?led? eller hade en själ. Det hjälpte också att prata med kurator på abortmottagningen. Vill du skriva privat så är jag öppen för det. Har också en fyraårig son.

Jag var också helt oförberedd psykiskt och fysiskt. Hade haft så mkt att tänka på att jag ?glömt? att förbereda mig på att få ett barn till och ett syskon till sonen. Vilket jag alltid velat ha men det kom lite för tidigt, tidpunkten var på många sätt fel för mig.

Sedan efter aborten så har min hjärna på något sätt ställt om sig och ifrågasatt hur jag prioriterade och vad som är viktigt i livet.

Jag drog i nödbromsen. Det är ju inte konstigt att vi i efterhand nu när vi har obegränsad tid att tänka så kommer vi på fler lösningar på saker som inte fungerade då. Men den tiden fanns ju inte innan aborten.

Jag tänker att vi är normala. Varannan svensk kvinna gör abort någon gång.

Några veckor efter aborten frågade min son om jag hade en bebis i magen. Det var jobbigt. Men kunde inte behålla bara för att ge min son ett syskon.

Aborten resulterade i att jag nu istället har börjat längta efter en bebis så på ett sätt är det ju ett första steg i rätt riktning inför ett nytt försök. Hade jag inte blivit oplanerat gravid hade det förmodligen dröjt längre innan jag tänkt tanken på syskon.

Jag kände också igen mig i det du skrev. Det fanns orsaker till beslutet om aborten som inte helt är lösta så jag känner mig tyvärr tvungen att ge det lite tid. Jag önskar att allt stämmer bättre och att vi är redo för nytt försök till sommaren.

Du med! Lycka till verkligen!

Hur är stödet från din partner?