Det är ungefär lika lätt som att förstå hur det funkar i huvudet på den som stannar.
Men Har man t ex växt upp när den sortens beteende har funnits blir det något naturligt och acceptabelt.
Vidare, känner man sig underlägsen när det gäller andra konfliktlösningsmetodet tar man till det som funkar.
Ang. att stanna; där finns ju en del att läsa om normaliseringsprocessen.
Tycker inte det är svårt att förstå att man stannar om man upplever att man inte har någonstans att ta vägen t ex. Dessutom; den icke misshandlande, som agerar mer förnuftigt fortsätter nog hoppas att det till slut ska gå att nå fram till partnern.
Tycker bara det är så konstigt att man väljer bråk när man kan välja att inte bråka :-/
Typ, varför höja rösten istället för att tala i normal samtalston?
Mjo, jag förstår det, men samtidigt så funkar det ju inte? Man når ju inget samförstånd, kommer ingen vart, vet (?) att man ?löst? konflikten genom att hota och kränka...?