Vad jobbigt för bonusdottern att hela tiden känna sig missnöjd. Om jag var du hade jag varit mycket missnöjd med min partner som inte lyckats få sin egen dotter att känna sig som en del av familjen.
Bonusdottern är ett barn, blir konstigt att skylla hela hebbes beteende på henne. Försök se varför det blivit som det blivit, hennes pappa och du skulle behöva hitta nya strategier för hur ni ska hantera situationen.
Hae du funderar på varför bonusdottern beter sig som hon gör? Hon verkar ju inte må bra! Inget barn som mår bra är ständigt sur, drar sig undan osv.
Det är hennes föräldrars ansvar att se till att hon mår bra. Du har ett ansvar att stötta hennes pappa i detta och behandla henne väl.
Hon verkar inte fått hjälp att hantera föräldrarnas separation. Hon verkar känna sig undanskuffad (om man ser till hur hon betedde sig på dopet). Hur bemöter hennes föräldrar hennes beteende? Hur hjälper de henne att hantera sin vardag?
Du beklagar sig över hur hemsk din bonusdottern är när du nog borde beklaga sig på din partners brist på förmåga att hjälpa sitt barn!
Jag kanske upplever hennes surhet och missnöje mest eftersom det verkar vara jag som lockar fram det. Pappan hävdar å det bestämdaste att hon är glad och sprallig för det mesta och att surheten kan bero på åldern.
Jag tror ju också att hon har problem med att hennes mamma och pappa inte bor tillsammans och att det blir extra smärtsamt när hon ser sin pappa vara lycklig med mig. Men hon var 3 år när de flyttade isär. Har fått intrycket att hennes mamma inte har gått vidare från det dock..