Oj. Vad säger man till det stackars barn som både måste flytta hemmifrån och samtidigt skiljas från syskonen som får bo tillsammans. Stackars barn :( Måste ju kännas förfärligt för henne. Så synd att de inte kunde komma tillsammans till sin faster istället.
Hur gammal är flickan?
Mitt hjärta blöder verkligen för er, jag vet hur det känns när sängen/sängarna står där tomma efter flytt.
Varför bedömde socialen att fastern till barnen inte var lämplig som familjehem? Hon hade väl kunnat ta emot alla tre?
Då är barnens platser på dagis avslutade också eftersom dom ska byta förskola när dom flyttat. Känns overkligt och konstigt men både vi och socialen tyckte att det var bättre för barnen att få vara denna sista veckan innan dom flyttar! :'(
Hej ts! Vilken jobbig situation ni har hamnat i. Har du/ni fler barn? Jag tyckte du skrev att du hade 5 barn?
Hur gamla är dina äldre två söner? Bor de också hos er?
Men de barnen har inte varit föremål för några insatser?
Inte nu heller?
Du får förlåta men detta är jättesvårt att greppa...
Nej, det är vidrigt... jag tror jag grät ett badkar med tårar.
Även om jag, som du, inser att det är för det bästa.
Och sen undrar jag... tycker du verkligen innerst inne att det är för barnen bästa att flytta från er?
Självklart så vill ingen förälder lämna bort sitt/sina barn till någon annan, men när man måste göra det pga olika anledningar, så vill man ju barnens bästa och att dom ska få komma till en familj som kan ge dom allt dom behöver tills man själv ändrat på det som t ex socialen vill se ändring på och tar hjälp osv.
Om ni själv skulle vara med om en sån här sak så skulle ni nog själva förstå hur ont i hjärtat det gör när man snart vet att barnen kommer att flytta :'(
TS, det är nog detta som inte riktigt märks i det du skriver. Du verkar inte riktigt reflektera över att dina väldigt små barn blir separerade och placerade på oviss tid hos främlingar. Du verkar inte fatta att vad du än känner i detta så är det 100 ggr värre för dem. Du verkar inte riktigt kunna förklara vad det är du måste ändra på eller hur du ska göra det. Du verkar lite känslomässigt frånkopplad ja. Får du någon hjälp av socialtjänsten med detta? För om det är vad de anser vara det stora problemet så är det ju faktiskt rätt svårt att bli mer känslomässigt bunden till barnen när du inte kommer ha dem hos dig. Har ni kommit överens om något umgängesschema?