Invandrare och problem

Det jag reagerar på är att likställa MENA med Sverige för 100 år sedan. Det är extremt okunnigt och ignorant.

 Är det inte bättre att du kolla själv än att spekulera? 

https://www.scb.se/contentassets/3efa242002d943e8bd57debe22cdad82/be0101-utrikes-fodda-kom-fland-2018.xlsx

I 171 av landets 290 kommuner är mindre än 10% av befolkningen födda utanför EU. 

Idag har både M och SD anslutit sig till socialdemokraternas linje att EBO är och har varit mycket skadligt för integrationen. Det är bra. Jag kan dock tycka att moderaterna kommer för lätt undan. M var ju med och instiftade denna lag som varit så skadlig för integrationen. 

 

Herregud. Mellanöstern och Afrika är i princip uteslutande klansamhällen med obefintlig/korrupt stat. Samhällen där religionen har en helt avgörande roll för ALLT. Oförätter klaras ut inom klanen. Att jämföra dessa samhällen med Sverigr 1919 är absurt. Läs tex utmärkta "Mellan klan och stat" av Per Brinkemo.

Tar man en stor andel människor från utpräglade klansamhällen och sätter dem i världens mest individualiserade och sekuläriserande länder är det som att förvara krutet vid kaminen.

Jag tänker att man som nyanländ blir placerad i en kommun kort och gott utdelas man en boendeort, 
Jag vet inte vem som ska göra det men kanske invandrarverket.
När man har fått sitt uppehållstillstånd och är självförsörjande är man självklart fri att flytta i och utanför landet precis som alla andra.
Men så länge man lever på andras pengar får man lov att finna sig i andras villkor.

Jag kan inte lika bra jämföra med hur det var i Sverige förut för att jag själv är invandrare, från Tyskland. Jag har exempel därifrån - då kommer folk förstås att säga att det inte var så i Sverige - men det skiljer sig mest i detaljer.

Ett exempel som jag tycker var illa, var att kvinnor i Tyskland inte fick arbeta utan sin mans tillåtelse fram till 1977. Jag och min syster är födda på 60-talet. Min mamma hade kämpat hårt för att få en utbildning direkt efter kriget. Hennes föräldrar hade inte stöttat henne i detta, de tyckte det var helt onödigt. Min pappa tyckte dock att hans fru inte skulle behöva arbeta, och att det var bättre att ha ett trevligt hem och att hon skulle ha tid för barnen. Han menade inte illa, han var en genomsnäll man. Men hon blev deprimerad och dessutom försökte hon detaljstyra allas liv, för att hon hade tråkigt. Och han fattade aldrig att det var därför (inte bara därför säkert, det finns ju alltid fler orsaker), tills hon började bli dement och bara vräkte ur sig detta. Min pappa blev jätte-chockad förstås och syrran och jag förstod först då att hon inte hade varit lat och omotiverad att jobba, som vi hade trott. Poängen är: Det var något stort som kunde hindra en kvinna från att leva sitt liv som hon ville.

Yngre människor tror ofta att det har varit så jämställd i Europa och i västvärlden länge, men det har hänt mycket på kort tid. Så det är inte så länge sedan som det var ganska annorlunda.

Jo, jag vet, jag har ju svenska svärföräldrar. Två par, då jag är gift för andra gången. Min nuvarande svärmor är dock väldigt smart och flexibel, så hon är inte fast i gamla vanor så mycket. Men från mina förra svärföräldrar har jag hört några lite gammaldags åsikter också. 

Det tror du själv inte på, eller gör du kanske det ändå? 

Det är trams i alla fall. Sanningen är att det inte är så lätt att skicka tillbaka dem. det är ju inte som om de bara åker tillbaka. Antigen går de under jorden, eller på åker dem ut och in, eller så använder de sig av varenda knep som finns för att fördröja. 

Det är INTE sant att man inte avvisar dem. 

Ja, det är ännu en grej. Nu tänkte jag bara så långt som att skicka iväg dem. Men det kan ju också vara så ibland att man just inte skickar iväg dem för att man vet att hemländerna inte tar emot dem. 

Ja, och det är väl ganska uppenbar att det är det vettigaste. 

Ja, precis. Det hänger på att skapa relationer egentligen. Det kan förändra situationen ganska mycket, men det måste vara rätt grejer också. Ibland provar man något som man trodde skulle ge mycket och så funkar det inte alls. Man får lära sig av såna misstag. Helst bör man fråga en eller några som bor där och som vet hur folk reagerar, vad de kan tänkas nappa på. 

