LVU efter rättegång - vad händer?

Jag vill inte gå in närmare på vilka brister det är då jag inte vill fortsätta att få elaka kommentarer där det står vilken dålig mamma eller föräldrar vi är osv. Det var en del som vi hade brister i men mycket av det ändrades under utredningshemmets tid men även en del när vi kom hem och resten jobbar vi med för fullt.

Ja jag vet att jag hade svårt att öppna mig för nya människor och kunna lita på dom osv. Och det är ju inte så att jag inte kan mysa eller trösta mina barn, utan det har varit ibland att dom t ex hellre går till deras pappa för att bli tröstade eller hellre till mig istället för deras pappa osv. Men jag har iaf tagit hjälp för det!

Det är att jag inte riktigt får den hör känslomässiga kontakten med mina barn när dom t ex behöver tröstas, eller när dom protesterar och man säger ifrån, eller när dom bråkat osv. Men jag jobbar stenhårt på det där och det har blivit enormt mycket bättre. Den infon står i utredningspappren att det blivit bättre och att jag sökt hjälp för det osv. Svårt att förklara såhär på skrift

Okej ja vi får väl se vad socialen säger om det där

Jo vi har pratat om det med våran advokat och vi kommer att överklaga om dom väljer LVU. Kommer då lägga upp bevisen vi har som t ex mejlkonversationer med socialen, som bevisar att vi varit villiga till att barnen ska placeras på ett fosterhem osv

Hon la fram väldigt mycket i rätten redan i torsdags, precis som min sambos advokat men hon verkade inre behöva mejlen, för jag pratade med henne i telefon och över mig innan rättegången och sa att jag hade bevis på mejl att vi godkänner fosterhem osv men hon sa att hon redan hade allt hon behövde, så varför hon inte använde dom i rätten, vet inte jag! Men hon sa att vi kan lägga fram bevisen om vi överklagar om dom nu väljer LVU.

Men enligt henne så sa hon att vi borde ha en positiv chans att vinna denna rättegång och det känns som att vi fick fram mycket även om socialen och dom yrkade på LVU och enligt advokaten så sa hon att socialen fortfarande yrkade på lVU i rätten och att dom hade sagt att det var för att dom inte trodde på att vi skulle sköta möten, umgänge, telefonkontakt osv. Detta skrev advokaten i ett mejl när jag frågade lite mer om själva rättegången och sambon har också sagt mycket saker.

Våra advokater la fram väldigt mycket på rättegången och tog upp t ex att vi aldrig har motarbetat socialen, utan att vi tacksamt har tagit emot hjälp, att vi åkte självmant ner till utredningshemmet, var där i 8 veckor och tog emot hjälp + att vi ändrade mycket på oss och det står även i dokumentationen, att vi varit villiga till placering och vård i fosterhem osv. Jag hade mitt förhör i telefonen. Advokaten ringde först upp mig på telefonen och frågade om rätten fick ställa frågor till mig och jag svarade ja. Hon berättade även att socialen hittat 2 fosterhem åt barnen och det accepterade vi också! Senare så ringde rätten upp och jag fick svara på en massa frågor i 23 minuter och 16 sekunder. Sen frågade dom om jag ville fortsätta att vara kvar i luren men då påpekade andra i bakgrunden att det vore bättre om jag skötte om barnen så du la vi på när mitt förhör var klart.

T ex barnens advokat ställde idiotiska frågor för att vända och vrida på alla frågor och det kändes som att hon ville krossa mig men jag svarade sanningsenligt på varje fråga, vilket advokaterna tyckte var riktigt bra och att vi gjort bra intryck i rätten. Jag grät också i telefonen nån gång men det var för att dom frågade lite om min bakgrund och saker som hänt + att all oro jag haft inför rättegången, fick mig att tillslut släppa allt och bara gråta men rätten förstod och lät mig lugna mig lite och sen fortsatte jag berätta och till er som troligen kommer att säga att jag sabbade allting igenom att gråta, så förstår ni nog inte vad en förälder går igenom i något sånt här och då har ni inga känslor. Alla människor måste få gråta ibland oavsett om det ser fel ut i andras ögon!

Nej jag ser absolut inga fel i att gråta och visa sina känslor, för man älskar ju sina barn och vill dom det bästa och det tror jag att dom flesta skulle känna om ni var i samma läge som jag är i just nu. Sen har jag hört av många och även sockärringar, att man är en dålig mamma, vekling, deprimerad kossa osv så fort man gråter osv. Men jag tycker att det är en sida hos någon som har känslor, att man kan gråta för att vissa att det man pratar om, faktiskt känns i hjärtat osv. Ja hoppas ni förstår!

Nämen exakt, det är inte fel att visa känslor och få gråta när man pratar om något som verkligen är tufft för en, för just under rättegångstiden så hade jag varit väldigt orolig och ledsen pga att jag inte kunde närvara på rätten men jag är glad att dom ringde upp mig så att jag iaf kunde närvara i telefon och få säga mitt även om det gjorde ont i hjärtat, för dom ställde ofta frågor som kändes som att dom villa krossa mig och att jag skulle visa mig svag osv. Nej det är tuffare än ni tror...

Okej hur menar du nu? Ursäkta, men är inte så duktig på vad allt betyder hehe

Jag kan inte hjälpa att hon inte så att hon ville visa dom mejlen när jag nämnde dom för henne, eller hur? Jag sa tydligt till henne att jag har alla papper och mejl sparade som vi kunde visa i rätten men advokaten tyckte redan att hon hade allt vad hon behövde för att föra min talan, så jag kan inte ta skulden för hennes bra nu eller varför hon hellre ville visa bevisen om en överklagan görs :/

Dom fanns iaf inte i dokumentationen vi fått ifrån rätten innan rättegången och advokaten nämnde inget om det heller