Nu när vi går in i november månad innebär det sista försöket innan vi ska söka hjälp och utredning.
Kan vi följas åt vi som precis ska ta steget för att söka hjälp, och kanske kan ni som redan påbörjat utredning svara på frågor. Vad önskade ni att ni visste innan ni påbörjade utredningen? Kan man ha några förväntningar eller är det olika för alla?
Dela gärna med er av allt från just första steget, vad händer på första mötet mm.
Efter 3 års försök har vi nu bokat tid för fertilitetsutredning, den 18/12 är det dags!
Vi har försökt i cirka 1,5 år utan resultat, från i februari i år har jag haft väldigt oregelbundna cykler och dåligt/inget utslag på äl-test så vi bestämde oss för att ta hjälp.
Jag tyckte det var väldigt jobbigt att söka hjälp för det här, det har varit väldigt mycket blandade känslor!! Men vi bokade en tid och fick papper hem att fylla i och ta med på inskrivningssamtalet vi hade med en barnmorska. Jättebra samtal dit vi tog med våra frågor, efter det kändes det mycket lugnare. Både jag och sambon lämnade urinprov och blodprov (stick i fingret iaf för mig). Sen fick sambon lämna spermaprov på ett annat sjukhus med labb och jag fick komma in och lämna blodprov på cd21-23. Sedan tog det ca 1 månad innan vi hade första träffen med läkaren. Då hade jag även en gynundersökning för att se att allt såg bra ut, inga cystor, kolla livmoder osv. Sen fick vi reda på provresultaten och en diskussion om hur vi ska gå vidare.
Jag visste inte hur allt skulle fungera när vi väl sökte hjälp, och jag var rätt osäker till en början. Men nu är jag jätte glad att vi tog hjälp!! Man har fått hoppet tillbaka lite granna. Jag har precis avslutat 10 dagar med Provera för att stimulera fram en blödning, och imorgon ska jag börja på en kul med Letrozol för att stimulera fram en ägglossning innan det är dags för nytt blodprov för min del.
Långt svar, men hoppas det var till någon hjälp
Usch, skulle bokat tid för en månad sen men drar på det längre än planerat, känns verkligen skitjobbigt att ringa. Och vi säger ?vi provar EN gång till? flera gånger. Nu intalade jag mig själv att det inte va nån mening att ringa innan årsskiftet med alla röda dagar.
Efter mycket om och men ringde vi första samtalet i morse. SEX MÅNADER väntetid till första mötet. Det hade vi verkligen inte räknat med då vi bor i en väldigt liten kommun. Så nu ångrar jag att vi inte ringde tidigare, men ändå rätt skönt att nått är på gång. Så nu är det väl bara att fortsätta försöka i väntan på remissen. Blä känns det nu.
En månad har gått sedan vi ringde för utredning och nu behöver vi bara vänta i fem till haha. På ett sätt är det skönt. Vi använder dessa månader som lite paus. Försöker fortfarande mysa runt äl men skiter i allt vad gäller ältest, gravtest, känna efter symptom som inte finns och räkna dagar och prova olika kurer. Nu släpper jag lite ansvaret till slumpen tills dess att jag kan lämna över det till utredningen. Så jävla skönt. Jag som i vanliga fall testar som en idiot dagarna innan bim kunde denna gång utan stress vänta på mensen som jag var säker på skulle komma. Pressen släppte lite för första gången.