Överhuvudtaget så är ju invandrare som är väl integrerade här en bra resurs för att lyckas integrera nya. Ge dem såna jobb - de som är intresserade av sånt arbete! Folk litar mer på sina landsmän och de vet också vilka hinder som kan finnas och hur man tar sig runt dem.

Okej, du tänker mer praktiskt här. Jo, det kan ju ge några jobb. Även de som inte kan språket. Sedan vore det förstås viktigt att de lär sig svenska också.

Jag tänkte främst på att man skulle kunna anställa några väl-integrerade invandrare som kan systemet här, som kanske har utbildning som socionom eller jurist t.ex. i kommunerna just för att lära sina landsmän hur saker och ting fungerar i Sverige. T.ex. så att man gör någon kortare sådan info-föreläsning på platser dit de ändå går. T.ex. arbetsförmedlingen eller moské (där det finns). Och att man pratar om någon grej, inte någon allmän blandning. T.ex. hur startar man eget i Sverige?  Vad måste man veta om arbetslivet?  Skola och förskola i Sverige?

Skoj att se sanningen komma fram här och där! Läste detta idag (ska bli skoj att se hur ni vänsterfolk försvarar det!):
- Jag jobbade på Migrationsverket i 29 år. De sista åren jobbade jag med att återkalla uppehållstillstånd för människor som inte bor här och som inte har någon som helst rätt att ta del av vårt ?välfärdssamhälle? om vi nu kan kalla det idag. Sista åren var vi 2 som jobbade med dessa ärenden och när min kollega slutade var det bara jag. Jag hade jättebra kontakt med FK (kontrollgruppen), SKV,SÄPO,CSN m fl myndigheter. Så mycket fusk. Människor som kom hit och som reste hem så fort dom fått tillstånd med våra bidrag intakta. Människor som bodde i 40 kvm delade på nästan 100 pers för att behålla bidrag. Människor som lånade hur mycket för studier som helst och sedan drar härifrån till länder dom kom ifrån där det aldrig går att få tag på dom eftersom det inte ens finns postadresser, t ex Somalia, Afghanistan och Irak. Hörde av personal på svenska ambassaderna i Abu Dhabi och Dubai att dom ?stackars? syrierna som kom hit hade välbetalda jobb i deras länder, bodde superfint i flotta områden. Gick att leva ännu flottare med våra bidrag. Pensioner betalas ut till människor som inte gjort ett handtag här. Efterlevandepensioner till barn (upp till 22 år) vars föräldrar sägs ha avlidit. Upp till över 70000:- trots att förälder/föräldrarna aldrig satt sin fot här och trots att det inte ens finns dödsintyg. Ingen har blivit återbetalningsskyldig när förälder/föräldrarna återuppstått???!!!!! Ja, det här är en bråkdel av mitt liv som beslutsfattare på rättsavdelningen på Migrationsverket. Läs och begrunda ni som orkar. Glad att jag gick i förtidspension."

Pratas om integration men hur många tror ni är intresserade av att integreras?
Och vad händer med alla dessa människor?

Det är det vi ser ni i varenda utanförskapsområde.
Människor som kommer hit tar med sig sina seder, traditioner, kvinnosyn och så vidare.

Att kliva in på svensk mark innebär inte att man antar svenskt levnadssätt.

Bara av ren nyfikenhet hur/ varför kom du hit, flykting?
Du råkar inte bo i ett av "utanförskapsområdena"?

Du bör nog läsa texten en gång till. Hen är svensk bosatt i annat land. 

Jag är också en svensk som är bosatt utomlands och försöker så gott som möjligt anta deras levnadssätt, seder och traditioner. Inte för att det krävs, utan för att jag gärna vill bli integrerad och en del av deras befolkning. Om man vill bli en del av gemenskapen får man försöka passa in, så är det ju i många andra situationer med (ex arbeten m.m).

Det betyder att du är integrerad - inte assimilerad. Du har rätt till dina egna värderingar och traditioner så länge du respekterar lagar och andras rätt till sina värderingar och traditioner. 

Många av kantspelarna här förstår tyvärr inte skillnaden mellan integration och assimilation.

Hur tycker du att vardagslivet fungerar när du inte talar det lokala språket?

Själv har jag känt att livskvalitén blivit lidande då jag inte talat det lokala språket. Det även när jag haft tillräckliga språkkunskaper för att till nöds kunna göra mig förstådd.