Jag och sambon har försökt 1 år på egen hand, undersökt oss och vi har enl läkaren goda prognoser att bli gravida i framtiden. Oförklarlig barnlöshet där det inte hittas något "fel". Läkaren har nu skrivit en remiss till Akademiska i Uppsala och nu börjar väntan....
Är det fler som väntar på ivf? Hur lång väntetid har/hade ni? Vad händer egentligen när det är ens tur och hur fort går det sen?
Hej! Menar du på det första mötet innan man fått en remiss till IVF eller mötet man blir kallad till efter att remissen skickas? Vad jag vet så är det inga "lämplighetsfrågor" som ställs, de vill att man ska bo på samma adress och att den ena personen ej fått egna barn så tror jag de är nöjda, om jag inte missförstått din fråga
Vi ska inte få IVF. Utan insemination med donerade spermier. Jag har barn sen innan å de va helt ok. Min sambo kan inte få barn. Därav detta ingrepp. Ja Vi ska på första mötet nu efter att fått svar från remissen vi själva sökte. Trodde de skulle ställa frågor om uppväxt och sånt :) som du skrev, lämplighets frågor :) om man blir godkänd. Hur länge kan de ta innan vi blir inseminerade. ?
Jag är relativt nybörjare på hela grejen, vet tyvärr inte så mycket vad som gäller vid en insemination med donerade spermier.
Spännande att snart få gå på första mötet! Där får ni säkert svar på alla era frågor så får vi hålla tummarna för att det går snabbt att sätta igång med behandlingen sen.
Hej .
Jag fick reda på häromdagen att jag och min sambo inte kan få barn utan hjälp. Vi väntar nu på att bli godkända och sedan börja med Ivf. Känns otroligt tufft och skulle verkligen vilja prata med någon som går igenom samma sak.
Hur mår ni i samma situation och hur mår er partner?
Jag blev totalt knäckt när jag fick veta att det inte gick på naturlig väg och kände att nu är det kört. Men samtidigt när det hade sjunkigt in känner jag viss lättnad. Nu förstår jag varför det inte har gått under de år som vi försökt.
Just nu är det mest pirrigt och nervöst skulle jag säga. Min sambo är betydligt mer chill och känner inte riktigt samma stress då han redan har 2 barn. Kan tänka mig att det är annorlunda om ens partner inte har det.
Hej .
Jag fick reda på häromdagen att jag och min sambo inte kan få barn utan hjälp. Vi väntar nu på att bli godkända och sedan börja med Ivf. Känns otroligt tufft och skulle verkligen vilja prata med någon som går igenom samma sak.
Hur mår ni i samma situation och hur mår er partner?
Jag blev totalt knäckt när jag fick veta att det inte gick på naturlig väg och kände att nu är det kört. Men samtidigt när det hade sjunkigt in känner jag viss lättnad. Nu förstår jag varför det inte har gått under de år som vi försökt.
Just nu är det mest pirrigt och nervöst skulle jag säga. Min sambo är betydligt mer chill och känner inte riktigt samma stress då han redan har 2 barn. Kan tänka mig att det är annorlunda om ens partner inte har det.
För våran del är min parners sperma produktion för låg för att kunna befrukta mig naturligt, finns 2,5 miljoner man ska ha mellan 15-250 miljoner övrigt är rörlighet och annat bra ! Läkaren säger att endast krävs en och vi har bra chanser med Ivf. Vi väntar på brevet med godkännande från landstingrt sen har jag hört att det är månad väntetid i Stockholm.
Tror ni jag kan ringa till någon klinik och ställa mig i kö redan nu?
Min partner är som era inte så stressad, han är en väldigt lugn person... ibland för lugn kan jag tycka som lätt stressar upp mig och tänker det värsta.
Oddsen är ju bra för ivf så håller tummarna och tänker att nu är det väl äntligen våran tid och eran såklart!
För våran del är min parners sperma produktion för låg för att kunna befrukta mig naturligt, finns 2,5 miljoner man ska ha mellan 15-250 miljoner övrigt är rörlighet och annat bra ! Läkaren säger att endast krävs en och vi har bra chanser med Ivf. Vi väntar på brevet med godkännande från landstingrt sen har jag hört att det är månad väntetid i Stockholm.
Tror ni jag kan ringa till någon klinik och ställa mig i kö redan nu?
Min partner är som era inte så stressad, han är en väldigt lugn person... ibland för lugn kan jag tycka som lätt stressar upp mig och tänker det värsta.
Oddsen är ju bra för ivf så håller tummarna och tänker att nu är det väl äntligen våran tid och eran såklart!
Jag ringde till Akademiska (dit vår remiss skickades) och frågade ang kötid och gick svar ca 4 veckor innan vi blir kallade till första mötet. Du borde kunna ringa och kolla du med. Man blir helt galen av väntan.....
Tack för tipset. Jag vet väntan är så jobbig vill också sätta i gång nu på en gång. Jag får i väntan på att det ska dra igång sätta upp mål och försöker skapa bästa förutsättningar inför ivf och försöka hålla min träning regelbundet samt stärka upp rygg för att förberedda mig på att bära ett barn. Tänk den känslan ????
Är ni orolig för att vara borta från jobbet mycket? Ska man berätta för sin arbetsgivare? Hur gör ni ?