Min partner är en bezzerwizzer!
(Ber om ursäkt på förhand för ett långt inlägg)
Min kille och jag har varit tillsammans i ungefär 5 år. Vi är i 20 års åldern båda två, bor tillsammans och har gjort det i 4 år, pluggar på universitet/högskola båda två, har ett husdjur ihop och förlovade oss i somras. Han är underbar på många sätt; han skulle inte välja någon annan tjej framför mig, ser verkligen en framtid med mig som involverar barn, fint hus, fina bilar, resor osv. Han är en stabil, väldigt skötsam kille med toppbetyg i skolan och är extremt allmänbildad. Låter som prins charming eller hur?
Men... han är en sån jäkla bezzerwizzer!!
Jag kan inte ens räkna hur många gånger om dagen jag får höra fakta om något som för mig är helt ointressant. Jag kan heller inte ens räkna hur många gånger det har blivit tjafs mellan oss om så himla onödiga saker på grund av detta. Jag brukar bekräfta honom när han känner behov av att hålla föredrag om varför getingar är randiga eller hur en motor fungerar. Om jag skulle komma med ett motargument, så har han 20 argument om varför mitt argument är helt idiotiskt.
Börjar ni ana varför jag skriver detta?
Det är som att han behöver få bekräftelse på att han är smart hela tiden. Och han har inga som helst problem med att få mig att verka totalt korkad för att själv må bättre. Oftast brukar det spåra ur när vi börjar tjafsa om skitsaker. Han blir arg och idiotförklarar mig för att han måste ha rätt till varje pris, jag försvarar mig då jag blir så himla ledsen och sårad när han trycker ner mig (han tycker ju dock inte att han är nedvärderande på något sätt). Det har till och med varit tillfällen då han har idiotförklarat mig på mitt egna område (medicin) och ifrågasatt hurvida forskarna och läkarna som föreläser för mig verkligen kan så mycket. Han läser om motorer...
Nackdelen med mig när det blir tjafs mellan oss är att jag kan uttrycka dessa känslor genom att bli aggressiv istället. Jag skriker och gråter och kastar saker omkring mig medan han oftast fortsätter att idiotförklara mig med en hyfsat lugn ton. Vilket gör mig ännu mer arg. Min ilska får mig att totalt tappa tråden emellanåt och till slut kan jag inte ens minnas varför jag beter mig som jag gör. Det får mig att känna mig som ett totalt psykfall och han använder även det emot mig för att vinna bråket. Det slutar alltid med att jag får be om ursäkt först och tvinga honom att be om ursäkt så att vi kan avsluta bråket då det inte leder någonvart.
Jag har tagit upp detta med honom många gånger. Att jag blir ledsen när han nedvärderar mig på det viset. Jag vet att jag är smart, kanske inte lika allmänbildad som han är, men jag är duktig på saker som verkligen intresserar mig, till exempel medicin. Han säger att han vet om att han är en bezzerwizzer och kan inte hjälpa det. Det värsta är att han inte bara beter sig så här mot mig. Han är sån mot sin familj och sina vänner också. Jag skäms så mycket när han är sån. Jag får oftast ursäkta hans beteende till hans kompisar om vi umgås allihop då jag vet att de också stör sig på det och blir ledsna.
Vad ska jag göra? Jag kan inte leva i ett förhållande där jag hela tiden känner mig nedtryckt. Samtidigt vill jag inte lämna honom. Han är mitt allt.