• Anonym (Orolig anhörig)

    Alkoholmissbruk - några frågor

    Jag undrar några saker angående en närstående vars f d sambo varit alkoholist sedan tonåren (idag 45). De har två barn som jag står nära och bryr mig om - barnen är sju och nio. Föräldrarna har sedan separationen i juni 2018 delad vårdnad med boende varannan vecka.

    Detta funkar emellertid dåligt då mamman får frekventa återfall. I somras ledde det till inläggning för avgiftning + remiss till psyket där hon blev kvar i en vecka. Sjukhuset skickade en orosanmälan till soc och då skolan och polisen (som tidigare ryckt ut i samband med fylla) tidigare också gjort det blev det utredning.

    Utredningen ledde fram till att mamman skulle ta en medicin som dämpar suget efter alkohol samt blåsa i en apparat (previct) flera ggr om dagen. Dock skrevs den ut på prov i tre månader varefter mamman valde att lämna tillbaka den.

    Nu dricker hon igen och är ganska illa däran. Barnen har inte kunnat bo där på en månad.

    Soc säger att utredningen är avslutad, och för att en ny ska kunna inledas måste tre orosanmälningar till inkomma.

    Ansvarig handläggare säger också att all behandling förutom tvångsvård är frivillig och att ingen kan tvinga någon att blåsa i en apparat eller lämna blodprover för att bevisa att hon är nykter. Enda möjligheten att kräva det är att pappan får ensam vårdnad för då kan han kräva att mamman bevisar att hon är nykter för att få träffa sina barn.

    Jag antar att de på socialen vet vad de talar om.

    Dock undrar jag...om en människa trots upprepade försök slutar med all behandling (terapi, antabus, Peth-tester på VC, medicin som ska dämpa suget), trots risken att förlora vårdnaden om sina barn och trots att hon tidigare förlorat jobbet pga sitt missbruk och förstört flera förhållanden pga det, ändå får återfall gång på gång, är det bara alkohol det handlar om...det jag menar är: kan suget vara så starkt att man bokstavligt talat är beredd att offra allt bara för att få dricka igen? Jag dömer ingen, vill bara försöka förstå drivkrafterna bakom en sådan människas beteende. Trots allt är de barnens mamma och de börjar bli stora nog att förstå att deras mamma inte är som andra och att hon ibland väljer att dricka när hon skulle ha hand om dem. Vid ett tillfälle kom hon berusad till skolan som gjorde en orosanmälan till soc. 

    Jag är orolig över hur det kommer att påverka barnen framöver om de får intrycket att deras mamma valt bort dem eller älskar spriten mer än dem...

  • Svar på tråden Alkoholmissbruk - några frågor
  • Anonym (fd)

    "det jag menar är: kan suget vara så starkt att man bokstavligt talat är beredd att offra allt bara för att få dricka igen? Jag dömer ingen, vill bara försöka förstå drivkrafterna bakom en sådan människas beteende."

    Svaret är JA. Det tar över personen fullständigt och bestämmer när det är dags att dricka igen.

    Det är därför man alltid ska vända sig till sjukvården och som anhörig vända andra kinden till, som det heter.

  • Anonym (me)

    Svaret på din fråga är kort och gott JA, drivkraften bakom ett beroende kan vara så innerligt starkt så trots att personen vet vilka förödande konsekvenser det kan få så tar beroendet över. 

    Många gånger kan ju ett missbruk bottna i en självmedicinering för att hantera ångest och då får ju den biten av det behandlas också så att det finns andra hjälpmedel att ta till för att hantera ångesten än alkoholen.

  • Anonym (..)

    Låter väldigt konstigt att socialtjänsten måste få in just tre anmälningar för att det ska startas en utredning. Dricker hon när barnen är närvarande? Väldigt konstigt att inget görs isf.

  • Anonym (Orolig anhörig)

    Ja, hon har ett flertal gånger druckit när barnen bott hos henne. Pappan eller mor- och farföräldrar har då fått rycka ut. Hon har flera ggr avböjt att bli körd till akuten och i stället avgiftat sig själv hemma vilket jag tycker låter farligt. Men hon är livrädd för att hamna i några register...

    På socialen säger de att barnens säkerhet är det de tittar på. Då de har ett nätverk omkring sig med pappa och mor- och farföräldrar på nära håll anses de ha ett betryggande nätverk och i och med det krävs inga åtgärder.

    Och ja, tydligen är det så att tre orosanmälningar krävs för att utredning ska inledas, och är en utredning avslutad öppnas den inte på nytt även om personen börjar dricka igen.

    Tack för era kommenterar om hur starkt suget kan vara...det går nog inte att förstå om man inte varit där själv. 

  • Anonym (A)
    Anonym (me) skrev 2019-11-08 12:48:24 följande:
    Svaret på din fråga är kort och gott JA, drivkraften bakom ett beroende kan vara så innerligt starkt så trots att personen vet vilka förödande konsekvenser det kan få så tar beroendet över. 

    Många gånger kan ju ett missbruk bottna i en självmedicinering för att hantera ångest och då får ju den biten av det behandlas också så att det finns andra hjälpmedel att ta till för att hantera ångesten än alkoholen.
    Håller med
  • Anonym ((stackars barn))

    Den här mamman bör inte få ha vårdnaden om sina barn. Otryggt för barnen. Har själv växt upp med en missbrukande mamma. Snäll men frånvarande mentalt pga missbruket. Fick ta hand om henne även som mycket liten. Pappan bör ha vårdnaden och mamman umgängesrätt men bara tillsamman med annan vuxen. Eller om någon kan bo tillsammans med mamman och barnen när hon har hand om dem.

  • Anonym (B12)
    Anonym (Orolig anhörig) skrev 2019-11-08 12:06:06 följande:

    Ansvarig handläggare säger också att all behandling förutom tvångsvård är frivillig och att ingen kan tvinga någon att blåsa i en apparat eller lämna blodprover för att bevisa att hon är nykter. Enda möjligheten att kräva det är att pappan får ensam vårdnad för då kan han kräva att mamman bevisar att hon är nykter för att få träffa sina barn.


    Känner igen din berättelse, mitt bonusbarn har en mamma som dricker, skadar sig själv och lever ett allmänt destruktivt liv.. vi ar fått rycka ut fleratlet gånger.. Det är konstigt de du skriver ovan här att den andra föräldern måste vara den som tar steget och ställer krav för umgänge. Jag upplever att min sambo i alla fall skyddar sitt ex för vad han tror är barnets skull, han är så orolig att barnet ska förlora sin mamma och ser inte riskerna riktigt på allvar. Han är nog mer rädd att mamman ska supa ihjäl sig/ ta livet av sig, om hon skulle bli av med vårdnaden, än att barnet far illa. Jag förstår att han känner sig orolig, den oron är i detta fallet helt befogad. Men tycker det är helt sjukt att han ska stå med det ansvaret att vara den som tar beslutet att ta barnet från mamman med allt va de innebär.. Han tycker jag att socialen och samhället skulle ha större makt. Har gjorts flertalet anmälningar tidigare men nu i veckan kom det in en anmälan som socialen verkar ta på mycket större allvar än dom tidigare och de bestämde direkt att starta en utredning... Det är bra men känner mig skeptiskt.. är så rädd för att dom bara ska bolla över allt ansvar på min sambo och säga att så länge han räddar upp situationen gång på gång så är det ingen fara för barnet..
Svar på tråden Alkoholmissbruk - några frågor