Kvinnor, gillar ni när en okänd man kommer fram till er och frågar ut er?

Visa att du har grundläggande social kompetens så alternativ 3 är nog bäst. Ställ öppna frågor, säg något neutralt om omgivningen, prata ungefär som du skulle bytt några ord med grannen, så här inledande på samma sätt som du skulle bytt några ord med en kille när du står och väntar på bussen. 

Tänk på att som kvinna så är man alltid, alltid försiktig. Man vet att om man är normalt trevlig, som man skulle vara mot en kvinna, så tolkar vissa män att man är intresserad av en relation/dejt/sex. Därför svarar vi ofta kort och avvisande, framförallt så vet vi att vi inte bör le.

Jag skulle undra varför du tror att jag hittar där, om jag inte har kläder eller namnskylt som säger det. Sedan skulle jag undra varför du frågar just mig, är det för att jag är kvinna och du förutsätter att vi kvinnor gärna hjälper en vilsen man?

Din andra fråga, alltför intimt, alltför snart. Om vi har sett varandra i butiken 5-6 gånger, nickat en hälsning till varandra, sedan sagt hej 5-6 gånger, då kanske jag presenterar mig eller du presenterar dig själv. Nu är vi inte okända för varandra, nu kan du fråga den sjunde gången vi säger hej,  vill ta en kopp kaffe med dig. Allt under förutsättning att jag nickat vänligt och sagt hej vänligt utan panik i blicken sökande efter närmsta utgång. 

Att någon okänd tar kontakt i offentlig miljö känns ofta obehagligt för kvinnor. Föreslår att du istället börjar en matlagningskurs, lär dig dansa tango, skaffa hund och gå dressyrkurs, börja sjunga i kör, lär dig italienska, börja i en bokcirkel. Det är inte säkert att det är någon singelkvinna i lämplig ålder där. Men deltagarna har döttrar, systrar, kollegor, vänner. Genom ett sånt nätverk är chanserna större att du träffar någon, större chans att någon säger jag för deras mamma, syster, kollega, vän känner redan dig. Känns tryggare helt enkelt.