• KajsaMia

    Ta steget till utredning

    Hej! Jag hoppas på att jag också ska vara en av dem som börjat om några månader/veckor... :) Det känns lite som en stor steg att börja utredningen samt lite stressigt... Därför har jag lite frågor. Hur länge brukar man vänta från att man skickar egenremiss till att utredningen börjar? Eller hur är det i början, man bokar bara tid hos sin gyn och får papper att fylla i och skicka vidare? Var det långa köer i våra län? Gick ni alla på utredningen via landstinget eller är det någon som kör privat? 

    Lycka till till er alla:)

  • KajsaMia
    Evelinaaan skrev 2019-12-29 20:01:04 följande:
    Vi kör privat! Jag ringde till mottagningen och förklarade vår situation och fick bokat in ett första besök ca 3 v. efter samtalet.. betalar ca 300 kr per besök så för oss funkar det! Har kompisar som vart via landstinget men betydligt längre köer. Det är säkerligen lite olika beroende på vart man bor.. men när man väl är igång med utredningen så finns det alltid tider med kort mellanrum! Så har det varit för oss iallafall :)
    Tack för svaret! 3 veckor känns jättebra! Är du nöjd med utredningen? Jag menar kanske inte hur snabbt den går, men är läkare bra? Känner du dig omhändertagen? :)
  • KajsaMia
    Evelinaaan skrev 2019-12-30 19:36:44 följande:
    Jag är jättenöjd, över förväntan verkligen! Har en sån duktig gyn, som peppar och har mycket kunskap o tips! Och att det hela tiden går framåt, Så hela utredningen känns effektiv också! Tycker att du ska ta tag i det :)
    Yaay det låter utmärkt! Det känns såå bra när man ser att nån är verkligen proffsig och peppar en och ser till att patienter ska få veta allt möjligt. Eller vet svar på alla frågor, för jag brukar ha många :D Vilken klinik valde du om man får veta? :) 
  • KajsaMia
    Pusstuss skrev 2020-01-08 14:51:12 följande:

    Efter mycket om och men ringde vi första samtalet i morse. SEX MÅNADER väntetid till första mötet. Det hade vi verkligen inte räknat med då vi bor i en väldigt liten kommun. Så nu ångrar jag att vi inte ringde tidigare, men ändå rätt skönt att nått är på gång. Så nu är det väl bara att fortsätta försöka i väntan på remissen. Blä känns det nu.


    Usch... Vilket län tillhör ni? Kanske går det att ansöka om plats i något närliggande län? Sex månader är ju galet lång tid, åtminstone för mig, men kanske är jag inte särskilt tålmodig...
  • KajsaMia
    Anonym (Signe) skrev 2020-01-30 17:47:06 följande:

    Hej. Jag och min sambo väntar på utredning. Hur gör ni andra för att hålla hoppet uppe och orken att fortsätta försöka? Jag är 30 år och är den enda i mitt kompisgäng som inte har barn eller är gravid På pricken alla jag känner har lyckas på första eller andra försöket, jag är såklart jätteglad för deras skull. Men för varje månad som går drar jag mig undan mer och mer. Jag vet att ett år inte är någon tid i sammanhanget och att många får vänta mycket längre än så. Tacksam för pepptips! 


    Även ett år, även några månader kan vara oerhört lång tid för den som väntar och längtar. Minns att du har rätt till alla känslor! De behöver inga förklaringar. Pepptips är svåra att komma på särskilt när det är vinter o allt har vissnat, jag hade arbete som räddade mig och gjorde mig tänka på annat. Annars är det bra att ha några människor i sin omgivning som förstår och kan stödja. Känner du brist på förståelse från ditt gäng eller det är bara du som tycker lite sådär att du kanske inte passar in?
    Det hjälper alltid att prata ut här för vi är ju också i samma/liknande situation :) Försök också göra något gott för dig själv varje gång när det finns anledning. Massage, bio, vandringstur, om sådana saker verkar för dig och kan göra att tankarna byter spår. 
    Välkommen hit och lycka till!
  • KajsaMia
    Pusstuss skrev 2020-02-02 14:22:45 följande:

    En månad har gått sedan vi ringde för utredning och nu behöver vi bara vänta i fem till haha. På ett sätt är det skönt. Vi använder dessa månader som lite paus. Försöker fortfarande mysa runt äl men skiter i allt vad gäller ältest, gravtest, känna efter symptom som inte finns och räkna dagar och prova olika kurer. Nu släpper jag lite ansvaret till slumpen tills dess att jag kan lämna över det till utredningen. Så jävla skönt. Jag som i vanliga fall testar som en idiot dagarna innan bim kunde denna gång utan stress vänta på mensen som jag var säker på skulle komma. Pressen släppte lite för första gången.


    Det låter ju så bra om ni orkar slappa av! Jag hade tröttnat av väntan, men om jag bara kunde låta bli tänk på allt så skulle jag nog också gå via landstinget och bara vänta. Hoppas ni vilar ordentligt!
  • KajsaMia

    Och nu blev man jättestressad före spolningen. Även tanken att det snart är helg och man kan koppla av hjälper inte... Hur hanterar ni stress i såna situationer? :D

Svar på tråden Ta steget till utredning