Ni som själva har barn och läser denna tråden, tänk hur det skulle vara för er att gå igenom detta. Att först få 3 anmälningar på er med ordentliga falska anklagelser och lögner som i sin tur går till utredning. Ni får komma på möten på deras kontor, vara med om hembesök, att dom kontaktar nära och kära + dagis osv, att ni tackar ja till ett utredningshem, åker ner dit frivilligt och stannar där 8 veckor tillsammans och 1 vecka vardera där du är ensam med barnen själva medans den andre åker hem, att sedan få åka hem hela familjen och fortsätta med att ta emot hjälpen, ändringarna och allt som vi fått hjälp och tips om på utredningshemmet, att sedan få vara med på ett möte 3 dagar efter att ni kommit hem och få två val på ett papper, sen komma hem och behöva välja emellan familjehem eller fajtas i en rättegång, att sedan välja SoL för att det är det bästa för dina barn och invänta att socialen letar upp ett familjehem, börja små tjafsa då vi inte kommer överens med placering inom nätverket, vilket påverkar detta till att socialen istället ansöker om LVU, gå och vara orolig i flera dagar och sen få reda på att politikerna valt LVU och att ni måste genomgå en rättslig process, att bli nekad ifrån vänner och familj + dagis att barnen ej kan vara där och att du inte får närvara på rättegången, din partner åker ensam till rätten medans du blir uppringd på telefonen och få svara på så hårda frågor att du bryter ihop för att du vill barnens bästa men känner dig värdelös inombords och sedan förbereda sig för vad rätten ska välja då beslutet fattar och att ni även ska förbereda er för att barnen ska flytta till någon ni inte ens känner...
Läs igenom det så förstår ni vilket helvete vi fått gå igenom detta år och hur jobbigt det är för ALLA i familjen och inte bara oss! :'(
